Job 6-9

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² O, att min sorg kunde vägas,
    min bedrövelse läggas i vågskålen!
³ Den är tyngre än havets sand,
    och det är därför jag talar så hätskt.
⁴ För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
    Min ande dricker deras gift.
    Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
⁵ Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
    eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
⁶ Inte äter man smaklös mat utan salt,
    eller finns det någon smak i en äggvita?
⁷ Jag vill inte röra vid det,
    det gör mig sjuk.^[a]

⁸ O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
⁹ att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
¹⁰ Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.^[b]

¹¹ Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
¹² Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
¹³ Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?

¹⁴ Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
    annars fruktar de inte den Väldige.^[c]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
    som en sinande bäckfåra.
¹⁶ De är mörka av smältande is
    och försvinnande snö,
¹⁷ de försvinner när torrtiden kommer,
    de torkar ut i hettan.
¹⁸ Karavanerna viker av från sin väg,
    och när de bara träffar på öken går de under.
¹⁹ Karavaner från Tema letar efter dem,
    köpmän från Saba hoppas på dem.
²⁰ De blir besvikna i sin förhoppning,
    de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
²¹     Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
    och blir rädda.
²² Har jag någonsin bett er om någonting?
    Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
²³ Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
    friköpa mig från våldsmännen?

²⁴ Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
    Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
²⁵ Det är smärtsamt att höra sanningen,
    men vad bevisar era argument?^[d]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
    betrakta den desperates ord som vind?
²⁷ Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
    eller som att sälja en vän.

²⁸ Titta på mig!
    Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
²⁹ Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
    Vänd om! Min integritet består.
³⁰ Finns det någon ondska på mina läppar?
    Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?

⁶ Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole,
    de slutar i hopplöshet.
⁷ Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
    mina ögon får inte mer se det goda.
⁸ Man ser mig ännu, men inte länge till.
    Din blick söker mig, men jag finns inte mer.
⁹ Som ett moln löses upp och försvinner,
    så ska den som går ner i dödsriket inte komma tillbaka
¹⁰ och aldrig mer återvända till sitt hem,
    ej heller känner hans plats till honom mer.

¹¹ Därför kan jag inte hålla tyst,
    jag måste få tala ut min ångest,
klaga i min själs förtvivlan.
¹²     Är jag Havet eller havsodjuret Tannin,
så att du måste bevaka mig så?
¹³     Om jag tänker: ”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska ge mig lindring i mitt elände”,
¹⁴     skrämmer du mig med drömmar
och förfärar mig med syner.
¹⁵     Jag skulle föredra att bli strypt och dö,
hellre än att fortsätta med denna kropp.
¹⁶     Jag avskyr att leva.
Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

¹⁷ Vad är då en människa,
    eftersom du gör så stor sak av henne
    och ger henne så mycket uppmärksamhet,
¹⁸ synar henne varje morgon
    och prövar henne varje ögonblick av dagen?
¹⁹ Kan du inte vända blicken från mig en stund,
    lämna mig ensam så jag åtminstone får svälja min saliv?
²⁰ Har min synd skadat dig,
    du mänsklighetens bevakare?
Varför har du valt mig till måltavla?
    Har jag blivit en börda för dig?^[e]
21 Varför förlåter du inte min synd
    och utplånar min missgärning?
Snart kommer jag ändå att ligga i stoftet,
    och när du letar efter mig,
finns jag inte mer.

² Hur länge tänker du fortsätta tala så?
    Dina ord är en vinande vind.
³ Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
    Skulle den Väldige förvränga rättfärdigheten?
⁴ Dina barn syndade mot honom,
    och han lät deras överträdelse drabba dem.
⁵ Men om du vänder dig till Gud
    och ber den Väldige om nåd,
⁶ om du är ren och rättsinnig,
    så griper han in för dig
och återupprättar dig på din rättfärdiga plats.
⁷     Din början må vara ringa,
men du blir till sist mycket stor.

