Add parallel Print Page Options

Om en man skiljer sig från sin hustru
    och hon går ifrån honom
och gifter om sig,
    får han gå tillbaka till henne?
Blir inte landet då helt vanhelgat?
    Du har bedrivit otukt med många älskare,
skulle du då få komma tillbaka till mig? säger Herren.
Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
    Var har du inte våldfört dig i otukt?
Du har suttit vid vägkanten
    och väntat på dem
som en arab i öknen.
    Du har vanhelgat landet
med din prostitution och din ondska.
    Därför hölls regnskurarna tillbaka,
och något vårregn kom inte.
    Du var fräck som en hora,
men du skämdes inte.
    Och ändå har du nu ropat till mig:
’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung!
    Kan en vän vredgas för evigt,
hålla fast vid sin vrede för alltid?’
    Så talar du,
men du gör allt ont du kan.”

Israel och Juda som trolösa systrar

I kung Josias tid sa Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger Herren.

11 Herren sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12 Gå och förkunna detta budskap mot norr:

’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel,
    säger Herren,
jag ska inte se på er med ovilja,
    för jag är nådig,
säger Herren.
    Jag ska inte vara vred i all evighet.
13 Men erkänn din skuld!
    Du har gjort uppror mot Herren, din Gud,
och löpt hit och dit efter främmande gudar
    under alla grönskande träd
och inte lyssnat på mig, säger Herren.’

14 Vänd om, ni trolösa barn, säger Herren. För jag är er herre[a] och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16 När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger Herren, ska man inte mer tala om Herrens förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17 Vid den tiden ska man kalla Jerusalem Herrens tron, och alla folk ska samlas där, för att ära Herrens namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.

Maning till bättring

19 Jag tänkte:

’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn
    och ge dig ett underbart land,
det härligaste arvet bland folken.’
    Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far
och aldrig mer vända dig bort från mig.
20     Men som en hustru är otrogen mot sin man,
så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.

21 Rop hörs från de kala höjderna,
    gråt och böner från Israels folk.
De har gått på villovägar
    och glömt Herren, sin Gud.

22 Vänd om, ni avfälliga barn,
    jag ska bota er från er trolöshet!”

”Vi kommer till dig,
    för du är Herren, vår Gud.
23 Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek,
    liksom vårt larmande däruppe på höjderna.
Bara i Herren, vår Gud,
    finns räddning för Israel.
24 Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden[b]
    slukat frukten av våra fäders arbete,
deras boskap och fårhjordar,
    deras söner och döttrar.
25 Låt oss lägga oss ner i skam,
    låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
    vi och våra fäder,
och från vår ungdom ända fram till denna dag
    har vi inte lyssnat till Herren, vår Gud.”

”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
    Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
    och sluta upp med att irra omkring.
Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
    ’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
    och lovprisa honom.”

Så säger Herren

till männen i Juda och till Jerusalem:
    ”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
    Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
    ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
    och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
    Den kan ingen släcka.

Kommande dom

Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
    blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
    ’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
    Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
    Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”

Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
    en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
    för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
    där ingen kan bo.
Klä er i säcktyg,
    sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
    har inte vänt sig från oss.

”På den dagen, säger Herren,
    kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
    och profeterna ska stå förstummade.”

10 Då sa jag:[c] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”

11 Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12 utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”

13 Se, som moln stiger han upp,
    och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
    för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
    bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
    meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
    ’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17     Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
    För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
    har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
    som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”

19 Mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
    Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20     Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
    Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21     Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?

22 ”Mitt folk är dumt,
    de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
    och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
    men ingen kunskap att göra det goda.”

23 Jag såg på jorden,
    och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[d]
24     Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25     Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26     Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
    för hans brinnande vrede.

27 För så säger Herren:

”Hela jorden ska bli ödelagd,
    även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
    och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
    jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
    tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
    och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
    ingen bor kvar i dem.

30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
    Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
    och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
    Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.

31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
    ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
    Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”

Herrens dom över folkets otrohet och synd

”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem!
    Se er noga omkring!
Sök på torgen,
    om ni kan finna någon,
om det finns någon enda
    som handlar rätt och söker sanning –
då ska jag förlåta staden!
    Även om de säger:
’Så sant Herren lever’,
    så svär de falskt.”

Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
    Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
    De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
    Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
    de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
    Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
    De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
    Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
    Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
    en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
    För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.

”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

10 Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
11     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

12 De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
13 Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

14 Därför säger Herren, härskarornas Gud:

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
15     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
16     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
17     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19 Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

20 Meddela detta för Jakobs folk,
    förkunna det i Juda:
21 Hör detta, du dåraktiga folk
    som inget förstår,
som har ögon men inte ser
    och öron men inte hör.
22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
23     Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24     De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
    han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
    och tryggar våra skördeveckor.’
25 Era brott har rubbat den här ordningen,
    era synder har berövat er allt detta goda.

26 Bland mitt folk finns det onda människor
    som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.[e]
27     Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 feta och skinande[f],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
29     Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

30 Fruktansvärda och förskräckliga ting
    har hänt landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
    prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
    Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?

Footnotes

  1. 3:14 Ordagrant: …jag var deras make.
  2. 3:24 Eller skammen, skamguden; syftar troligen på Baal.
  3. 4:10 Enligt vissa (Septuaginta-)handskrifter: De säger:
  4. 4:23 Jfr 1 Mos 1:2.
  5. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  6. 5:28 Betydelsen av grundtextens ord är osäker.