Jeremia 21-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens ord till kung Sidkia
21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2 ”Fråga Herren för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”
3 Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia: 4 ’Så säger Herren, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad, 5 och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring. 6 Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest. 7 Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’
8 Säg till detta folk: ’Så säger Herren: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden. 9 Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte. 10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger Herren. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’
Herrens ord till Juda kungar
11 Till kungahuset i Juda:
Hör Herrens ord, 12 Davids ätt! Så säger Herren:
’Handla i rättvisa varje morgon,
rädda den plundrade ur förtryckarens våld.
Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
13 Jag är emot dig, som bor i dalen,
du klippa på slätten, säger Herren,
ni som säger: ”Vem kan komma mot oss?
Vem kan tränga in i våra boningar?”
14 Jag ska straffa er
så som era gärningar förtjänar,
säger Herren.
Jag ska tända en eld i skogen
som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”
22 Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2 ’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4 Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.
5 Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”
6 För så säger Herren om Judas kungs palats:
”Du är för mig som Gilead,
som Libanons topp.
Men jag ska göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,
var och en med sina vapen.
De ska hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8 Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9 Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.
11 För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12 Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”
13 ”Ve den som bygger sitt hus
med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14 den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
med rymliga övre salar
och göra många fönster,
klä det med cederpanel
och måla det rött.’
15 Är det att vara kung,
att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16 Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”
18 Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:
”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min herre, all hans prakt!’
19 Han kommer att begravas som en åsna,
släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”
20 ”Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
för alla dina älskare är krossade.
21 När du levde i fred talade jag till dig,
men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
du har aldrig velat lyssna på mig.
22 Alla dina herdar
ska föras bort av vinden.
Dina älskare
ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på ’Libanon’[a]
och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.
24 Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25 Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26 Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”
28 Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?
29 O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
Löften om en rättfärdig kung
23 ”Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå förlorade och skingras, säger Herren.” 2 Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: ”Ni har skingrat mina får, drivit bort dem och inte tagit hand om dem. Nu ska jag ta hand om er för allt ont ni gjort! säger Herren. 3 Jag ska själv samla det som finns kvar av min hjord från alla de länder dit jag drivit bort dem och leda dem tillbaka till deras betesmarker, där de ska bli fruktsamma och föröka sig. 4 Jag ska utse åt dem herdar, som ska valla dem. De ska aldrig mer behöva vara rädda eller ängslas, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.
5 Den tid kommer, säger Herren,
när jag ska låta ett rättfärdigt skott
växa upp åt David.
Han ska bli en kung
som regerar med vishet
och utövar rättvisa och rättfärdighet i landet.
6 Under hans tid ska Juda bli räddad
och Israel bo i trygghet.
Han ska kallas ’Herren vår rättfärdighet.’
7 Det ska komma en tid, säger Herren, då man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egyptens land,’ 8 utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliternas efterkommande ut ur landet i norr och från alla länder dit han hade fördrivit dem, för att de skulle få bosätta sig i sitt eget land.’ ”
Varning för falska profeter
9 Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista inom mig,
min kropp darrar.
Jag är som en drucken,
som en man berusad av vin,
för Herrens och hans heliga ords skull.
10 Landet är fullt av äktenskapsbrytare,
för deras skull ligger landet i sorg
och betesmarkerna är uttorkade.
Deras strävan är ondska
och deras styrka det som är orätt.
11 ”Både profeter och präster är gudlösa.
Till och med inne i mitt tempel
finner jag deras ondska, säger Herren.
12 Därför kommer deras väg att vara hal,
som en stig i mörkret.
De ska drivas bort,
de ska snubbla och falla.
Jag ska låta olycka komma över dem
det år deras straff kommer, säger Herren.
13 Hos profeterna i Samaria
såg jag något anstötligt:
de profeterade i Baals namn
och förledde mitt folk Israel.
14 Men hos Jerusalems profeter
har jag sett något fruktansvärt:
De begår äktenskapsbrott
och lever i lögn.
De stöder dem som gör det onda,
så att ingen vänder om från sin ondska.
För mig har de blivit som Sodom,
de som bor där är som Gomorra.”
15 Därför säger härskarornas Herre om profeterna:
”Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka.
För från Jerusalems profeter
har gudlösheten spridit sig
ut över hela landet.”
16 Så säger härskarornas Herre:
”Lyssna inte på vad profeterna talar,
när de profeterar för er
och inger er falskt hopp.
De hittar på egna syner
och talar inte det som kommer från Herren.
17 De säger alltid till dem som föraktar mig:
’Herren har sagt: Allt ska gå väl för er,’
och till dem som envist lever som de själva vill:
’Inget ont ska komma över er.’
