Johannes 5-9

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

5 Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. ² I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a], och den har fem pelargångar. ³ Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. ⁴ En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]^[b]

⁵ En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. ⁶ När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

⁷ ”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

⁸ Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten^[c], ¹⁰ och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

¹¹ Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

¹² Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

¹³ Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. ¹⁴ Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

¹⁵ Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

¹⁶ Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. ¹⁷ Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

¹⁸ Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. ²¹ Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. ²² Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, ²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. ²⁵ Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. ²⁶ Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. ²⁷ Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. ²⁸ Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst ²⁹ och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

³⁰ Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

³¹ Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. ³² Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. ³³ Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. ³⁵ Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. ³⁶ Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. ³⁷ Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

³⁹ Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, ⁴² men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. ⁴⁴ Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? ⁴⁵ Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. ⁴⁷ Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17)

6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön. ² En stor folkmassa följde efter honom, för de hade sett de tecken han gjorde i och med att han botade de sjuka. ³ Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. ⁴ Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.

⁵ När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk kom till honom, sa han till Filippos: ”Var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?” ⁶ Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han vad han skulle göra.

⁷ Filippos svarade: ”Det skulle kosta tvåhundra denarer^[d] för att var och en skulle få åtminstone lite!”

⁸ En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då: ⁹ ”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”

¹⁰ Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och de slog sig ner. Antalet män var omkring 5 000. ¹¹ Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket som låg där, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.

¹² När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina lärjungar: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.” ¹³ Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar.

¹⁴ Då det gick upp för folket vilket stort tecken som han hade gjort sa de: ”Han måste vara profeten^[e] som skulle komma till världen!” ¹⁵ Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Mark 6:45-51)

¹⁶ På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön. ¹⁷ De steg i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön. Det var nu helt mörkt och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka. ¹⁸ Det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre. ¹⁹ När de hade rott ungefär en halvmil^[f], fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten. De blev fruktansvärt rädda, ²⁰ men Jesus sa till dem: ”Det är jag.^[g] Var inte rädda.” ²¹ Då lät de honom komma upp i båten, och strax var båten framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är brödet som ger evigt liv

²² Nästa dag upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar när de for därifrån; de hade åkt iväg ensamma. ²³ Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit. ²⁴ Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.

²⁵ När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”

²⁶ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. ²⁷ Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”

²⁸ Då frågade de: ”Vad ska vi då göra för att det ska vara Guds verk?”

²⁹ Jesus svarade dem: ”Det är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”

³⁰ De svarade: ”Vad kan du göra för tecken som vi kan se, så att vi kan tro på dig? Vad kan du göra för tecken? ³¹ Våra förfäder åt manna i öknen. Det står ju skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.^[h]’ ”

³² Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: det var inte Mose som gav er brödet från himlen, utan min Fader ger er sant bröd från himlen. ³³ Brödet från Gud är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

³⁴ ”Herre”, sa de, ”ge oss alltid det brödet!”

³⁵ Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig. ³⁶ Men som jag redan har sagt er, så tror ni inte trots att ni har sett mig. ³⁷ Alla de som min Fader ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ³⁸ Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig. ³⁹ Och detta är hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den sista dagen. ⁴⁰ Detta är min Faders vilja, att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska låta dem uppstå på den sista dagen.”

Folket retar sig på vad Jesus säger

⁴¹ Judarna retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.” ⁴² De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?” ⁴³ Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte min Fader som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’^[i] Och den som lyssnar till min Fader och lär av honom, han kommer till mig. ⁴⁶ Men ingen har någonsin sett Fadern, förutom den som är av Gud; han har sett Fadern.

⁴⁷ Ja, sannerligen säger jag er: den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era förfäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör. ⁵¹ Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att världen ska få leva.”

⁵² Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”

⁵³ Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. ⁵⁴ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. ⁵⁵ För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. ⁵⁶ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. ⁵⁸ Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” ⁵⁹ Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Många av Jesus lärjungar lämnar honom

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?”

⁶¹ Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? ⁶² Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? ⁶³ Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska^[j] är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. ⁶⁴ Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

⁶⁵ Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Fader ger honom det.”

⁶⁶ När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom.

⁶⁷ Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?”

⁶⁸ Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och vet att du är Guds helige.”

