Jeremia 5-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

³ Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
    Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
    De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
⁴     Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
    de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
⁵     Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
    De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
    Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
⁶     Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
    en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
    För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.

⁷ ”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
⁸ De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

¹⁰ Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
¹¹     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

¹² De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
¹³ Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
¹⁵     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
¹⁶     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
¹⁷     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

²⁰ Meddela detta för Jakobs folk,
    förkunna det i Juda:
²¹ Hör detta, du dåraktiga folk
    som inget förstår,
som har ögon men inte ser
    och öron men inte hör.
²² Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
²³     Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
²⁴     De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
    han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
    och tryggar våra skördeveckor.’
²⁵ Era brott har rubbat den här ordningen,
    era synder har berövat er allt detta goda.

²⁶ Bland mitt folk finns det onda människor
    som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.^[a]
27     Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit mäktiga och rika,
²⁸ feta och skinande^[b],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
²⁹     Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

³⁰ Fruktansvärda och förskräckliga ting
    har hänt landet.
³¹ Profeterna profeterar lögn,
    prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
    Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?

6 Fly, sätt er i säkerhet,
    ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
    Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
    En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
²     Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
³     Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”

⁴ ”Gör er beredda till strid mot henne!
    Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
    Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
⁵     Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”

”Hugg ner träd och bygg vallar
    mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.^[c]
    Den är full av förtryck.
⁷ Som en brunn flödar av vatten
    så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
    Sår och slag har jag ständigt framför mig.
⁸ Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
    där ingen kan bo.”

”Låt dem skörda en efterskörd,
    som från en vingård,
en rest av Israel.
    Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
    som druvplockaren gör.”

¹⁰ Till vem ska jag tala,
    vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
    Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
¹¹     Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.

”Töm ut den över barnen på gatan,
    över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
    liksom den gamle, den åldrade.
¹² Andra ska överta deras hus,
    deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
    mot invånarna i landet, säger Herren.
¹³ Från den minste till den störste
    är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
¹⁴     De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
    De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
    Men ingenting är väl.
¹⁵ Skäms de för det avskyvärda de gjort?
    Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
    ska de slås ner, säger Herren.”

”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
    fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
    så ska ni finna ro för era själar.
    Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
¹⁷ Jag tillsatte vakter över er och sa:
    ’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
    ’Nej, vi vill inte lyssna!’
¹⁸ Lyssna därför, alla folk,
    ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!^[d]
19 Lyssna, jord:
    Jag ska låta olycka komma över detta folk,
    frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
    utan har förkastat min lag.
²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
    eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
    och era slaktoffer behagar mig inte.”

”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
    och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
    grannar och vänner,
och de ska förgås.”

”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
    en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
²³ De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

²⁴ Vi har hört ryktet om dem,
    och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
    och våndas som en kvinna som ska föda barn.
²⁵ Gå inte ut på de öppna fälten,
    och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
    och skräck på alla håll.
²⁶ Du dotter, mitt folk,
    klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
    som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.

²⁷ ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
    för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
²⁸ Alla är hårdnackade upprorsmakare,
    som förtalar
och är som koppar och järn,
    allesammans fördärvade.
²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt
    för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
    Det onda kan inte renas bort.
³⁰ Förkastat silver kallas de,
    för Herren har förkastat dem.”

När någon faller,
    reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
    vänder han då inte tillbaka?
⁵ Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
    De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
⁶     Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
    Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
    Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
⁷     Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
    passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
    Herrens lagar och bud.

⁸ Hur kan ni säga:
    ”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.^[f]
9     De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
    De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
¹⁰     Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
    Från den minste till den störste
är de alla giriga.
    Till och med profeter och präster bedrar.
¹¹ De förbinder mitt folks sår,
    men bara på ytan,
och de säger:
    ”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
¹²     Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
    de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
    När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.

¹³ Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
    inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
    Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.^[g]’ ”

¹⁴ Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
    och förgås där.
För Herren, vår Gud,
    låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
    för vi har syndat mot Herren.
¹⁵ Vi väntade på fred,
    men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
    men allt blev bara skräck.
¹⁶ Från Dan hörs hans hästar gnägga,
    och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
    De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
    både städer och dem som bor där.

¹⁷ ”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
    ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”

”Varför har de provocerat mig till vrede
    med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”

²⁰ ”Skördetiden är slut,
    sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”

²¹ Jag är förkrossad
    för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
    skräcken griper mig.
²² Finns det ingen balsam i Gilead?
    Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
    för mitt arma folk?