Job 1-5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job prövas
(1:1—2:13)
En god och framgångsrik person
1 I landet Us levde en man som hette Job[a]. Han var en god och rättsinnig man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont. 2 Job hade sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och han hade en mängd tjänare. Han var den mäktigaste i hela Östlandet.
4 Jobs söner brukade turas om att hålla fester i sina hem, och de inbjöd sina tre systrar och åt och drack tillsammans med dem. 5 När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: ”Kanske mina barn har syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.
Anklagaren gör Job fattig
6 En dag när Guds söner kom fram inför Herren, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem.
7 ”Varifrån kommer du?” frågade Herren Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne.
8 ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.”
9 ”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. 10 ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!”
12 Herren svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.”
Anklagaren lämnade sedan Herren.
13 En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, 14 kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, 15 när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, 19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. 21 Han sa:
”Jag kom naken ur min mors liv,
och naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog.
Välsignat vare Herrens namn.”
22 Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.
Jobs hälsa angrips
2 En dag kom Guds söner på nytt fram inför Herren, och Anklagaren var med dem.
2 ”Varifrån kommer du?” frågade Herren honom. ”Från en färd runt jorden”, svarade Anklagaren.
3 ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin integritet, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.”
4 Anklagaren svarade: ”Försök röra vid hans skinn! En människa ger allt han äger för att rädda sitt liv. 5 Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben, så kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!”
6 ”Gör vad du vill med honom”, svarade Herren. ”Men du måste skona hans liv.”
7 Anklagaren lämnade då Herren, och Job drabbades av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot. 8 Då tog Job en lerskärva och skrapade sig med den, medan han satt i aska.
9 Hans hustru sa: ”Håller du fortfarande fast vid din integritet? Förbanna Gud och dö!”
10 Men han svarade henne: ”Du talar som en dåre. Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig det onda?” Under allt detta sa Job aldrig något syndigt.
Job får besök av några vänner
11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att visa medkänsla och trösta honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama.
12 De såg honom på avstånd men kände knappt igen honom. Under högljudd gråt rev de då sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden. 13 Sedan satt de på marken hos honom i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.
Samtal med tre vänner
(3:1—27:23)
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.
2 Han sa:
3 Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
4 Må den dagen vändas i mörker!
Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
5 Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
6 Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
och aldrig mer träda in i någon månad.
7 Må den natten vara ofruktsam,
och låt inget glädjerop höras i den.
8 Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
av dem som kan mana fram Leviatan.
9 Må dess morgonstjärnor förmörkas,
låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10 för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[b] döljas för min syn.
11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
och slaven blir fri från sin herre.
20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
vars väg är dold,
instängd av Gud?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
bara bekymmer.
Elifas tar till orda
4 Elifas från Teman svarade:
2 Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
För vem kan tiga nu?
3 Tänk på hur många du har gett vägledning
och styrkt svaga armar.
4 Dina ord har lyft den som snubblat,
du har gett stöd åt vacklande knän.
5 Men när det nu gäller dig själv
blir du missmodig,
och när det drabbar dig
blir du förskräckt.
6 Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
och din oförvitlighet ditt hopp?
7 Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
eller en rättsinnig gått förlorad?
8 Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
också får skörda det.
9 De förintas av Guds andedräkt,
en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets[c] rytande och unga lejonets vrål tystnar,
det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
och lejonungarna skingras.
12 Ett ord kom till mig i hemlighet,
som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten,
när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig,
och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust[d] drog förbi mitt ansikte
och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade,
men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sitt ursprung i stoftet,
som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem,
och de dör utan visdom.”
Elifas vill att Job ska bekänna
5 Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
Vem av de heliga kan du vända dig till?
2 Förbittring tar kål på den dumme,
och avund dödar den oförståndige.
3 Jag har sett den dumme ha framgång,
och snart förbannade jag hans hus.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de krossas vid porten[e] och ingen försvarar dem.
5 Hans skördar äts upp av den hungrige,
som tar dem även bland törnen.[f]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
6 Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
7 Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[g]
8 Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
och lägga fram min sak för honom.
9 Han gör under, större än någon kan fatta
och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
och orättfärdigheten måste tystna.
17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[h],
liksom kärven som skördas när tiden är inne.
27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
Lyssna, och ta det till dig!
Footnotes
- 1:1 Berättelsen om Job, dvs. Jobs bok i sin helhet, är kanske den mest svårtydda texten i hela Gamla testamentet. När det är möjligt ges alternativa tolkningar. Job var från landet Edom, vars dialekt markant skiljde sig från den hebreiska dialekten i Kanaan. Septuaginta antog att Us var en del av Edom. Det skulle också kunna ha legat nära Hauran i Syrien.
- 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.
- 4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon.
- 4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan.
- 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
- 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.