Add parallel Print Page Options

Avimelek försöker bli kung

En dag gick Jerubbaals son Avimelek till Shekem för att tala med sina morbröder. Han talade till dem och till hela sin mors släkt:

”Gå och fråga Shekems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Jerubbaals sjuttio söner, än en enda. Tänk på mig som är av ert eget kött och blod!”

Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Avimeleks förslag. De ansåg att eftersom han var deras släkting, så kunde de acceptera honom. De gav honom sjuttio siklar silver från Baal Berits tempel och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som följde honom. Han gick till sin fars hus i Ofra och dödade alla sina sjuttio halvbröder, Jerubbaals söner, på en sten, utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig. Därefter samlades alla invånare i Shekem och Bet Millo och utropade Avimelek till kung under eken invid minnesstenen i Shekem.

När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerisim och ropade till dem: ”Hör på mig, Shekems invånare, så att Gud ska höra er! En gång beslutade träden att smörja en kung över sig. Först bad de olivträdet att bli deras kung, men det svarade:

’Skulle jag sluta att ge olivolja med vilken både Gud och människor äras för att stå och svaja över de andra träden?’

10 Då vände de sig till fikonträdet. ’Kan inte du bli vår kung?’

11 Men fikonträdet vägrade också: ’Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att svaja över de andra träden?’

12 Då tillfrågades vinstocken: ’Kan inte du regera över oss?’

13 Men vinstocken svarade: ’Skulle jag sluta att ge vin som gläder både gudar och människor bara för att svaja över de andra träden?’

14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: ’Du kan väl bli vår kung!’

15 Då svarade törnbusken: ’Om det verkligen är sant att ni vill smörja mig till er kung, så kom då och ta er tillflykt under min skugga. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur törnbusken och bränna ner cedrarna i Libanon!’

16 Tänk därför efter, om ni har handlat hederligt och rätt, när ni har utropat Avimelek till kung! Är det rätt mot Jerubbaal och alla hans ättlingar? Är det vad hans gärningar förtjänat? 17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna, 18 men ändå har ni gjort uppror mot min fars familj och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Avimelek, till er kung därför att han är släkt med er. 19 Om ni har handlat rätt mot Jerubbaal och hans familj, då ska ni och Avimelek få glädjas över varandra. 20 Men om ni har handlat orätt, då ska eld komma från Avimelek och förtära invånarna i Shekem och Bet Millo och en eld från dem ska i sin tur förtära Avimelek!”

21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Avimelek.

22 När Avimelek härskat över israeliterna i tre år, 23 lät Gud fiendskap uppstå mellan Avimelek och invånarna i Shekem som avföll från honom. 24 Detta skedde som hämnd för våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner. Deras bror Avimelek som dräpte dem och männen i Shekem som medverkade till det skulle nu få sitt straff. 25 Shekems män lade sig i bakhåll i bergen för de förbipasserande för att råna dem. Men någon varnade Avimelek för detta. 26 Samtidigt flyttade Gaal, Eveds son, in i Shekem tillsammans med sina bröder. Shekems invånare fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet, skördade och trampade druvorna och samlades till en skördefest i avgudatemplet. De åt och drack och började uttala förbannelser över Avimelek.

28 ”Vem är egentligen Avimelek?” frågade Gaal, Eveds son. ”Och Shekem? Varför ska vi vara hans tjänare? Är han inte Jerubbaals son och Sevul hans tillsyningsman? Nej, tjäna ättlingar till Hamor, Shekems far! Varför skulle vi tjäna Avimelek? 29 Om jag bara hade makt över detta folk, så skulle jag snart göra mig av med Avimelek och säga till honom: ’Samla ihop en här och kom och strid mot mig!’ ”

30 Men när Sevul, borgmästaren i staden fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande. 31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Avimelek och lät honom veta vad som höll på att hända: ”Gaal, Eveds son, och hans släktingar har flyttat till Shekem och nu försöker de få hela staden mot dig. 32 Kom med dina män i kväll! Göm er på fälten 33 och storma sedan staden på morgonen när solen går upp. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!”

34 Avimelek och hans män bröt upp och lade sig i bakhåll på natten uppdelade i fyra grupper utanför Shekem. 35 På morgonen när Gaal, Eveds son, stod i stadsporten, kom Avimelek och hans män fram från sitt bakhåll.

