Josua 12-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kungar som besegrats
12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och hela östra Jordandalen:
2 Amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och vars kungarike sträckte sig från Aroer vid floden Arnons strand och från mitten av floddalen till floden Jabbok som är gräns mot Ammon. Detta omfattar hälften av Gilead. 3 Sichon kontrollerade också östra Jordandalen till östra stranden av Gennesaretsjön och östra sidan av Döda havet mot Bet Hajshimot och söderut till sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.
4 Kung Og i Bashan, den siste av rafaéerna, bodde i Ashtarot och Edrei. 5 Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Bashan till gränsen av geshuréernas och maakatéernas områden i väster och över hälften av Gilead fram till Sichons, kungen i Heshbons område.
6 Mose, Herrens tjänare, och israeliterna hade besegrat dessa folk och Mose, Herrens tjänare, gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.
7 Här följer en förteckning över de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på västra sidan om Jordan, det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak som reser sig mot Seir och som Josua gav som egendom till stammarna i Israel: 8 bergsbygden, Låglandet, Jordandalen, bergssluttningarna, öknen och Negev de områden som tillhörde hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna:
9 kungen i Jeriko,
kungen i Aj nära Betel,
10 kungen i Jerusalem,
kungen i Hebron,
11 kungen i Jarmut,
kungen i Lakish,
12 kungen i Eglon,
kungen i Geser,
13 kungen i Devir,
kungen i Geder,
14 kungen i Horma,
kungen i Arad,
15 kungen i Livna,
kungen i Adullam,
16 kungen i Mackeda,
kungen i Betel,
17 kungen i Tappuach,
kungen i Hefer,
18 kungen i Afek,
kungen i Sharon,
19 kungen i Madon,
kungen i Hasor,
20 kungen i Shimron-Meron,
kungen i Akshaf,
21 kungen i Tanak,
kungen i Megiddo,
22 kungen i Kedesh,
kungen i Jokneam vid Karmel,
23 kungen i Dor i Dors bergsbygd,
kungen i Gojim vid Gilgal
24 och kungen i Tirsa.
Tillsammans var de trettioen kungar.
Fördelningen av löfteslandet
(13:1—21:45)
Stammarna får sina områden
Ytterligare områden att erövra
13 Josua var nu en mycket gammal man och Herren sa till honom: ”Du har nu blivit gammal och fortfarande återstår en stor del av landet att erövra.
2 Det som återstår är filistéernas alla landområden och allt geshureiskt land 3 från Shichor öster om Egypten och Ekrons område i norr som räknas som kanaaneiskt land, det som filistéernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron. Även avvéernas område hör dit 4 i söder och allt kanaaneiskt land från Meara som tillhör sidonierna och ända till Afek till amoréernas område, 5 gevaléernas land och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till Levo-Hamat.
6 Hela bergsbygdens invånare från Libanon till Misrefot Majim med sidoniernas områden ska jag driva bort för israeliternas skull, så lotta ut landet som egendom åt Israel, precis som jag befallt dig. 7 Dela nu ut landet som egendom åt de nio stammarna och den ena hälften av Manasses stam.”
Landet öster om Jordan delas upp
8 Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan slagit sig ner i sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose, Herrens tjänare, hade gett dem detta område.
9 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten till Divon. 10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoréernas kung Sichon som regerade i Heshbon och sträckte sig ända bort till ammoniternas område. 11 Vidare hörde Gilead och geshuréernas och maakatéernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Bashan fram till Salka 12 och dessutom det område som tillhört kung Og i Bashan som regerade i Ashtarot och Edrei. Han var bland de sista av rafaéerna vilka Mose hade slagit och drivit bort. 13 Men Israels folk drev inte bort geshuréerna och maakatéerna som än idag bor kvar bland israeliterna.
14 Han gav dock inte Levis stam något landområde. De fick istället de eldoffer som frambars inför Herren, Israels Gud, enligt hans löfte till dem.
15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, efter deras släkter.
16 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten 17 till Heshbon och de andra städerna på slätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 18 Jahas, Kedemot, Mefaat, 19 Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 20 Bet Pegor samt Pisgas sluttningar och Bet Hajshimot 21 och också de övriga städerna på slätten, hela riket som tillhört den amoreiske kungen Sichon som hade bott i Heshbon och besegrats av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons furstar, som bodde i landet. 22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son. 23 Floden Jordan utgjorde gräns för Rubens stam. Detta var rubeniternas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
24 Mose gav landområden också till Gads stam, efter deras släkter.
25 Området omfattade Jaser och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land ända till Aroer i närheten av Rabba. 26 Det sträckte sig också från Heshbon ända till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim ända till Lo Devars område. 27 I dalen fick de Bet Haram, Bet Nimra, Suckot, Safon, resten av landet som tillhört kung Sichon i Heshbon. Floden Jordan utgjorde gränsen upp till änden av Gennesaretsjön till flodens östra sida. 28 Detta var gaditernas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam, efter dess släkter.
30 Deras område sträckte sig norrut från Machanajim och omfattade hela Bashan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Bashan. 31 Hälften av Gilead med kung Ogs huvudstäder Ashtarot och Edrei gavs åt ena hälften av ättlingarna till Makir, Manasses son, efter deras släkter.
32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko. 33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för Herren, Israels Gud, var deras egendom, så som han hade lovat dem.
