Add parallel Print Page Options

Job menar att han är rättfärdig

13 Jag har sett allt detta,
    jag har hört och förstått.
Vad ni vet, vet också jag,
    jag är inte sämre än ni.
Jag vill nu tala till den Väldige,
    jag tänker försvara mig inför Gud själv.
Ni hittar bara på lögner mot mig.
    Ni är värdelösa läkare
och gör bäst i att hålla tyst!
    Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.
Lyssna nu till mitt försvar,
    hör på mina inlägg.
Måste ni försvara Gud med lögnaktigt tal,
    föra falsk talan för honom?
Vill ni vara partiska för honom,
    försvara Guds sak?
Hur ska det gå om han synar er?
    Försöker ni lura honom som man lurar människor?
10 Nej, han kommer att straffa er
    om ni i hemlighet är partiska.
11 Blir ni inte förskräckta av hans majestät?
    Kommer inte fruktan för honom över er?
12 Era ordspråk blir till aska
    och ert försvar bräckligt som lera.

13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt.
    Sedan får det bli som det blir med mig.
14 Varför är jag beredd att riskera livet,
    sätta det på spel?
15 Han må döda mig,
    något annat förväntar jag mig inte.
Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
16     Det ska bli min räddning,
för den ogudaktige vågar inte komma inför honom.
17     Hör på mig!
Lyssna noga till mina ord!
18     Jag har förberett min sak
och vet att jag kommer att få rätt.
19     Kan någon säga emot mig på den punkten?
I så fall ska jag vara tyst och dö.

20 Skona mig bara för två saker,
    så jag slipper gömma mig för dig.
21 Dra bort din hand ifrån mig
    och sluta att plåga mig med skräcken för dig.
22 Kalla på mig,
    och jag ska svara.
Eller låt mig tala, och svara du mig.
23     Hur många brott och synder har jag begått?
Visa mig mina överträdelser och min synd!
24     Varför vänder du dig bort från mig?
Varför betraktar du mig som din fiende?
25     Vill du skrämma ett löv, som blåser bort i vinden?
Jagar du efter torrt gräs?
26     Du skriver upp bittra ting mot mig
och låter mig få igen för min ungdoms synder.
27     Du låser mina fötter i bojor
och spårar mig var jag än går
    genom att märka mina fotsulor.

28 Jag tärs bort som ett ruttet träd
    och som ett malätet klädesplagg.

Job ifrågasätter Guds handlande

14 Människan, av kvinna född,
    lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
Hon växer som en blomma, vissnar
    och försvinner som en flyende skugga.
Och en sådan stirrar du på
    och kräver räkenskap av!
Vem kan begära renhet av en som är oren?
    Ingen![a]
Du har ju bestämt människans dagar
    och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
    Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
    och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!

Det finns alltid hopp för ett träd.
    Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
    Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
    kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
        så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
    när hon ger upp andan och blir liggande – 
var är hon då?
11     Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12     så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
    förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.

13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
    och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14     Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
    fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
    och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16     Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17     Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.

18 Bergen vittrar sönder och rasar,
    klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
    och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
    så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
    och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
    och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
    får hon aldrig veta,
om de blir ringa
    ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
    och sorgen i sin själ.

Footnotes

  1. 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.