Add parallel Print Page Options

Detta är ord av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. Herrens ord kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda, och när Josias son Jojakim var kung i Juda, och ända till slutet av det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalems befolkning i femte månaden fördes bort i fångenskap.

Gud kallar Jeremia

Herrens ord kom till mig:

”Jag kände dig innan du formades i din mors liv.
    Innan du föddes avskilde jag dig
och utsåg dig till en profet för folken.”

Jag svarade: ”Min Herre, Herre, jag kan inte tala! Jag är för ung!”

Då sa Herren till mig: ”Säg inte att du är för ung, utan gå dit jag sänder dig och tala vad jag befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig och ska rädda dig, säger Herren.”

Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun och sa till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig över folk och riken, för att rycka upp och bryta ner, förgöra och förkasta, bygga upp och plantera.”

11 Herrens ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[a].” 12 Herren sa till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord tills det fullföljs.”

13 Herrens ord kom till mig en andra gång: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta. Den lutar hitåt norrifrån.” 14 Herren sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet. 15 Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger Herren.

De ska komma och sätta upp var och en sin tron
    framför Jerusalems portar
och längs dess murar
    och vid alla städer i Juda.
16 Jag ska döma dem för all deras ondska
    för att de har övergett mig,
tänt rökelse åt andra gudar
    och tillbett dem som de själva har gjort.

17 Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem. 18 I dag gör jag dig till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot Juda kungar, dess furstar och präster och folket i landet. 19 De ska anfalla dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, jag ska rädda dig.”

Varningar och förmaningar till Juda

(2:1—29:32)

Guds folks trolöshet

Herrens ord kom till mig: ”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:

’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
    hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
    genom ett land där ingen sår något.
Israel var heligt för Herren,
    det första av hans skörd.
Alla som åt av det
    drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”

Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! Så säger Herren:

”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
    eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
    och själva blev värdelösa?
De frågade inte: ’Var är Herren,
    som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
    genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
    ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
    Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
    Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
    Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
    De som hade hand om lagen
kände mig inte,
    ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
    och följde värdelösa avgudar.

Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10     Dra bort till kittéernas[b] kuster
och se efter,
    sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
    om något sådant har skett:
11 Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
    som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet[c]
    mot en värdelös avgud.
12 Häpna över detta, ni himlar,
    rys och bäva, säger Herren.
13 Mitt folk har begått en dubbel synd:
    Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
    och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
    brunnar som inte håller vatten.
14 Är Israel en tjänare eller född till slav?
    Varför har han blivit ett byte?
15 Lejonen ryter och morrar mot honom.
    De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
    så att ingen kan bo i dem.
16 Män från Memfis och Tachpanches
    betar din hjässa kal.
17 Är det inte du själv som har dragit detta över dig
    genom att du övergav Herren, din Gud,
    när han ville leda dig på vägen?
18 Varför ska du nu gå till Egypten
    för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
    för att dricka av Eufratflodens vatten?
19 Din ondska kommer att straffa dig,
    ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
    hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
    och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.

20 För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
    och slet av dina band.[d]
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
    På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21     Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
    Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22     Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
    består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.

23 ”Hur kan du säga:
    ’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
    Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
    Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24     som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
    Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
    i parningstiden är den lätt att finna.
25 Akta dig, så du inte springer av dig skorna
    och får din strupe torr.
Men du säger:
    ’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
    och dem måste jag följa.’

26 Som en tjuv tagen på bar gärning
    ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
    präster och profeter,
27 de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
    och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
    inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
    ’Kom och rädda oss!’
28 Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
    Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
    som du har städer, Juda.

29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
    Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30 Till ingen nytta har jag straffat era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
    har ert svärd ätit upp profeterna.
31 Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
    Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
    vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32 Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
    eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33     Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
    Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.[e]
34     Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
    De ertappades inte vid inbrott.
    Trots allt detta[f]
35 säger du: ’Jag är oskyldig.
    Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
    därför att du säger att du inte har syndat.
36 Varför far du än hit och än dit,
    för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
    på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån kommer du att få gå
    med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
    och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.

Om en man skiljer sig från sin hustru
    och hon går ifrån honom
och gifter om sig,
    får han gå tillbaka till henne?
Blir inte landet då helt vanhelgat?
    Du har bedrivit otukt med många älskare,
skulle du då få komma tillbaka till mig? säger Herren.
Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
    Var har du inte våldfört dig i otukt?
Du har suttit vid vägkanten
    och väntat på dem
som en arab i öknen.
    Du har vanhelgat landet
med din prostitution och din ondska.
    Därför hölls regnskurarna tillbaka,
och något vårregn kom inte.
    Du var fräck som en hora,
men du skämdes inte.
    Och ändå har du nu ropat till mig:
’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung!
    Kan en vän vredgas för evigt,
hålla fast vid sin vrede för alltid?’
    Så talar du,
men du gör allt ont du kan.”

Israel och Juda som trolösa systrar

I kung Josias tid sa Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger Herren.

11 Herren sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12 Gå och förkunna detta budskap mot norr:

’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel,
    säger Herren,
jag ska inte se på er med ovilja,
    för jag är nådig,
säger Herren.
    Jag ska inte vara vred i all evighet.
13 Men erkänn din skuld!
    Du har gjort uppror mot Herren, din Gud,
och löpt hit och dit efter främmande gudar
    under alla grönskande träd
och inte lyssnat på mig, säger Herren.’

14 Vänd om, ni trolösa barn, säger Herren. För jag är er herre[g] och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16 När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger Herren, ska man inte mer tala om Herrens förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17 Vid den tiden ska man kalla Jerusalem Herrens tron, och alla folk ska samlas där, för att ära Herrens namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.

Maning till bättring

19 Jag tänkte:

’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn
    och ge dig ett underbart land,
det härligaste arvet bland folken.’
    Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far
och aldrig mer vända dig bort från mig.
20     Men som en hustru är otrogen mot sin man,
så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.

21 Rop hörs från de kala höjderna,
    gråt och böner från Israels folk.
De har gått på villovägar
    och glömt Herren, sin Gud.

22 Vänd om, ni avfälliga barn,
    jag ska bota er från er trolöshet!”

”Vi kommer till dig,
    för du är Herren, vår Gud.
23 Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek,
    liksom vårt larmande däruppe på höjderna.
Bara i Herren, vår Gud,
    finns räddning för Israel.
24 Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden[h]
    slukat frukten av våra fäders arbete,
deras boskap och fårhjordar,
    deras söner och döttrar.
25 Låt oss lägga oss ner i skam,
    låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
    vi och våra fäder,
och från vår ungdom ända fram till denna dag
    har vi inte lyssnat till Herren, vår Gud.”

Footnotes

  1. 1:11 De hebreiska orden för mandelträd (shaked) och vaka (shoked) liknar varandra och utgör en ordlek, något som ofta förekommer framför allt i profetiska texter.
  2. 2:10 Syftar på Cypern.
  3. 2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
  4. 2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
  5. 2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
  6. 2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
  7. 3:14 Ordagrant: …jag var deras make.
  8. 3:24 Eller skammen, skamguden; syftar troligen på Baal.