⁸ Fråga tidigare generationer,
    ta vara på vad dina förfäder funnit!
⁹ Vi är bara från gårdagen och vet ingenting,
    som en skugga är våra dagar här på jorden.
¹⁰ Men de ska lära dig,
    tala till dig och delge dig sin insikt.
¹¹ Växer papyrus hög där marken inte är sank?
    Skjuter vassen upp om det inte finns vatten?
¹² Den vissnar medan den växer,
    innan det är dags att klippa den,
snabbare än gräs.^[f]
13     Det är allas öde som glömmer Gud,
och den gudlöses hopp försvinner.
¹⁴     Hans tillförsikt är bräcklig,
hans förtröstan som spindelväv.
¹⁵     Han lutar sig mot nätet^[g],
men det ger efter,
    han hänger sig fast, men det ger vika.
¹⁶ Han är som en grönskande växt i solskenet,
    som sträcker ut sina grenar över trädgården.
¹⁷ Hans rötter slingrar sig ner i röset,
    de söker fäste bland stenarna.
¹⁸ Men när han rycks bort därifrån,
    förnekar hans plats honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
¹⁹     Detta är glädjen på hans väg,
och andra växer upp och tar hans plats.

²⁰ Gud förkastar inte den oskyldige,
    och inte heller styrker han de onda.
²¹ Han ska än en gång fylla din mun med skratt
    och dina läppar med glädjerop.
²² De som hatar dig ska få skämmas,
    och de ondas boningar ska inte mer finnas till.

² Visst vet jag allt detta.
    Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
³ Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon då svara ens en gång av tusen?
⁴ Han är vis och mäktig,
    och vem har oskadd trotsat honom?
⁵ Han flyttar bergen
    utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
⁶     Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
    och får dess grundvalar att skälva.
⁷ Han kan befalla solen att inte gå upp,
    och han kan försegla stjärnorna.
⁸ Det är bara han som kan spänna ut himlarna
    och gå fram över havens vågor.
⁹ Han har skapat Stora Björn, Orion,
    Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.^[h]
10 Han gör ofattbara ting,
    alltför många under för att de ska kunna räknas.
¹¹ Han far förbi mig,
    men jag ser honom inte.
Han drar fram,
    men jag märker det inte.
¹² Han griper sitt byte,
    men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
    ”Vad är det du gör?”
¹³ Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    Rahavs^[i] följe måste böja sig för honom.

¹⁴ Och hur skulle jag kunna svara honom,
    finna ord för att resonera med honom?
¹⁵ Även om jag var rättfärdig,
    skulle jag inte kunna svara.
    Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
¹⁶ Och även om han skulle svara när jag ropar,
    skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.
¹⁷ Han krossar mig i en storm
    och förökar mitt lidande utan orsak.
¹⁸ Han låter mig inte hämta andan
    utan fyller mig med bedrövelse.
¹⁹ Om det gäller kraft är han den starkaste,
    och om det gäller rättvisa,
    vem törs då ifrågasätta honom?
²⁰ Även om jag vore oskyldig,
    skulle min mun döma mig.
Även om jag vore klanderfri,
    skulle den förklara mig skyldig.

²¹ Jag är oskyldig
    men bryr mig inte om mig själv,
    jag vill inte leva längre.
²² Det gör detsamma,
    och därför säger jag:
    ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”
²³ När en olycka bringar plötslig död,
    hånar han de oskyldigas förtvivlan.
²⁴ När ett land faller i de ogudaktigas händer
    förblindar han dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?

²⁵ Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
²⁶ De försvinner snabbt som vassbåtar,
    som örnen i dykningen efter byte.
²⁷ Om jag tänkte:
    ”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
²⁸     skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
²⁹     Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
³⁰     Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
³¹     skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

³² Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
³³     Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
    som har makt över oss båda.
³⁴ Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
    så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
³⁵ Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
    men nu är det inte så med mig.^[j]