Job 19-20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
    och bryta ner mig med alla era ord?
³ Tio gånger har ni nu skymfat mig,
    utan att skämmas kränkt mig.
⁴ Och om jag nu verkligen har felat,
    så är det väl min ensak.
⁵ Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
    och använda min förnedring emot mig,
⁶ ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
    fångat mig i sitt nät.

⁷ Jag klagar över våldet mot mig
    men får inget svar.
Jag ropar
    men får ingen rättvisa.
⁸ Han har spärrat vägen för mig
    så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
⁹     Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
¹⁰     Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
    Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
¹¹ Hans vrede brinner mot mig.
    Han räknar mig som en fiende.
¹² Hans trupper samlar sig till angrepp,
    de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.

¹³ Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
    alla jag kände har vänt mig ryggen.
¹⁴ Mina släktingar har svikit mig.
    Mina vänner har övergett mig.
¹⁵ De som bor i mitt hus
    och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
¹⁶     Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
    inte ens om jag tigger och ber om det.
¹⁷ Min andedräkt är vidrig för min hustru,
    och mina bröder vägrar att kännas vid mig.^[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
    När jag träder fram, hånar de mig.
¹⁹ Mina närmaste vänner avskyr mig.
    De som jag älskade har vänt mig ryggen.
²⁰     Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.^[b]

²¹ Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
²² Varför måste ni förfölja mig
    som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?

²³ Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
²⁴     graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
²⁵ Men jag vet att min förlossare^[c] lever
    och att han till sist ska träda fram över jorden.
²⁶ Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
    ska jag i min kropp få se Gud.^[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
    inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.

²⁸ Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
    för roten till det onda finns ju hos honom?”
²⁹ Frukta för svärdet, ni,
    för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.

² Mina tankar tvingar mig att svara,
    så upprörd blir jag.^[e]
3 Jag måste höra kränkande klander,
    och mitt förnuft uppmanar mig att svara.

⁴ Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
    sedan människan sattes på jorden?
⁵ De ogudaktigas jubel är kortlivat,
    den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
⁶ Även om han stolt sträcker sig mot himlen
    och hans huvud når upp till molnen,
⁷ ska han ändå förgås
    och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
⁸     Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
    för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
⁹     Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
¹⁰     Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
¹¹     Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.

¹² Hans ondska smakar söt i hans mun,
    han gömmer den under tungan,
¹³ bevarar den, låter den inte försvinna,
    han håller den kvar i munnen.
¹⁴ Men hans föda förvandlas i hans inre,
    den blir till ormgift i honom.
¹⁵ Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
    för Gud tvingar ut den ur hans mage.
¹⁶ Han suger i sig ormgiftet
    och dödas av huggormens tunga.
¹⁷ Han får inte se floder,
    inte strömmar av honung och grädde.
¹⁸ Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
    han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
¹⁹     Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
    och roffat åt sig hus som andra har byggt.

²⁰ Han har ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig genom sin egendom.
²¹ Han slukade allt han kom åt,
    och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
²² Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
    med full kraft drabbar olyckan honom.
²³ Just när han håller på att fylla sin mage,
    ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
²⁴     Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
²⁵     Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
    och dödsskräcken kommer över honom.
²⁶ Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
    En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
²⁷     Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
²⁸     Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
²⁹     Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.