Add parallel Print Page Options

Budskap om invadering och ödeläggelse

(1:2—2:17)

Gräshoppor

Herrens ord kom till Joel, Petuels son:

Hör här, ni äldste,
    lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
    eller under era förfäders tid?
Ni ska berätta detta för era barn,
    och de ska berätta det för sina,
    och deras barn vidare för nästa generation:
Det som gräshopporna[a] lämnade kvar
    åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
    åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
    åt gräsätarna upp.

Vakna, ni berusade, och gråt,
    klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
    har ryckts bort från era läppar.
Ett folk har invaderat mitt land,
    starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
    och kindtänder som en lejoninnas.
Det har förstört min vingård
    och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
    och lämnat grenarna vita.

Klaga som en jungfru,
    klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
Det är slut med mat- och dryckesoffren
    i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10     Fältet är förött,
marken klagar.
    Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
    och oljan sinar.

11 Jordbrukarna står där med skam,
    vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
    för åkerns skörd är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
    och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
    alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.

Uppmaning till klagan

13 Klä er i sorgdräkt och klaga,
    ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
    Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
    För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14     Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
    Samla de äldste
och alla som bor i landet
    till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.

15 Ve, vilken dag!
    Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
    från den Väldige.

16 Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
    och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
    förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
    för säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
    Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
    Även fårhjordarna lider.

19 Till dig, Herre, ropar jag!
    En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20     Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
    och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.

Stöt i horn på Sion!
    Slå larm på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar!

För Herrens dag kommer
    och är nära,
en dag med mörker och moln,
    en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
    kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
    och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.

Framför dem går en förtärande eld,
    bakom dem en brännande låga.
Framför dem ligger landet som Edens trädgård,
    men bakom dem är öde öken.
Ingenting undkommer.
    De ser ut som hästar,
de drar fram som stridshästar.
    Med ett skrammel som av stridsvagnar
drar de fram över bergstopparna,
    som en eld som dånar i strå,
som en mäktig armé på väg till strid.

Folk grips av ångest inför dem,
    allas ansikten bleknar.
Som hjältar drar de fram,
    som krigare tar de sig uppför muren.
Var och en marscherar rakt fram
    och bryter sig aldrig ur ledet.
Ingen tränger en annan.
    Var och en går sin väg rakt fram.
De tar sig genom vapnen
    utan att någon kan hindra dem.[b]
De rusar in i staden,
    springer uppför muren,
klättrar in i husen
    och tar sig in genom fönstren som tjuvar.

10 Jorden darrar inför dem
    och himlen bävar.
Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
    framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
    och stark är den som följer hans order.
Herrens dag är stor
    och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?

Vänd om till Herren

12 Nu säger Herren:
    ”Vänd om till mig helhjärtat,
under fasta, gråt och klagan.”

13 Riv sönder era hjärtan,
    inte era kläder,
vänd tillbaka till Herren, er Gud,
    för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på nåd,
    och han ångrar det onda.
14 Vem vet? Kanske vänder han om,
    ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,
till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.

15 Stöt i horn på Sion!
    Utlys en helig fasta
och kalla samman en högtidssamling!
16     Samla folket,
helga församlingen,
    kalla samman de gamla,
samla barnen
    och de diande småbarnen.
Låt brudgummen komma ut ur sitt rum
    och bruden ut ur sin kammare.
17 Mellan förhuset och altaret
    ska prästerna, Herrens tjänare, gråta
och säga:
    Herre, skona ditt folk!
Låt inte din arvedel hånas
    och bli till en visa bland folken.
Varför skulle man bland folken få säga:
    ’Var finns deras Gud?’ ”

Räddning på Herrens dag

(2:18—3:21)

18 Då greps Herren av svartsjuka för sitt land
    och förbarmade sig över sitt folk.

19 Herren svarade sitt folk:

”Jag ska ge er säd, vin och olja
    så att ni blir mätta.
Jag ska aldrig mer
    låta er vanäras av andra folk.

20 Jag ska driva fienden från norr
    långt bort från dig,
förjaga honom till ett förtorkat, öde land,
    hans förtrupp mot havet i öster
och hans eftertrupp mot havet i väster.
    Där ska stanken från honom stiga,
en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”

För han har gjort stora ting.[c]
21     Frukta inte, land.
Gläd dig och jubla,
    för Herren har gjort stora ting.
22 Frukta inte, ni markens djur,
    för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.
Träden bär sin frukt,
    fikonträdet och vinstocken
ger rika skördar.
23     Gläd er, ni som bor på Sion,
jubla i Herren, er Gud!
    Han ger er höstregn i rättfärdighet.
Han sänder skurar till er,
    både höstregn och vårregn som förr.
24 Tröskplatserna ska fyllas av säd,
    och pressarna ska flöda över av vin och olja.

25 ”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna[d], gräsbitarna,
    gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,
    min stora här som jag sände mot er.
26 Ni ska få äta så att ni blir mätta,
    och ni ska prisa Herren, er Gud,
som har utfört dessa under för er skull.
    Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
27 Då ska ni inse
    att jag är mitt i Israel
    och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.

Herrens dag

28 Därefter ska jag utgjuta min Ande
    över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
    era gamla män ska ha drömmar,
    och era unga män se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
    ska jag på den tiden utgjuta min Ande.
30 Jag ska låta tecken visa sig
    på himlen och på jorden:
    blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
    och månen i blod,
    innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
32 Men var och en som åkallar Herrens namn
    ska bli räddad.
För på Sions berg och i Jerusalem
    ska finnas en räddad skara,
som Herren har sagt,
    bland de överlevande
som Herren kallar.

Footnotes

  1. 1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker.
  2. 2:8 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
  3. 2:20 Sista satsen är svårtolkad; det är oklart vem som är subjektet. Om det är fienden, troligen syftande på gräshopporna, har satsen en negativ innebörd, men om slutet av versen tänks syfta på Herren, anknyter den kanske till v. 18f. Jfr även v. 21.
  4. 2:25 Se not till 1:4.