⁷⁰ Då sa Jesus: ”Jag har väl själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.” ⁷¹ Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv, som senare skulle förråda honom.

Jesus blir hånad av sina bröder

7 Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. ² Men snart var det dags för lövhyddefesten^[k], ³ och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. ⁴ Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” ⁵ Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.

⁶ Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. ⁷ Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” ⁹ Och så stannade han kvar i Galileen.

Jesus undervisar i templet

¹⁰ När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. ¹¹ Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. ¹² Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” ¹³ Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.

¹⁴ Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, ¹⁵ och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”

¹⁶ Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. ¹⁹ Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”

²⁰ Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”

²¹ Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. ²² Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. ²³ Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? ²⁴ Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”

Olika åsikter om vem Jesus är

²⁵ En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? ²⁶ Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? ²⁷ Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”

²⁸ Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. ²⁹ Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”

³⁰ De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. ³¹ Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”

³² När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. ³³ Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”

³⁵ Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? ³⁶ Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”

³⁷ På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet^[l].” ³⁹ Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

⁴⁰ När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.^[m]” ⁴¹ Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! ⁴² Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”^{[n] 43} Människorna hade alltså delade meningar om honom. ⁴⁴ Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.

⁴⁵ Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”

⁴⁶ Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”

⁴⁷ ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. ⁴⁸ ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? ⁴⁹ Men folkhopen här vet inget om lagen^[o], och de är förbannade.”

⁵⁰ Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: ⁵¹ ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”

⁵² De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Kvinnan som varit otrogen

[⁵³ Sedan gick alla hem var och en till sitt. 8 ¹ Men Jesus gick ut till Olivberget. ² Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. ³ Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, ⁴ och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. ⁵ Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”

⁶ De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev^[p] på marken med fingret. ⁷ När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” ⁸ Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. ⁹ När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

¹⁰ Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

¹¹ ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]^[q]

Jesus är världens ljus

¹² Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

¹³ Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”

¹⁴ Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. ¹⁵ Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. ¹⁶ Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. ¹⁷ I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. ¹⁸ Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”

¹⁹ ”Var är din fader?” frågade de då.

Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”

²⁰ Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Jesus varnar judarna

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”

²² Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”

²³ Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. ²⁴ Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,^[r] då dör ni i era synder.”

²⁵ ”Vem är du då?”, frågade de.

Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. ²⁶ Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” ²⁷ Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.

²⁸ Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp^[s] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är^[t] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” ³⁰ När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.

Abrahams barn eller djävulens?

³¹ Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. ³² Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”

³³ Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”

³⁴ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. ³⁵ En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. ³⁶ Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. ³⁸ Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”

³⁹ ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.

Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.^{[u] 40} Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹ Ni gör vad er far gjorde.”

De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”

⁴² Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. ⁴⁵ Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. ⁴⁶ Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? ⁴⁷ Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

⁴⁸ Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier^[v] som är besatt av en ond ande!”

⁴⁹ Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. ⁵¹ Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

⁵² Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! ⁵³ Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” ⁵⁴ Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. ⁵⁵ Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. ⁵⁶ Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

⁵⁷ Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är^[w] – redan innan Abraham ens var född.”

⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

Jesus botar en man som föddes blind

9 När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.

² Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”

³ Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. ⁴ Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta. ⁵ Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”

⁶ Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon, ⁷ och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

⁸ Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”

⁹ ”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.”

Men själv sa han: ”Visst är det jag.”

¹⁰ Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”

¹¹ Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”

¹² De frågade honom: ”Var finns han nu?”

Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”

Fariseerna förhör mannen som föddes blind

¹³ Då tog de med sig mannen som hade varit blind till fariseerna. ¹⁴ Det var på en sabbat som Jesus hade gjort degen och gett mannen hans syn. ¹⁵ När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”

¹⁶ En del av fariseerna sa då: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud eftersom han inte håller sabbaten.” Men andra sa: ”En syndare kan väl inte göra sådana tecken?” Så var deras meningar delade.

¹⁷ Och igen frågade de mannen som hade varit blind: ”Vad säger du själv om honom? Det var ju du som fick din syn.” Mannen svarade då: ”Han är en profet.”

¹⁸ Men judarna tvivlade på att den botade mannen överhuvudtaget hade varit blind, så de kallade på hans föräldrar ¹⁹ och frågade dem: ”Är det här er son? Föddes han blind som ni säger? Och hur kan det då komma sig att han ser nu?”

²⁰ Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det är vår son och att han föddes blind.