Add parallel Print Page Options

Juda har brutit förbundet

11 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia: ”Hör detta förbunds ord, och tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem.[a] Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: ’Förbannelse över den som inte lyder orden i detta förbund och de befallningar som jag gav era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten, den smältugnen.’ Jag sa: ’Lyssna till mig och gör vad jag befaller er, så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud. Då ska jag hålla den ed som jag svurit med era förfäder att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger.’ ” Då svarade jag: ”Amen, Herre!”

Då sa Herren till mig: ”Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator och säg: ’Lyssna till detta förbunds ord och handla efter dem. Från den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten har jag upprepade gånger ända fram till i dag varnat dem och sagt: ”Lyd mig!” Men de ville inte lyssna, inte beakta det. Var och en följde sitt eget okuvliga och onda hjärta. Jag lät då alla ord i detta förbund komma över dem, det jag befallt dem att hålla men som de inte hållit.’ ”

Herren sa till mig: ”Jag har upptäckt en sammansvärjning bland folket i Juda och Jerusalem. 10 De har fallit tillbaka i sina förfäders synder, de som vägrade att lyssna till mig. De har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Judas folk har brutit förbundet som jag slöt med deras förfäder.

11 Därför säger Herren: ’Se, jag låter en olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan. Hur de än ropar till mig, ska jag inte lyssna till dem. 12 Då ska Judas städer och Jerusalems invånare gå och ropa till de gudar som de tänder rökelse åt, men dessa kan inte rädda dem när olyckans stund kommer. 13 Du Juda, du har lika många gudar som du har städer, och de altaren ni har rest åt skamguden är lika många som gatorna i Jerusalem, altaren där ni tänder rökelse åt Baal.’

14 Du ska inte be för det här folket, inte komma med klagan och förbön för dem, för jag kommer inte att lyssna till dem när de ropar till mig i sin olycka.

15 Vad har min älskade att göra i mitt hus,
    hon som gör upp så många onda planer?
Kan det heliga offerköttet vända bort det onda från dig?
    Då skulle du jubla.[b]

16 Herren brukade kalla dig ett grönskande olivträd,
    vackert att se på och dignande av frukt.
Men nu har han satt eld på trädet,
    och med ett väldigt dån som av en storm
brinner dess grenar upp och förtärs.

17 Härskarornas Herre, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Judas folk gjorde i och med att de väckte min vrede genom att tända rökelse åt Baal.

Mordplaner mot Jeremia

18 Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19 Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:

”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
    utplåna honom ur de levandes land,
    så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20 Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
    du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
    ty för dig har jag lagt fram min sak.

21 Herren säger därför om de män i Anatot som står efter ditt liv och säger att du inte ska profetera i Herrens namn, för annars ska de döda dig, 22 om dem säger härskarornas Herre så: ”Se, jag ska straffa dem! Deras unga män ska dö genom svärd, och deras söner och döttrar ska svälta ihjäl. 23 Inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över männen i Anatot när tiden för deras straff är inne.”

Jeremias klagan och Herrens svar

12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
    Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
    Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
    Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
    För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
    Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
    För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
    De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”

”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
    hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
    hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
Till och med dina egna bröder, din egen familj,
    har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[c]
    Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.

Herrens klagan över sitt folk

Jag har övergett mitt hus,
    lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
    Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
    som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
    Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som omringas och attackeras av andra fåglar?[d]
Gå, samla alla vilda djur,
    låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
    trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
    har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
    Sörjande och öde ligger det framför mig,
    och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
    drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
    från den ena ändan av landet till den andra.
    Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
    men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
    men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
    för Herrens glödande vredes skull.”

Israels grannar

14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”

Footnotes

  1. 11:2 Grundtextens satskonstruktion är svårtolkad, hur Hör detta förbunds ord hänger ihop med resten av versen.
  2. 11:15 Grundtextens innebörd är oviss.
  3. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.