Jeremia 1-2

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

⁵ ”Jag kände dig innan du formades i din mors liv.
    Innan du föddes avskilde jag dig
och utsåg dig till en profet för folken.”

De ska komma och sätta upp var och en sin tron
    framför Jerusalems portar
och längs dess murar
    och vid alla städer i Juda.
¹⁶ Jag ska döma dem för all deras ondska
    för att de har övergett mig,
tänt rökelse åt andra gudar
    och tillbett dem som de själva har gjort.

’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
    hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
    genom ett land där ingen sår något.
³ Israel var heligt för Herren,
    det första av hans skörd.
Alla som åt av det
    drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”

”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
    eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
    och själva blev värdelösa?
⁶ De frågade inte: ’Var är Herren,
    som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
    genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
    ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
⁷     Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
    Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
⁸     Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
    De som hade hand om lagen
kände mig inte,
    ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
    och följde värdelösa avgudar.

⁹ Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
¹⁰     Dra bort till kittéernas^[b] kuster
och se efter,
    sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
    om något sådant har skett:
¹¹ Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
    som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet^[c]
    mot en värdelös avgud.
¹² Häpna över detta, ni himlar,
    rys och bäva, säger Herren.
¹³ Mitt folk har begått en dubbel synd:
    Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
    och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
    brunnar som inte håller vatten.
¹⁴ Är Israel en tjänare eller född till slav?
    Varför har han blivit ett byte?
¹⁵ Lejonen ryter och morrar mot honom.
    De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
    så att ingen kan bo i dem.
¹⁶ Män från Memfis och Tachpanches
    betar din hjässa kal.
¹⁷ Är det inte du själv som har dragit detta över dig
    genom att du övergav Herren, din Gud,
    när han ville leda dig på vägen?
¹⁸ Varför ska du nu gå till Egypten
    för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
    för att dricka av Eufratflodens vatten?
¹⁹ Din ondska kommer att straffa dig,
    ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
    hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
    och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.

²⁰ För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
    och slet av dina band.^[d]
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
    På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
²¹     Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
    Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
²²     Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
    består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.

²³ ”Hur kan du säga:
    ’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
    Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
    Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
²⁴     som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
    Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
    i parningstiden är den lätt att finna.
²⁵ Akta dig, så du inte springer av dig skorna
    och får din strupe torr.
Men du säger:
    ’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
    och dem måste jag följa.’

²⁶ Som en tjuv tagen på bar gärning
    ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
    präster och profeter,
²⁷ de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
    och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
    inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
    ’Kom och rädda oss!’
²⁸ Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
    Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
    som du har städer, Juda.

²⁹ Varför vill ni gå till rätta med mig?
    Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
³⁰ Till ingen nytta har jag straffat era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
    har ert svärd ätit upp profeterna.
³¹ Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
    Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
    vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
³² Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
    eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
³³     Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
    Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.^[e]
34     Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
    De ertappades inte vid inbrott.
    Trots allt detta^[f]
35 säger du: ’Jag är oskyldig.
    Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
    därför att du säger att du inte har syndat.
³⁶ Varför far du än hit och än dit,
    för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
    på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
³⁷ Också därifrån kommer du att få gå
    med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
    och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.