Josua 19-20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Simons stam

(1 Krön 4:28-33)

19 Nästa stam som fick ett landområde genom lottkastning var Simons stam, med alla dess släkter. Deras område låg inom Judas stams område.

² De fick som sin egendom Beer Sheva, Shema, Molada, ³ Hasar Shual, Bala, Esem, ⁴ Eltolad, Betul, Horma, ⁵ Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, ⁶ Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med kringliggande byar, ⁷ Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med kringliggande byar. ⁸ De fick också alla byarna kring städerna så långt som till Baalat Beer, också känt som Ramot i Negev.

Detta är de områden som tillföll simoniterna, efter deras släkter. ⁹ Simons stams egendom kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område var för stort för dem och därför tilldelades simoniterna område inne på deras område.

Sebulons stam

¹⁰ Den tredje stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Sebulon, med alla dess släkter.

Deras område sträckte sig ända till Sarid. ¹¹ Därifrån svängde gränsen västerut och gick nära Marala och Dabbeshet tills den nådde bäcken nära Jokneam. ¹² I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot Tabors gräns och därifrån till Daverat och Jafia. ¹³ Sedan fortsatte den österut, förbi Gat Hefer och Et Kasin och Rimmon i riktning mot Nea. ¹⁴ I norr böjde sig gränslinjen förbi Hannaton och sedan ut till Jefta-Els dal. ¹⁵ De fick också Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med kringliggande byar.

¹⁶ Detta var sebuloniternas område efter deras släkter, med kringliggande byar.

Isaskars stam

¹⁷ Den fjärde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Isaskar, med alla dess släkter.

¹⁸ Deras område omfattade Jisreel, Kesulot, Shunem, ¹⁹ Hafarajim, Shion, Anacharat, ²⁰ Rabbit, Kishjon, Eves, ²¹ Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. ²² Gränsen gick fram till Tabor, Shachasima och Bet Shemesh fram till Jordan. Tillsammans var det sexton städer med kringliggande byar.

²³ Detta är Isaskars stams område, efter deras släkter, städerna med kringliggande byar.

Ashers stam

²⁴ Den femte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Asher, med alla dess släkter.

²⁵ Området innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, ²⁶ Alammelek, Amad och Mishal. I väster gick gränsen till Karmel och Shichor Livnat, ²⁷ svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jefta-Els dal och därefter till Bet Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kavul, ²⁸ Avdon, Rechov, Hammon och Kana och stora Sidon. ²⁹ Efter det svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyros och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Machalev, Aksiv, ³⁰ Umma, Afek och Rechov, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.

³¹ Detta är Ashers stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.

Naftalis stam

³² Den sjätte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Naftalis stam, med alla dess släkter.

³³ Deras gränslinje började vid Helef, vid den stora eken i Besaanannim och sträckte sig till Adami Hannekev, Javneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan. ³⁴ Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot Tabor, sedan till Hukok och förenades med Sebulons gräns i söder och Ashers i väster och med floden Jordan i öster. ³⁵ De befästa städer som ingick i detta område var Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, ³⁶ Adama, Rama, Hasor, ³⁷ Kedesh, Edrei, En Hasor, ³⁸ Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet Shemesh, nitton städer med kringliggande byar.

³⁹ Detta är Naftalis stams område, efter deras släkter, med städer och kringliggande byar.

Dans stam

⁴⁰ Den sjunde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Dan, med alla dess släkter.

⁴¹ Området innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, ⁴² Shaalabbin, Ajalon, Jitla, ⁴³ Elon, Timna, Ekron, ⁴⁴ Elteke, Gibbeton, Baalat, ⁴⁵ Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, ⁴⁶ Me Hajarkon och Harackon med området mittemot Jafo.

⁴⁷ Men Dans stam fick inte tillräckligt med område och anföll och intog därför Leshem. De dödade folket med svärd och bosatte sig där och de kallade staden för Dan efter sin stamfar.

⁴⁸ Detta är Dans stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.

Josua får en egen stad

⁴⁹ När de avslutat fördelningen av landet efter dess områden, gav folket också ett särskilt landområde till Josua, Nuns son. ⁵⁰ Som Herren hade befallt, gav de honom den stad han ville ha, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han byggde upp staden och bosatte sig där.

⁵¹ Det här var de områden prästen Elasar, Josua Nuns son och ledarna för de olika stammarna i Israel delade ut i Shilo genom lottkastning inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så fullbordade de fördelningen av landet.

Städer för särskilda ändamål utses

Fristäder utses

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; 19:1-14)

20 Herren sa till Josua: ² ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. ³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.^{[a] 4} När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten^[b] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. ⁶ Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. ⁸ På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.