18 Men vem har varit med vid Herrens rådslag
och sett eller hört hans ord? Vem har lyssnat och lytt hans ord?
19 Se, Herrens vrede bryter ut som en stormvind,
ja, som en virvelstorm.
Över de gudlösa virvlar den ner.
20 Herrens vrede upphör inte
förrän han fullbordat sina planer.
I kommande dagar ska ni förstå det.
21 Jag har inte sänt dessa profeter,
och ändå rusar de iväg.
Jag har inte talat till dem,
och ändå profeterar de.
22 Om de hade stått i mitt rådslag
skulle de förkunna mina ord för mitt folk
för att vända dem från deras onda väg
och från deras onda gärningar.
23 Är jag en Gud bara på nära håll, säger Herren,
och inte en Gud långt borta?
24 Kan någon gömma sig så bra,
att inte jag kan hitta honom? säger Herren.
Är jag inte den som uppfyller både himlen och jorden? säger Herren.
25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: ’Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.’ 26 Hur länge? Vad bär dessa profeter inom sig, lögnprofeterna, som hittar på sina falsarier? 27 Genom att berätta om sina drömmar för varandra försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder glömde mig för Baal. 28 Den profet som har haft en dröm berättar om sin dröm, och den som tagit emot mitt ord förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren. 29 Är inte mitt ord som en eld? säger Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan?
30 Därför står jag emot dessa profeter, säger Herren, de som säger sig tala mina ord men som sprider lögner. 31 Jag står emot profeterna, säger Herren, de som bara pratar: ’Så säger Herren[b].’ 32 Jag står emot profeterna som profeterar falska drömmar, säger Herren. De berättar dem och förleder mitt folk med sina lögner och sägner. Jag har inte sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de är till ingen nytta för detta folk, säger Herren.
33 När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ’Vilka tunga ord bär du fram från Herren?[c]’ ska du svara dem: ’Vad för tunga ord?’ Jag ska visa bort er, säger Herren. 34 Och om en profet eller en präst eller någon bland folket säger ’Herrens tunga ord,’ kommer jag att straffa honom och hans familj. 35 Så ska ni var och en säga till varandra: ’Vad har Herren svarat? Vad har Herren sagt?’ 36 Men ’Herrens tunga ord’ ska ni inte mer nämna. För om hans ord blir ’tunga’ för någon människa, så förvanskar ni orden från den levande Guden, härskarornas Herre, vår Gud. 37 Så ska du säga till profeten: ’Vad har Herren svarat dig? Vad har Herren sagt?’ 38 Men om ni säger ’Herrens tunga ord’, så säger Herren: Ni använder detta ord, ’Herrens tunga ord’, trots att jag har sänt bud till er och meddelat att ni inte ska säga ’Herrens tunga ord’. 39 Därför förkastar jag er nu som en tung börda bort från min närhet, både er och den stad som jag gav er och era förfäder. 40 Jag ska låta er komma i evig förödmjukelse och få stå med en evig skam, som aldrig ska glömmas.”
Synen med fikonen
24 Herren lät mig se den här synen: Två korgar med fikon stod framför Herrens tempel. Detta var efter att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen av Juda, till fånga och fört bort honom, tillsammans med furstarna i Juda, hantverkarna och smederna, från Jerusalem till Babylonien. 2 I den ena korgen fanns det mycket goda fikon från årets första skörd. I den andra fanns mycket dåliga fikon, alltför dåliga att äta.
3 Då frågade Herren: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga är mycket dåliga, alltför dåliga att äta.”
4 Då kom Herrens ord till mig: 5 ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Så som jag ser på dessa goda fikon, ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag skickat härifrån till kaldéerna. 6 Jag ska välvilligt vaka över dem och leda dem tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem, inte bryta ner dem, plantera dem och inte dra upp dem igen. 7 Jag ska ge dem en insikt om att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska helhjärtat återvända till mig.
8 Men som de dåliga fikonen som är alltför dåliga att äta, säger Herren, så ska jag behandla Sidkia, kungen i Juda, och hans furstar och de överlevande från Jerusalem, de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. 9 Jag ska göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till nidvisa och förbannelse på alla platser dit jag förvisar dem. 10 Jag ska låta dem drabbas av svärd, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet som jag gav dem och deras förfäder.’ ”
Footnotes
- 22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1
- 23:31 Herren finns inte i grundtexten men kan antas utifrån kontexten.
- 23:33-39 Här finns en hebreisk ordlek som inte låter sig återges, en ordlek utifrån ”tunga ord” (profetisk utsaga) som också betyder tung börda. Folket kan tänkas vara en tung börda som Herren vill kasta bort, och i så fall bör uttrycket i fråga om folket översättas så.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.