Add parallel Print Page Options

Job anser att Gud är orättvis

24 Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom?
    Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[a]
Gränsstenar flyttas
    och fårhjordar blir stulna,
den faderlöses åsna leds bort
    och änkans oxe tas i pant.
De behövande knuffas bort från vägen,
    de svaga i landet tvingas gömma sig.
Som vildåsnor i öknen går de dit,
    sliter för sin föda,
och ödemarken ger mat åt deras barn.[b]
    De samlar foder på fältet,
plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.
    Om natten ligger de nakna i kylan
utan något att skyla sig med.
    De blir genomvåta av skurarna från bergen
och trycker sig mot klippan för att få skydd.
    Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst,
och den fattiges spädbarn tas som pant.
10     De måste gå omkring nakna, utan kläder,
och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.
11     De tvingas pressa olivolja bland stenar
och trampa vinpressen medan de lider av törst.[c]
12     De döendes jämmer hörs från staden.
De sårade ropar på hjälp,
    och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

13 Det finns de som gör uppror mot ljuset,
    som inte känner till dess vägar
eller håller sig till dess stigar.
14     När inget dagsljus finns,
stiger mördaren upp
    för att döda fattiga och nödlidande,
och på natten kommer han som en tjuv.
15     Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen,
han tänker: ”Ingen får se mig!”
    och döljer sitt ansikte.
16 De bryter sig in i husen om nätterna
    och stänger in sig på dagen,
för de vill inte veta av ljuset.
17     Den mörka natten är deras morgon,
och de blir vänner med mörkrets fasor.[d]

18 Men de är som skum på vattenytan,
    deras mark är förbannad
och ingen går till vingårdarna.
19     Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet,
så slukar dödsriket syndaren.
20     Modersskötet glömmer honom,
maskarna äter honom,
    ingen minns honom längre,
och ondskan faller som ett träd.
21     Han har utnyttjat den barnlösa,
och änkan har han inte gett någon hjälp.
22     Gud släpar bort de starka genom sin makt,
när han reser sig
    får de frukta för sina liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkra,
    men hans blick följer dem.
24 För en kort tid är de upphöjda,
    men snart är de borta,
de slås ner,
    skördas som alla andra,
vissnar som sädesax.

25 Så är det.
    Är det någon som kan påstå att jag ljuger,
eller motbevisa det jag säger?

Bildad talar för tredje gången

25 Bildad från Shuach svarade:

Makten och fruktan tillhör Gud.
    Han skapar frid i höjden.
Vem kan räkna hans skaror?
    Över vem går inte hans ljus upp?
Hur kan en människa vara rättfärdig inför Gud,
    en av kvinna född vara ren?
Inte ens månen är klar i hans ögon,
    ej heller är stjärnorna i sin glans rena för honom,
hur mycket mindre då en människa,
    som bara är ett kryp, en mask!

Job svarar

26 Då svarade Job:

Vilket stöd du är för den svage,
    en räddande arm för den kraftlöse!
Vilka råd du har gett den okloke,
    och vilket stort förnuft du har visat!
Vem har hjälpt dig att finna alla dessa ord,
    och vems ande talar genom dig?

De dödas andar[e] bävar,
    liksom de djupa vattnen och alla som bor däri.
Dödsriket ligger naket inför honom,
    avgrunden är blottad.
Han spänner ut sin boning över tomma intet
    och hänger upp jorden på ingenting.
Han samlar vattnet i molnen,
    men skyarna brister inte av tyngden.
Han döljer sin tron[f],
    sveper in den i sina moln.
10 Han drar en gräns runt vattenytan,
    och en gräns för ljus och mörker.
11 Himlens pelare darrar,
    de skräms av hans tillrättavisning.
12 Med sin makt rör han upp[g] havet,
    med sin vishet krossar han Rahav.
13 Av hans andedräkt blir himlen klar,
    och hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Detta är bara en liten glimt av allt det han gör,
    en stilla viskning om honom.
Vem kan då förstå hans allmakts dån?

Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt tal:

Så sant som Gud lever,
    han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
så länge jag har liv i mig,
    och medan min ande från Gud ännu är i mig,
ska mina läppar inte tala något ont
    och min tunga inte ljuga.
Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
    Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
Jag håller fast vid min rättfärdighet,
    jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.

Må min fiende stå som ogudaktig
    och min motståndare som orättfärdig.
Men vilket hopp har den gudlöse,
    när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
    Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10     Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft
    och inte dölja den Väldiges vägar.
12 Ni har själva sett det.
    Varför då allt detta meningslösa prat?

13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
    det arv våldsmannen får av den Väldige:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
    hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15 De som överlever honom kommer att dö av pest,
    och inga änkor håller någon dödsklagan.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus
    eller samlar kläder som lerhögar,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
    och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18 Hans hus är som en mals kokong,
    som en hydda byggd av en väktare.
19 Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
    När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20 Fasor övermannar honom som en flod,
    och stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden för bort honom,
    sveper iväg honom från hans plats.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
    och han måste fly för dess kraft.
23 Man klappar hånfullt i händerna
    och visslar åt honom från den plats där han bott.

Vishetens tal [h]

28 Det finns gruvor med silver
    och platser där guld renas,
man gräver fram järn ur jorden
    och smälter koppar ur malm.
Människan sätter en gräns för mörkret,
    tränger in sig i det yttersta djupet,
till stenen i den svartaste natten.
    Långt från människoboningar spränger man schakt,
där ingen går svingar man sig över avgrunden,
    långt borta från människor.[i]
Jorden som ger föda
    förvandlas där nere som av eld.
Safirer kommer från dess stenar,
    och guldklimpar finns i gruset.
Ingen rovfågel känner till den dolda stigen,
    den kan inget falköga upptäcka.
Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den,
    inget lejon har gått där.
Men människan kan ge sig på den hårda klippan
    och vända berggrunden ut och in.
10 Hon spränger tunnlar in i klipporna
    och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar
    och för upp i ljuset det som var dolt.

12 Men var kan man finna visheten?
    Var finns insiktens boning?
13 Hon vet inte dess boplats[j],
    och man finner den inte i de levandes land.
14 ”Här finns den inte”, säger djupet,
    och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
15 Visheten kan inte köpas för guld,
    och silver kan inte vägas för betalning för den,
16 inte heller kan den köpas för guld från Ofir
    eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än guld och kristall,
    den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas,
    och visheten är mer värd än rubiner.
19 Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
    och inte heller kan den köpas med renaste guld.

20 Varifrån kommer då visheten?
    Var bor förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande,
    inte ens fåglarna i skyn kan se den.
22 Avgrunden och döden säger:
    ”Vi har bara hört ryktas om den.”
23 Bara Gud känner vägen till den,
    han vet var dess boning är.
24 Hans blick når jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
25 Han vägde upp vinden,
    han bestämde måtten för vattnen.
26 Han gav regnet dess lagar
    och visade blixten dess väg.
27 Han såg då på visheten,
    granskade den,
    ställde fram den och utforskade den.[k]
28 Och han sa till människan:
    ”Att frukta Herren är vishet,
    och att fly det onda är förstånd.”

Footnotes

  1. 24:1 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 24:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 24:11 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 24:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 26:5 Det hebreiska ordets betydelse är vag; syftar på något svagt, klent, matt, skuggliknande, men kan också härledas till jättestammen refaéerna (1 Mos 15:20). Bl.a. Septuaginta och Vulgata har tolkat det som att jättarna bävar.
  6. 26:9 Det hebreiska ordet kan också syfta på fullmånen.
  7. 26:12 ”Rör upp” kan också översättas stillar.
  8. 28:0 Eftersom talets abstrakta och reflekterande ton inte stämmer överens med någon av personerna, antas det vara ett stycke som står utanför dialogen. Dess funktion är att överbrygga och binda ihop dialogen med de följande grupperna av tal.
  9. 28:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  10. 28:13 Eller värde, som ordet ofta översätts.
  11. 28:27 Grundtextens innebörd är osäker.