Jeremia 18-19

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Hos krukmakaren

18 Herrens ord kom till Jeremia: ² ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”

³ Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. ⁴ Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.

⁵ Herrens ord kom till mig: ⁶ ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. ⁷ Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. ⁸ Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. ⁹ En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. ¹⁰ Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.

¹¹ Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’

¹² Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”

Folkets avfall och dom

¹³ Därför säger Herren:

¹⁸ Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.^[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”

Jeremia ber om Guds ingripande

Lerkrukan som ska krossas

19 Så sa Herren: ”Gå och köp en lerkruka. Ta med dig^[c] några av folkets och prästernas äldste ² och gå till Ben-Hinnoms dal, intill Lerskärvsporten. Förkunna där för dem vad jag talar till dig.

³ Du ska säga: ’Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka komma över denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. ⁴ De har övergett mig och förvandlat den här platsen till en främmande plats. De har offrat där åt andra gudar, som varken de själva eller deras förfäder eller Judas kungar känt till, och de har fyllt den här platsen med oskyldigas blod. ⁵ De har byggt offerplatser till Baal för att bränna sina barn som brännoffer, något som jag aldrig befallt eller talat om eller ens haft i mina tankar.

⁶ Tider ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen.

⁷ På denna plats ska jag sätta stopp för Judas och Jerusalems planer. Jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som är ute efter deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. ⁸ Jag ska ödelägga denna stad och låta den bli utsatt för hån. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där. ⁹ Jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars och varandras kött. I en sådan nöd ska de komma under den belägring som de ska utsättas för av sina motståndare och dödsfiender.’

¹⁰ Slå sedan sönder lerkrukan inför de män som gått med dig. ¹¹ Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre: Jag ska krossa detta folk och denna stad, så som man krossar ett lerkärl som sedan aldrig mer kan lagas. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats att begrava någon på.^{[d] 12} Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här. Jag ska göra denna stad lik Tofet. ¹³ Husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.’ ”

Jeremia och Pashchur

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sa till allt folket: ¹⁵ ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Se, jag ska låta all den olycka jag talat om komma över den här staden och dess lydstäder, därför att de har varit så motspänstiga och vägrat att lyssna till mina ord.’ ”