Add parallel Print Page Options

”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.

Folkets avfall och dom

Säg till dem: ’Så säger Herren:

När någon faller,
    reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
    vänder han då inte tillbaka?
Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
    De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
    Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
    Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
    Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
    Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
    passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
    Herrens lagar och bud.

Hur kan ni säga:
    ”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.[a]
    De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
    De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
10     Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
    Från den minste till den störste
är de alla giriga.
    Till och med profeter och präster bedrar.
11 De förbinder mitt folks sår,
    men bara på ytan,
och de säger:
    ”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
12     Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
    de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
    När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.

13 Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
    inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
    Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.[b]’ ”

14 Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
    och förgås där.
För Herren, vår Gud,
    låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
    för vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på fred,
    men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
    men allt blev bara skräck.
16 Från Dan hörs hans hästar gnägga,
    och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
    De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
    både städer och dem som bor där.

17 ”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
    ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”

Profetens klagan

18 Var ska jag finna tröst i min sorg?
    Mitt hjärta är nära att brista.
19 Hör hur mitt arma folk
    ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
    Är inte hennes kung där längre?”

”Varför har de provocerat mig till vrede
    med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”

20 ”Skördetiden är slut,
    sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”

21 Jag är förkrossad
    för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
    skräcken griper mig.
22 Finns det ingen balsam i Gilead?
    Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
    för mitt arma folk?

Footnotes

  1. 8:8 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 8:13 Grundtextens innebörd är osäker i den sista delen av versen.