Landet väster om Jordan delas upp
14 Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaans land och som prästen Elasar, Josua och ledarna för de olika stammarna tilldelade dem 2 genom lottning som arvedel åt de nio och en halv stammarna, så som Herren hade befallt genom Mose.
3 Mose hade redan gett landområden åt de 2,5 stammarna på östra sidan Jordan. Åt leviterna gav han inget landområde bland dem. 4 Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap. 5 Israeliterna delade landet, så som Herren hade befallt Mose.
6 Under ledning av kenisséen Kalev, Jefunnes son, kom en delegation från Judas stam till Josua i Gilgal. ”Du vet ju vad Herren sa till gudsmannen Mose om dig och mig när vi var vid Kadesh Barnea”, sa Kalev till Josua. 7 ”Då var jag fyrtio år och Mose Herrens tjänare hade sänt mig från Kadesh Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning, 8 men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i landet. Eftersom jag hade följt Herren, min Gud, troget, 9 svor Mose då denna ed: ’Den del av landet som du just har besökt ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid eftersom du varit Herren, min Gud, trogen.’
10 Som du ser har Herren låtit mig leva, som han lovade för de fyrtiofem år som gått sedan Herren gav Mose det löftet och medan Israel vandrade omkring i öknen, och idag är jag åttiofem år. 11 Jag är lika stark nu som jag var då Mose skickade oss ut på detta uppdrag och jag kan fortfarande strida lika bra. 12 Ge mig nu bergsbygden som Herren lovade mig! Du hörde själv talas om anakiterna som bor där i befästa städer, men om Herren är med mig, ska jag driva ut dem ur landet som han lovade.”
13 Josua välsignade då kenisséen Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom, 14 därför att han hade troget följt Herren, Israels Gud, och därför är Hebron fortfarande hans egendom. 15 Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.
I landet rådde sedan fred.
Judas stam
(Dom 1:11-15)
15 Judas stam fick sin del, efter sina släkter, söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.
2 Denna gräns började vid södra viken av Döda havet 3 och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron söder om Kadesh Barnea, sedan upp till Addar och därefter mot Karka 4 och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet. Detta är deras sydgräns.
5 Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp.
Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet, 6 sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fortsatte norr om Bet Haarava till Bohans, Rubens sons, sten. 7 Därifrån gick gränsen upp till Devir från Akors dal i nordlig riktning mot Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Shemeshkällan ut till Rogelkällan 8 och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal söder om Jevus höjd där Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnoms dal i norra delen av Refaimdalen. 9 Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoachkällan och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände mot Baala vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim.
10 Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, dvs. Kesalon, och vidare ner till Bet Shemesh förbi Timna 11 till Ekrons norra sluttning där den böjde sig mot Shickeron och berget Baala, passerade Javneel och slutade vid Medelhavet.
12 Detta var Judas släkters gränser.
13 Josua gav en del av Judas område åt Kalev, Jefunnes son, som Herren hade befallt och han fick därför staden Kirjat-Arba, som fått sitt namn efter Anaks stamfar Arba men som också kallades Hebron.
14 Kalev fördrev Anaks tre ättlingar Sheshaj, Achiman och Talmaj 15 och därifrån tågade han mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.
16 Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. 18 När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av[a] från sin åsna frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?” 19 Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev, men ge mig några vattenkällor också!” Då gav Kalev henne de övre och nedre källorna.
20 Judas stam fick, efter sina släkter, följande område:
21 De städer och byar som låg utmed gränsen mot Edom i Negev, nämligen Kavseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada, 23 Kedesh, Hasor, Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hasor Hadatta, Keriot Hesron dvs. Hasor, 26 Amam, Shema, Molada, 27 Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, 28 Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, 29 Baala, Ijim, Esem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Siklag, Madmanna, Sansanna, 32 Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.
33 I Låglandet:
Eshtaol, Sora, Ashna, 34 Sanoach och En-Gannim, Tappuach och Enam, 35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36 Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.
37 Vidare: Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38 Dilan, Mispa, Jokteel, 39 Lakish, Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lachmas, Kitlish, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med kringliggande byar, 42 Livna, Eter, Ashan, 43 Jefta, Ashna, Nesiv, 44 Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med kringliggande byar 45 och Ekrons alla städer och byar, 46 från Ekron västerut och städerna med kringliggande byar nära Ashdod 47 mot Ashdod med kringliggande byar och till Gaza med dess byar ända fram till Egyptens bäck och Medelhavet.
48 I bergsbygden:
Shamir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, 50 Anav, Eshtemoa, Anim, 51 Goshen, Holon och Gilo, elva städer med kringliggande byar, 52 Arav, Duma, Eshan, 53 Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba dvs. Hebron, Sior, nio städer med kringliggande byar, 55 Maon, Karmel, Sif, Jutta, 56 Jisreel, Jokdeam, Sanoach, 57 Kain, Giva, Timna, tio städer med omgivande orter, 58 Halchul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot, Eltekon, sex städer med kringliggande byar,[b] 60 Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, Rabba, två städer med kringliggande byar.
61 I öknen:
Bet Haarava, Middin, Sekaka, 62 Nivshan, Ir-Hammelach och Levo-Hamat, sex städer med kringliggande byar.
63 Men Judas stam kunde inte driva ut jevuséerna som bodde i staden Jerusalem och därför bor jevuséerna bland Judas folk i Jerusalem än idag.
Footnotes
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.