Job 10-13

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

⁸ Du har skapat mig och allt i mig med dina händer,
    och ändå bryter du ner mig.
⁹ Tänk på att du formade mig som lera.
    Vill du nu låta mig återvända till stoft igen?
¹⁰ Du tömde ut mig som mjölk
    och lät mig stelna som en ost.
¹¹ Du klädde mig i hud och kött
    och band mig samman med ben och senor.
¹² Du gav mig livet
    och var nådig mot mig,
min ande bevarades genom din omsorg.

¹³ Men detta hade du i sinnet,
    jag visste dina tankar:
¹⁴ om jag syndade,
    skulle du vakta på mig
och aldrig befria mig från min skuld.
¹⁵     Ve mig om jag är skyldig!
Och om jag är oskyldig
    kan jag ändå inte lyfta mitt huvud.
Jag är full av skam och inser mitt elände.
¹⁶     Om jag försöker resa mig från marken,
rusar du på mig snabbt som ett lejon
    och låter mig känna av din förunderliga makt.
¹⁷ Du skaffar nya vittnen mot mig,
    öser över mig din ständigt växande vrede
och låter nya härar anfalla mig.^[a]

¹⁸ Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
    Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
¹⁹ Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
    jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
²⁰ Mina dagar är ju korta.
    Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
²¹     innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
²²     till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.

² Kan man lämna detta ordflöde oemotsagt?
    Kan en människa rättfärdiga sig genom allt sitt prat?
³ Ska ditt tomma prat förstumma andra?
    Någon borde tillrättavisa dig.
⁴ Du påstår dig vara ren i din undervisning
    och fläckfri i Guds ögon!
⁵ Om ändå Gud ville tala
    och säga dig vad han tänker,
⁶ uppenbara för dig vishetens hemligheter,
    för där finns förnuft i dubbelt mått.^[b]
Detta ska du veta: Gud har till och med glömt en del av din synd.

⁷ Kan du utforska Guds hemligheter?
    Kan du finna gränser för den Väldiges fullkomlighet?
⁸ Den är högre än himlen,
    men vad kan du göra?
Den är djupare än dödsriket,
    men vad vet du?
⁹ Den sträcker sig längre än jorden
    och vidare än havet.

¹⁰ Om han kommer och tar någon till fånga och drar inför rätta,
    vem ska då hindra honom?
¹¹ Han känner igen lögnaktiga människor
    och orätt när han ser den.
¹² Om en dåraktig människa kan få förstånd,
    då kan en vildåsna födas som människa.^[c]

¹³ Om du uppriktigt vänder dig till Gud
    och sträcker ut dina händer mot honom,
¹⁴ om du lägger bort dina händers orätt
    och inte tillåter några överträdelser i dina boningar,
¹⁵ då kan du lyfta ditt huvud utan skam,
    stå stadigt och utan fruktan.
¹⁶ Då kan du glömma ditt elände,
    minnas det som bortrunnet vatten.
¹⁷ Ditt liv blir ljusare än dagen,
    och mörkret som morgonen.
¹⁸ Du får känna dig trygg,
    för där finns ett hopp.
Du kan se dig omkring
    och vila tryggt.
¹⁹ Du kommer att kunna vila
    utan att någon skrämmer dig,
och många kommer att vädja till din välvilja.
²⁰     Men de ogudaktigas ögon ska tyna bort,
de ska inte finna någon möjlighet att fly undan.
    Deras enda hopp är att få ge upp andan.

² Ja, visst är ni kloka människor!
    All visdom kommer att dö ut med er!
³ Men jag har förstånd, likväl som ni.
    Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?

⁴ Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.
⁵ Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
    kommer själv att snava.^[d]
6 Rövare bor ostörda i sina tält,
    de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.^[e]

⁷ Fråga boskapen,
    den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
    de kan tala om det för dig.
⁸ Eller tala till jorden,
    så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
    så kan de berätta för dig.
⁹ Vem av dessa vet inte
    att det är Herrens hand som gjort detta?
¹⁰ För varje varelses liv är i Guds hand,
    och så är också varje människas ande.
¹¹ Prövar inte örat orden,
    liksom tungan prövar matens smak?
¹² Visst kommer visdom med åren
    och förstånd av ett långt liv.

¹³ Hos Gud finns visdom och kraft,
    hos honom finns råd och förstånd.
¹⁴ Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
    Den han fångar kan inte fritas.
¹⁵ Han håller vattnen tillbaka
    och det blir torka,
släpper han dem lösa
    ödelägger de landet.
¹⁶ Hos honom finns styrka och förnuft.
    Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
¹⁷ Han för bort rådgivare barfota
    och gör domare till dårar.
¹⁸ Han tar av kungarnas bojor
    och binder ett skynke kring deras höfter.
¹⁹ Präster leder han bort barfota.
    Han låter de mäktiga komma på fall.
²⁰ Han tystar de betroddas tal
    och fråntar de gamla deras insikt.
²¹ Han öser förakt över furstar
    och avväpnar de starka.
²² Han avslöjar mörkrets hemligheter
    och för fram den djupa skuggan till ljuset.
²³ Han gör nationer starka
    och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
    för att sedan skingra dem.
²⁴ Han berövar jordens ledare förståndet
    och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
²⁵ De famlar i ett mörker utan ljus,
    och han låter dem ragla som druckna.

¹³ Var nu tysta och låt mig tala till punkt.
    Sedan får det bli som det blir med mig.
¹⁴ Varför är jag beredd att riskera livet,
    sätta det på spel?
¹⁵ Han må döda mig,
    något annat förväntar jag mig inte.
Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
¹⁶     Det ska bli min räddning,
för den ogudaktige vågar inte komma inför honom.
¹⁷     Hör på mig!
Lyssna noga till mina ord!
¹⁸     Jag har förberett min sak
och vet att jag kommer att få rätt.
¹⁹     Kan någon säga emot mig på den punkten?
I så fall ska jag vara tyst och dö.

²⁰ Skona mig bara för två saker,
    så jag slipper gömma mig för dig.
²¹ Dra bort din hand ifrån mig
    och sluta att plåga mig med skräcken för dig.
²² Kalla på mig,
    och jag ska svara.
Eller låt mig tala, och svara du mig.
²³     Hur många brott och synder har jag begått?
Visa mig mina överträdelser och min synd!
²⁴     Varför vänder du dig bort från mig?
Varför betraktar du mig som din fiende?
²⁵     Vill du skrämma ett löv, som blåser bort i vinden?
Jagar du efter torrt gräs?
²⁶     Du skriver upp bittra ting mot mig
och låter mig få igen för min ungdoms synder.
²⁷     Du låser mina fötter i bojor
och spårar mig var jag än går
    genom att märka mina fotsulor.

²⁸ Jag tärs bort som ett ruttet träd
    och som ett malätet klädesplagg.