Job 21-23

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Lyssna nu noga på mig!
    Låt det vara er tröst till mig.
³ Visa mig tålamod när jag talar,
    och när jag slutat kan ni håna.

⁴ Jag klagar väl inte på människor?
    Skulle jag inte vara otålig?
⁵ Se på mig och häpna!
    Lägg handen för munnen!
⁶ Jag blir rädd, när jag tänker på detta,
    min kropp ryser.
⁷ Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
    och bli mäktiga?
⁸ Deras barn lever trygga hos dem,
    och de får se sina avkomlingar växa upp.
⁹ Deras hem är trygga, utan något att frukta,
    och Gud straffar dem inte.
¹⁰ Deras oxar betäcker utan att misslyckas,
    korna kalvar utan missfall.
¹¹ De släpper ut sina barn som en hjord,
    och deras ungar dansar glatt.
¹² De sjunger till lyra och tamburin,
    de jublar till flöjtmusik.
¹³ De lever sitt liv i välfärd
    och i frid^[a] stiger de ner i dödsriket.
¹⁴ Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,
    vi vill inte veta av dina vägar.
¹⁵ Vem är den Väldige?
    Varför skulle vi tjäna honom?
Vad har vi för nytta av att be till honom?”
¹⁶     Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;
jag tar avstånd från de ondas rådslag.

¹⁷ Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?
    Hur ofta kommer olycka över dem,
det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
¹⁸     Är de svaga strån, som vajar för vinden?
Förs de bort av stormen som agnar?
¹⁹     Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.
Men han borde själv få ett straff,
    så att det känns.
²⁰ Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,
    dricka den Väldiges vrede.
²¹ För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,
    när tiden han blivit tilldelad är över?

²² Men vem kan undervisa Gud,
    den suveräne domaren?
²³ En möter döden i sin krafts dagar,
    obekymrad och trygg,
²⁴ med välnärd kropp och med ben
    som bevarat saven i sin märg.
²⁵ En annan dör i den djupaste bedrövelsen
    och har aldrig upplevt något gott.
²⁶ Båda begravs i samma jord
    och äts upp av samma maskar.

²⁷ Ja, jag känner era tankar
    och era intriger för att göra mig illa.
²⁸ Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus
    och de ogudaktigas boningar?”
²⁹ Fråga dem som färdats på vägen,
    lägg märke till deras vittnesbörd:
³⁰ Den ogudaktige skonas på olyckans dag,
    han kommer undan på vredens dag.
³¹ Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?
    Vem ger igen för vad han har gjort?
³² Han bärs till graven,
    den blir bevakad
³³ och han vilar mjukt i dalens mull.
    Alla människor följer i hans spår,
    och otaliga har gått före honom.

³⁴ Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,
    när bara falskhet finns kvar av era svar?

² Kan människan vara användbar för Gud?
    Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
³ Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
    Vad skulle han vinna på att du är felfri?

⁴ Är det för din gudsfruktans skull,
    som han straffar dig
och går till rätta med dig?
⁵     Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
⁶     Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
⁷     Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
⁸     trots att du var mäktig
och ägde mark,
    var högaktad
och bodde där.^[b]
9     Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt^[c].
¹⁰     Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
¹¹     Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.

¹² Bor inte Gud i himlens höjd?
    Se på stjärnorna högt där uppe!
¹³ Men du säger:
    ”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
¹⁴     Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
    Han vandrar på himlavalvet.”
¹⁵ Du tycks hålla dig till den gamla stigen
    som onda människor vandrat!
¹⁶ De rycks bort i förtid,
    och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
¹⁷ För de har sagt till Gud:
    ”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
¹⁸     Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
    Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
¹⁹ De rättfärdiga ser dem och gläds.
    Den oskyldige hånar dem:
²⁰ ”Våra sista fiender förintas,
    deras rikedom förtärs av elden.”

²¹ Böj dig nu inför Gud
    och sök fred med honom!
Då ska lyckan komma till dig.
²²     Ta till dig hans undervisning
och lägg hans ord på hjärtat!
²³     Om du vänder om till den Väldige
ska du bli upprättad,
    om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
²⁴ om du kastar bort ditt guld
    och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,^[d]
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld,
    ditt dyrbaraste silver.
²⁶ Då ska du ha din glädje i den Väldige
    och lyfta blicken upp till Gud.
²⁷ Då kommer du att be till honom,
    han ska höra dig,
och du ska infria alla dina löften.
²⁸     Vad du än önskar få gjort ska lyckas,
och ljuset ska lysa på dina vägar.
²⁹     När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!”
och han räddar den nertryckte.
³⁰     Han räddar också den som inte är oskyldig,
detta sker genom dina rena händer.

² Också idag är min klagan bitter,
    hans^[e] hand är tung, och jag suckar.
³ Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
    så att jag kunde gå till hans boning!
⁴ Då skulle jag lägga fram min sak
    och fylla min mun med argument.
⁵ Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
    begrunda vad han har att säga mig.
⁶ Skulle han bemöta mig med sin storhet?
    Nej, han skulle lyssna på mig.
⁷ Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
    och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

⁸ Men om jag söker honom i öster är han inte där,
    och går jag åt väster finns han inte där heller.
⁹ Är han verksam i norr ser jag det inte,
    beger han sig söderut finner jag honom inte.
¹⁰ Men han vet vilken väg jag går,
    och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
¹¹     Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
¹²     Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.

¹³ Men han är den ende,
    och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
¹⁴     Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
¹⁵     Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
¹⁶     Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
¹⁷     Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.^[f]