Job 38-40

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Vem är denne som höljer mitt råd i mörker,
    med ord utan kunskap?
³ Gör dig nu beredd och var som en man,
    för jag tänker ställa frågor som du får svara på.

⁴ Var var du när jag lade grunden till jorden?
    Tala om det för mig, om du nu vet och förstår så mycket.
⁵ Vem som bestämde dess mått vet du nog!
    Vem spände mätsnöret över den?
⁶ På vad fästes dess grund,
    och vem lade dit hörnstenen
⁷ medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans
    och Guds söner jublade av glädje?

⁸ Vem spärrade in havet,
    när det forsade fram ur djupen,^[a]
9 när jag klädde det med moln
    och lindade in det i tjockt mörker,
¹⁰ när jag bestämde dess gräns
    och satte dörrar och bommar för det,
¹¹ när jag sa: ”Så långt men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna!”?

¹² Har du någonsin befallt morgonen att komma
    eller ljuset att bryta fram där det ska,
¹³ för att det ska gripa tag i jordens hörn
    och skaka bort de onda därifrån?
¹⁴ Jorden tar form likt en lerklump under ett sigill,
    och den står där, formad som en dräkt.^[b]
15 De ogudaktiga berövas sitt ljus,
    och deras makt krossas.

¹⁶ Har du gått till havets källor
    eller vandrat på havsdjupens grund?
¹⁷ Har dödsrikets portar uppenbarats för dig?
    Har du sett portarna till det djupaste mörkret?
¹⁸ Kan du fatta jordens vidder?
    Tala om det för mig, om du vet allt detta!

¹⁹ Var är vägen till ljusets boplats,
    och var håller mörkret hus?
²⁰ Kan du leda dem till de platser de kommer ifrån?
    Vet du vägen till deras vistelseort?
²¹ Naturligtvis vet du allt detta,
    för då var du ju redan född,
du som redan levt så länge!

²² Har du varit i snöns förrådshus
    eller sett haglets förrådshus,
²³ som jag förvarat till nödens tid,
    till stridens och krigets tider?
²⁴ Vet du vägen till den plats där ljuset^[c] delar sig?
    Hur sprider sig östanvinden över jorden?
²⁵ Vem öppnar rännor för regnfloderna
    och ger åskvädret dess bana,
²⁶ så att den kan få regnet att falla där ingen bor,
    på ökenlandet där ingen människa finns,
²⁷ för att mätta ödemarken med vatten,
    så att gräs kan växa upp?
²⁸ Har regnet någon far?
    Vem härstammar daggen ifrån?
²⁹ Från vems sköte kommer isen,
    och vem föder himlens rimfrost,
³⁰ som får vattnen att bli hårda som sten,
    när djupets yta fryser till?

³¹ Kan du binda ihop Plejaderna
    eller lösa Orions band?^[d]
32 Kan du leda fram stjärnbilderna i rätt tid
    och visa vägen för Stora och Lilla Björn?
³³ Känner du till himlens lagar,
    och bestämmer du hur de råder över jorden?

³⁴ Kan du ropa till molnen
    och få dem att överskölja dig med regnvatten?
³⁵ Kan du skicka efter blixtar
    som svarar dig: ”Här är vi!”?
³⁶ Vem har lagt vishet i ibisen,
    och vem gav förstånd till tuppen?^[e]
37 Vem har vishet att räkna molnen?
    Vem kan tömma himlens vattenbehållare,
³⁸ när marken är hård
    och kokorna klibbar ihop?

39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
    och stilla lejonungarnas hunger,
² där de kryper ihop i sina hålor
    eller ligger och väntar bland snåren?
³ Vem är det som skaffar mat åt korpen,
    när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?

⁴ Vet du när^[f] stengeten föder sina ungar,
    och vakar du över hindens kalvning?
⁵ Räknar du hur många månader de går havande,
    vet du tiden när de ska föda?
⁶ De böjer sig ner, föder sina ungar
    och blir av med sin plåga.
⁷ Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
    De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

⁸ Vem är det som släpper vildåsnan fri,
    vem knyter upp dess band?
⁹ Jag har gett den öknen som hem
    och saltslätterna att bo på.
¹⁰ Den ler åt stadens buller
    och slipper höra pådrivarens rop.
¹¹ Bergskedjorna är dess betesmark.
    Där söker den efter allt som är grönt.

