Add parallel Print Page Options

Job uttrycker sin nöd

17 Min ande är bruten,
    mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
    Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.

Ge mig, o Gud, en säkerhet.
    Vem annars kan ge mig den?[a]
Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
    och därför låter du dem inte triumfera.
Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
    ska hans barn drabbas av blindhet[b].

Gud har gjort mig till en visa överallt,
    en som man spottar rakt i ansiktet.
Mina ögon är skumma av sorg,
    hela mitt jag är bara en skugga.
De rättsinniga skakas över detta.
    Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
    och den som har rena händer ska bli allt starkare.

10 Men försök igen, ni allesammans!
    Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
    och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12 De gör natten till dag,
    och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13 Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
    bäddar jag åt mig i mörkret
14 och kallar graven min far
    och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp?
    Är det någon som kan se det?
16 Ska det följa mig till dödsrikets portar?
    Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?

Bildad talar igen

18 Bildad från Shuach svarade:

Ska inte detta ordflöde upphöra någon gång?
    Bli nu förnuftig, så vi kan prata![c]
Varför betraktas vi som boskap,
    som är dumma i dina ögon?
Du sliter ju sönder dig själv i din vrede.
    Skulle jorden ödeläggas för din skull
eller klippan förflytta sig från sin plats?

Den ogudaktiges ljus slocknar,
    lågan av hans eld slutar brinna.
Det är mörkt i hans tält,
    hans lampa slocknar.
Hans starka steg försvagas,
    hans egna planer fäller honom.
Hans fötter fastnar i nätet,
    han vandrar mot snaran.
Snaran griper honom om hälen,
    fällan håller honom fast.
10 En snara ligger gömd i marken,
    en fälla är lagd på stigen.
11 Skräcken ansätter honom från alla håll
    och jagar varje steg han tar.
12 Olyckan vill sluka honom,
    hemsökelsen är beredd för hans fall.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar,
    dödens förstfödde förtär hans lemmar.
14 Han rycks bort från sin trygga boning,
    han förs bort till fasornas kung.
15 Hans boning intas av ingenting,
    och svavel sprids ut över den.[d]
16 Hans rötter förtorkas nertill,
    hans krona vissnar bort upptill.
17 Han utplånas från jorden,
    hans namn nämns ingenstans på jorden.
18 Han drivs ut ur ljuset in i mörkret
    och förföljs ut ur världen.
19 Han ska varken ha barn eller ättlingar bland sitt folk,
    och där han bott överlever ingen.
20 I väst förskräcks folk över hans öde,
    i öst grips man av förfäran.
21 Detta är vad som händer med syndarens boning,
    så går det med den plats där man förkastar Gud.

Job känner att vännerna sviker

19 Job svarade:

Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
    och bryta ner mig med alla era ord?
Tio gånger har ni nu skymfat mig,
    utan att skämmas kränkt mig.
Och om jag nu verkligen har felat,
    så är det väl min ensak.
Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
    och använda min förnedring emot mig,
ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
    fångat mig i sitt nät.

Jag klagar över våldet mot mig
    men får inget svar.
Jag ropar
    men får ingen rättvisa.
Han har spärrat vägen för mig
    så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
    Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10     Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
    Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig.
    Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp,
    de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.

13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
    alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig.
    Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus
    och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16     Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
    inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
    och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[e]
18 Till och med små barn föraktar mig.
    När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig.
    De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20     Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[f]

21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
    som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?

23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24     graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[g] lever
    och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
    ska jag i min kropp få se Gud.[h]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
    inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.

28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
    för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni,
    för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.

Sofar håller fast vid vad han sagt

20 Sedan yttrade sig Sofar från Naama:

Mina tankar tvingar mig att svara,
    så upprörd blir jag.[i]
Jag måste höra kränkande klander,
    och mitt förnuft uppmanar mig att svara.

Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
    sedan människan sattes på jorden?
De ogudaktigas jubel är kortlivat,
    den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
Även om han stolt sträcker sig mot himlen
    och hans huvud når upp till molnen,
ska han ändå förgås
    och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
    Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
    för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
    Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
10     Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
11     Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.

12 Hans ondska smakar söt i hans mun,
    han gömmer den under tungan,
13 bevarar den, låter den inte försvinna,
    han håller den kvar i munnen.
14 Men hans föda förvandlas i hans inre,
    den blir till ormgift i honom.
15 Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
    för Gud tvingar ut den ur hans mage.
16 Han suger i sig ormgiftet
    och dödas av huggormens tunga.
17 Han får inte se floder,
    inte strömmar av honung och grädde.
18 Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
    han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
19     Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
    och roffat åt sig hus som andra har byggt.

20 Han har ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig genom sin egendom.
21 Han slukade allt han kom åt,
    och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
22 Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
    med full kraft drabbar olyckan honom.
23 Just när han håller på att fylla sin mage,
    ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
24     Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
25     Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
    och dödsskräcken kommer över honom.
26 Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
    En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
27     Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
28     Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
29     Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.

Footnotes

  1. 17:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 17:5 Eller …ska deras barns ögon tyna bort. Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 18:2 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 18:15 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
  8. 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.
  9. 20:2 Grundtextens innebörd är osäker.