Add parallel Print Page Options

Den svåra torkan, klagan och bön

14 Det här är Herrens ord till Jeremia om torkan:

”Juda sörjer.
    Dess stadsportar sjunker ihop,
de böjer sig sörjande mot jorden.
    Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
De mäktiga skickar sina tjänare
    för att hämta vatten,
men när de kommer till dammarna
    finner de inget vatten.
De kommer tillbaka med tomma kärl,
    besvikna och nedstämda,
och täcker sina huvuden.
    Marken är sprucken
av brist på regn i landet.
    Bönderna är besvikna
och täcker sina huvuden.
    Också hinden på fältet överger
sin nyfödda kalv
    därför att det inte finns något gräs.
Vildåsnorna står på de kala höjderna
    och flämtar som schakaler.
Deras ögon är matta,
    för det finns inget gräs.”

Våra missgärningar vittnar mot oss,
    men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
    Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.
    Du Israels hopp,
dess räddare i tider av nöd,
    varför är du som en främling i landet,
som en vandrare som bara stannar över natten?
    Varför står du som en handfallen,
som en krigare som inte kan rädda?
    Herre, du finns ju mitt ibland oss,
och vi bär ditt namn.
    Överge oss inte!

10 Så säger Herren om detta folk:

”De älskar att vandra omkring,
    de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
    Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”

11 Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. 12 Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”

13 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”

14 Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15 Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

17 Säg detta till dem:

’Natt och dag
    strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
    Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
    av ett helt obotligt sår.
18 Om jag går ut på fälten
    ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
    ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
    irrar rådlösa omkring i landet.[a]’ ”

19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
    Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
    att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
    men inget gott kommer,
på en tid av helande,
    men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
    och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21     För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
    Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
    och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
    skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
    kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
    Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
    för du har gjort allt detta.

Footnotes

  1. 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.