¹² Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
    Skulle den stanna vid din krubba om natten?
¹³ Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
    Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
¹⁴ Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
    överlåta ditt tunga arbete åt den?
¹⁵ Kan du lita på att den för hem din skörd
    och samlar den på tröskplatsen?

¹⁶ Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
    men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.^[g]
17 Den lägger sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden
¹⁸ och tänker inte på att någon kan trampa på dem
    och vilda djur kan krossa dem.
¹⁹ Den är hård mot sina ungar,
    precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
    som var förgäves,
²⁰ för Gud har inte utrustat den med vishet
    eller gett den förstånd.
²¹ Men så snart den reser sig upp för att springa
    skrattar den både åt häst och ryttare.

²² Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
²³ Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
²⁴ Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
²⁵     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
²⁶     Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.^[h]
27     Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
    in i striden när stridssignalen ljuder.
²⁸ Vid hornstöten gnäggar den högt,
    vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.

²⁹ Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
    och breder ut sina vingar mot söder?
³⁰ Är det på din befallning som örnen flyger omkring
    och bygger sitt bo på hög höjd?
³¹ Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
    med klippbranten som sin fästning.
³² Därifrån spanar den in sitt byte
    och upptäcker det på långt håll.
³³ Dess ungar frossar i blod,
    för där det slagna ligger, där finns örnen.

³⁵ ”Vill du tvista med den Väldige,
    visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”

³⁷ Jag är ingenting,
    hur skulle jag kunna finna några svar?
    Jag sätter handen för munnen.
³⁸ Jag har talat både en gång och två gånger,
    men inte kunnat svara.
        Nu säger jag inget mer.

² Gör dig beredd som en man!
    Jag tänker fråga dig,
och du ska svara mig sedan.

³ Tänker du ifrågasätta min rättvisa, fördöma mig,
    för att rättfärdiga dig själv?
⁴ Är din hand lika stark som Guds?
    Kan du med din röst dundra som han?
⁵ Pryd dig då med höghet och dignitet,
    klä dig i majestät och prakt.
⁶ Ge fritt utlopp för din vrede!
    Se varje högmodig man och ödmjuka honom!
⁷ Se varje högmodig man och ödmjuka honom,
    slå ner de ogudaktiga, där de står.
⁸ Begrav dem allesammans i stoftet,
    bind deras ansikten till mörkret.
⁹ Då ska jag prisa dig
    för att din egen styrka kan rädda dig.

¹⁰ Se på Behemot^[i]!
    Jag skapade den, precis som jag skapade dig.
    Den äter gräs som en oxe.
¹¹ Se på styrkan i dess länder
    och kraften i dess bukmuskler!
¹² Dess svans vajar som en ceder.
    Senorna i dess lår är tätt sammanflätade.
¹³ Dess benpipor är som rör av koppar
    och dess ben som stänger av järn.
¹⁴ Den tillhör det förnämsta bland Guds skapelser,
    men Skaparen kan närma sig den med sitt svärd.^[j]
15 Bergen ger den föda,
    och där leker också alla de vilda djuren.
¹⁶ Den lägger sig under lotusträden,
    i skydd av vassen och dyn.
¹⁷ Lotusträden ger den skugga,
    pilarna bredvid floden omger den.
¹⁸ Hur vilt floden än svallar
    skräms den inte,
den håller sig lugn,
    även om själva Jordan vräker sig fram mot dess gap.
¹⁹ Kan någon gripa den i ögonen när den ligger på lur,
    eller sätta den i snaror och sticka hål i dess nos?

²⁰ Kan du dra upp Leviatan^[k] med krok
    eller slå ett rep runt dess tunga?
²¹ Kan du föra in ett rep i dess nos
    eller genomborra dess käftar med en pik?
²² Ber den dig om nåd?
    Vädjar den till dig i mjuka ordalag?
²³ Gör den överenskommelser med dig?
    Går den med på att du gör den till din slav för alltid?
²⁴ Kan du tämja den till ett sällskapsdjur, som en fågel,
    eller låta dina döttrar ha den i band?
²⁵ Brukar uppköpare ge bud på den
    och sälja den vidare?^[l]
26 Kan du fylla dess hud med pilar
    eller dess huvud med harpuner?
²⁷ Om du rör den, kommer du att länge minnas den striden
    och aldrig mer göra om försöket.
²⁸ Nej, det är meningslöst att där hoppas på seger.
    Blotta anblicken fäller en.