Job 40-42

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Gör dig beredd som en man!
    Jag tänker fråga dig,
och du ska svara mig sedan.

³ Tänker du ifrågasätta min rättvisa, fördöma mig,
    för att rättfärdiga dig själv?
⁴ Är din hand lika stark som Guds?
    Kan du med din röst dundra som han?
⁵ Pryd dig då med höghet och dignitet,
    klä dig i majestät och prakt.
⁶ Ge fritt utlopp för din vrede!
    Se varje högmodig man och ödmjuka honom!
⁷ Se varje högmodig man och ödmjuka honom,
    slå ner de ogudaktiga, där de står.
⁸ Begrav dem allesammans i stoftet,
    bind deras ansikten till mörkret.
⁹ Då ska jag prisa dig
    för att din egen styrka kan rädda dig.

¹⁰ Se på Behemot^[a]!
    Jag skapade den, precis som jag skapade dig.
    Den äter gräs som en oxe.
¹¹ Se på styrkan i dess länder
    och kraften i dess bukmuskler!
¹² Dess svans vajar som en ceder.
    Senorna i dess lår är tätt sammanflätade.
¹³ Dess benpipor är som rör av koppar
    och dess ben som stänger av järn.
¹⁴ Den tillhör det förnämsta bland Guds skapelser,
    men Skaparen kan närma sig den med sitt svärd.^[b]
15 Bergen ger den föda,
    och där leker också alla de vilda djuren.
¹⁶ Den lägger sig under lotusträden,
    i skydd av vassen och dyn.
¹⁷ Lotusträden ger den skugga,
    pilarna bredvid floden omger den.
¹⁸ Hur vilt floden än svallar
    skräms den inte,
den håller sig lugn,
    även om själva Jordan vräker sig fram mot dess gap.
¹⁹ Kan någon gripa den i ögonen när den ligger på lur,
    eller sätta den i snaror och sticka hål i dess nos?

²⁰ Kan du dra upp Leviatan^[c] med krok
    eller slå ett rep runt dess tunga?
²¹ Kan du föra in ett rep i dess nos
    eller genomborra dess käftar med en pik?
²² Ber den dig om nåd?
    Vädjar den till dig i mjuka ordalag?
²³ Gör den överenskommelser med dig?
    Går den med på att du gör den till din slav för alltid?
²⁴ Kan du tämja den till ett sällskapsdjur, som en fågel,
    eller låta dina döttrar ha den i band?
²⁵ Brukar uppköpare ge bud på den
    och sälja den vidare?^[d]
26 Kan du fylla dess hud med pilar
    eller dess huvud med harpuner?
²⁷ Om du rör den, kommer du att länge minnas den striden
    och aldrig mer göra om försöket.
²⁸ Nej, det är meningslöst att där hoppas på seger.
    Blotta anblicken fäller en.

41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
    Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
² Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
    Allt som finns under himlen är mitt.

³ Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
    styrka och sköna form.^[e]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
    vem vågar närma sig den med betsel?
⁵ Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
    som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
⁶ Sköldarna på dess rygg
    sitter tätt sammanfogade, som sigill.
⁷ De sluter så tätt intill varandra
    att ingen luft kan tränga in mellan dem.
⁸ De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
    och ingenting kan skilja dem åt.
⁹ Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
    dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
¹⁰ Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
    gnistor skjuts ut.
¹¹ Rök kommer ur dess näsborrar,
    som från en kokande gryta på elden.
¹² Dess andedräkt kan antända kol,
    och lågor väller fram ur dess mun.
¹³ Styrkan bor i dess nacke,
    från den utgår förskräckelse.
¹⁴ Dess hudveck är fasta, inte slappa,
    de är orubbliga.
¹⁵ Dess hjärta^[f] är hårt som sten,
    ja, som en kvarnsten.
¹⁶ När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
    de ryggar tillbaka när den drar fram.^[g]
17 Varken svärd som når den,
    spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
¹⁸ Järn är som ett strå för den,
    och koppar som murket trä.
¹⁹ Inga pilar får den att fly.
    Slungstenar är för den som agnar.
²⁰ Klubban är för den som ett halmstrå,
    och den skrattar åt lansars rassel.
²¹ Dess buk är som krukskärvor,
    och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
²² Den får djupet att koka som en gryta
    och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
²³ Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
    som om djupet skulle bära silverhår.
²⁴ Dess like finns inte på jorden,
    en skapelse utan fruktan.
²⁵ Den ser^[h] på allt upphöjt
    och är kung över alla stolta djur.

² Jag vet att du kan göra vad du vill
    och att dina planer inte kan omintetgöras.
³ Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?”^[i]
    Ja, jag talade om saker som jag inte förstod,
sådant som var alltför underbart för mig.

⁴ Du sa: ”Lyssna!
    Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”^[j]
5 Förut har jag bara hört talas om dig,
    men nu har jag sett dig med egna ögon.
⁶ Jag tar tillbaka mitt,^[k]
    jag ångrar mig i stoft och aska.