Add parallel Print Page Options

Gud blev människa

I början fanns Ordet[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud i början. Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[b] det.

Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

10 Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13 och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

14 Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.[c]’ ”

16 Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

Johannes döparen talar om Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)

19 Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20 Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”

21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[e]?”

”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”

”Är du profeten[f]?”

”Nej”, svarade han.

22 Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

23 Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren![g]’ som profeten Jesaja har sagt.”

24 De som hade sänts ut av fariseerna 25 frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”

26 Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[h]

28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

29 Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31 Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

32 Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34 Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son[i].”

De första lärjungarna

35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

37 De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

41 Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).[j] 42 Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).[k]

43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[l]. Det finns inget svek i honom.”

48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[m] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[n]

Jesus förvandlar vatten till vin

På tredje dagen[o] hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit. Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”

”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”

Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”

Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var. Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla, sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.

Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa: 10 ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”

11 Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

12 Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.

Jesus rensar templet

(Matt 21:12-13; Mark 11:15-17; Luk 19:45-46)

13 När påskhögtiden[p] närmade sig gick Jesus till Jerusalem. 14 I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[q] 15 Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, 16 och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”

17 Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”[r]

18 Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”

19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”

20 Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” 21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. 22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.

23 Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. 24 Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. 25 Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.

Nikodemos besöker Jesus om natten

Där fanns en farisé[s] som hette Nikodemos och som var medlem i det judiska rådet[t]. Han kom till Jesus en natt och sa: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud. Ingen kan göra sådana tecken som du gör om inte Gud är med honom.”

Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte föds på nytt[u] får aldrig se Guds rike.”

”Hur kan någon födas på nytt när man är gammal?” undrade Nikodemos. ”Man kan väl inte komma in i sin moders liv och födas igen?”

Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag dig: den som inte blir född av vatten och Ande får överhuvudtaget inte komma in i Guds rike. Det som föds på mänskligt sätt är mänskligt, men det som föds av Anden är andligt. Förvåna dig därför inte över att jag säger att ni måste födas på nytt[v]. Vinden[w] blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”

”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.

10 Jesus svarade: ”Du är en Israels lärare och förstår inte det här? 11 Ja, sannerligen säger jag dig: det vi talar om är sådant vi vet, och vi vittnar om det vi har sett, och ändå tar ni inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det himmelska? 13 Ingen har ju stigit upp till himlen, utom Människosonen, som har kommit ner därifrån. 14 På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen måste Människosonen lyftas upp[x], 15 för att alla som tror på honom ska ha evigt liv.”[y]

16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. 17 Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds ende Sons namn. 19 Och detta är domen, att när ljuset kom ner till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda. 20 Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som gör det som är sanningsenligt dras till ljuset, för att det ska synas att han gör det som Gud vill.

Johannes döparen berättar vem Jesus är

22 Sedan gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till Judeen där de stannade en tid och döpte. 23 Samtidigt höll Johannes på att döpa vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och folk kom dit för att döpas. 24 Det var innan Johannes hade satts i fängelse. 25 En gång kom några av Johannes lärjungar att diskutera olika reningsceremonier[z] med en jude. 26 De gick då till Johannes och sa: ”Rabbi, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du vittnade om, han döper också, och nu går alla till honom.”

27 Men Johannes svarade: ”Ingen kan ta emot något som inte ges honom från himlen.” 28 Ni kan själva vittna om att jag har sagt att jag inte är Messias. Jag är utsänd för att gå framför honom. 29 Bruden tillhör sin brudgum. Och brudgummens vän gläds åt att få stå och lyssna till brudgummen. Den glädjen är nu fullständigt min. 30 Han ska bli större och jag mindre.

31 ”Han som har kommit från ovan är över alla andra. Den som kommer från jorden är av jorden och talar det jordiska. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning, 34 för den som är sänd av Gud talar Guds ord. Gud ger Anden utan mått. 35 Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen ska inte se livet, utan blir kvar under Guds dom.”

Jesus och den samariska kvinnan

Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.

På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[aa] och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.

Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.

10 Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”

11 ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? 12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”

13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”

15 ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”

16 Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”

17 ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.

”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. 18 ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”

19 ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. 20 Våra förfäder har tillbett på det här berget[ab], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”

21 Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. 24 Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

25 Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”

26 Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.

28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.

31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”

33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”

34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”

Många samarier kommer till tro

39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”

Jesus botar en kunglig tjänstemans son

43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45 Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.

46 I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[ac] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.

48 Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”

49 Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”

50 Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51 Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52 Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53 Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.

54 Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Footnotes

  1. 1:1 Ordet, logos på grekiska, varifrån t.ex. vårt ord ”logik” kommer, kunde för grekerna betyda ”tanken, den princip som styr universum”. I modernt språkbruk skulle man också kunna förknippa det med ”information”. I Nya testamentet syftar det på Kristus som Guds verksamma ord alltifrån skapelsen.
  2. 1:5 Det grekiska ordet betyder också förstå, inse.
  3. 1:15 Mänskligt sett var Johannes 6 månader äldre än Jesus. Jfr Luk 1:26.
  4. 1:18 Det finns små skillnader i tidiga handskrifter: den ende/enfödde Sonen / den ende Gud(s) Son.
  5. 1:21 Jfr 2 Kung 2:1-11.
  6. 1:21 Jfr 5 Mos 18:15,18, där Mose säger att en profet lik honom skulle komma.
  7. 1:23 Se Jes 40:3.
  8. 1:27 Detta var en slavs uppgift.
  9. 1:34 Enligt en del handskrifter: Guds utvalde.
  10. 1:41 Se not till Matt 1:1.
  11. 1:42 Kefas (arameiska) och Petrus (grekiska) betyder båda klippa.
  12. 1:47 Israelit betyder efterkommande till Israel, som också hette Jakob. Jfr 1 Mos 32:27-28.
  13. 1:51 Typiskt för detta evangelium är det dubbla användandet av amen, dvs. sannerligen.
  14. 1:51 För Människosonen, se not till Matt 8:20. Jfr f.ö. med berättelsen om Jakobs stege i 1 Mos 28:10-17.
  15. 2:1 Dvs. Två dagar senare
  16. 2:13 Se not till Matt 26:59.
  17. 2:14 Djuren skulle användas till offer i templet.
  18. 2:17 Se Ps 69:10.
  19. 3:1 Se not till Matt 5:20.
  20. 3:1 Se not till Matt 26:59.
  21. 3:3 Eller från ovan.
  22. 3:7 Se not till v. 3.
  23. 3:8 Både det hebreiska och det grekiska ordet för ande kan också översättas med vind.
  24. 3:14 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen.
  25. 3:15 Somliga kommentatorer anser att citatet fortsätter t.o.m. vers 21.
  26. 3:25 Genom en reningsceremoni blev man enligt judarna ren, värdig att komma inför Gud.
  27. 4:4 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna.
  28. 4:20 Samarierna hade ett eget tempel på berget Gerissim.
  29. 4:46 Mannen arbetade för kung Herodes, som styrde över Galileen och Pereen och var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes.