Jeremia 39

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Nebukadnessar intar Jerusalem

(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. ² I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. ³ Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.^[a]

⁴ När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. ⁵ Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. ⁶ Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. ⁷ Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.

⁸ Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. ⁹ Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.^{[b] 10} Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.

¹¹ Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: ¹² ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” ¹³ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern^[c], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän ¹⁴ skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom^[d]. Han fick bo bland folket.

¹⁵ Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: ¹⁶ ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. ¹⁷ Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. ¹⁸ Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”