36 När Gaal såg dem, ropade han till Sevul: ”Titta upp mot berget där! Det kommer folk där uppifrån.”

”Nej”, svarade Sevul. ”Det är bara skuggor av bergen som du tar för människor.” 37 ”Jo, titta där! Det kommer folk från landets mitt”, fortsatte Gaal. ”Och där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!”

38 Då sa Sevul till honom: ”Hur är det nu med alla dina stora ord? Vem var det som sa: ’Vem är egentligen Avimelek, och varför skulle vi tjäna honom?’ Här är folket du föraktade. Gå nu ut och strid mot dem!” 39 Gaal drog då ut med männen från Shekem och stred mot Avimelek. 40 Avimelek drev honom tillbaka, han flydde och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

41 Avimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sevul drev ut Gaal och hans bröder ur staden och lät dem inte längre bo där.

42 Dagen därpå gick folket i Shekem ut på fälten. Någon hade förvarnat Avimelek om detta 43 och han lade sig i bakhåll med sina män som han delat upp i tre grupper. När han såg männen från staden komma ut, rusade de fram och gick till attack. 44 Avimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och ställde sig framför den, medan de andra två grupperna attackerade och dödade dem som var på fälten. 45 Avimelek anföll staden hela dagen tills han intagit hela staden och dödat alla som befann sig där inne. Han jämnade den med marken och strödde salt över platsen. 46 När Shekemtornets invånare hörde detta, tog de sin tillflykt till fästningen[a] vid El Berits tempel.

47 Avimelek fick veta att alla Shekemtornets invånare var samlade där 48 och han tog sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. ”Skynda er nu och gör precis som jag!” sa han till sina män. 49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Avimelek till staden. Där staplade de upp veden mot fästningen[b] och tände på. Fästningen brändes och alla Shekemtornets invånare där inne dog, över tusen personer.

50 Därefter anföll Avimelek staden Teves och intog den. 51 I staden fanns ett befäst torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket. 52 Medan Avimelek anföll tornet och närmade sig dess port för att bränna tornet, 53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Avimelek i huvudet och krossade hans skalle.

54 ”Dra ditt svärd och döda mig!” ropade han till sin vapendragare. ”Ingen ska få säga att en kvinna dödade Avimelek!”

Den unge mannen genomborrade då Avimelek med sitt svärd och dödade honom 55 och när israeliterna såg att han var död, skingrades de och gick hem igen var och en till sitt.

56 På detta sätt straffade Gud Avimelek för det onda han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder. 57 Gud lät det onda som Shekems män gjort komma över dem själva. Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse drabbade dem.

Tola och Jair

10 Efter Avimelek framträdde Tola, Puas son och Dodos sonson, som räddare för Israel. Han kom från Isaskars stam men var bosatt i staden Samir i Efraims berglandskap. Under tjugotre år var han Israels domare. När han dog, begravde man honom i Samir. Han efterträddes av gileaditen Jair, som var domare i Israel i tjugotvå år. Han hade trettio söner som red på trettio åsnor och hade trettio städer i Gilead som än i dag kallas Jairs städer. När Jair dog begravdes han i Kamon.

Jefta

Israeliterna gjorde på nytt det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astartegudinnorna och även de gudar som dyrkades i Aram och Sidon och av Moab, Ammon och filistéerna. De övergav Herren och tjänade honom inte längre. Då flammade Herrens vrede upp mot Israel. Han överlämnade dem åt filistéerna och ammoniterna. Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt Israels folk på andra sidan floden Jordan i amoréernas land i Gilead. Ammoniterna gick över Jordan för att anfalla de områden som tillhörde Judas, Benjamins och Efraims stammar. Israeliterna var i stor nöd. 10 Då ropade israeliterna på nytt till Herren: ”Vi har syndat mot dig och övergett dig, som är vår Gud, för att tillbe avgudar!”

11 Herren svarade dem: ”Har inte jag räddat er från egypterna, amoréerna, ammoniterna och filistéerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna? Har det funnits något tillfälle då ni ropat till mig om hjälp och jag inte har räddat er? 13 Ändå fortsätter ni att överge mig för att tillbe andra gudar. Därför tänker jag inte rädda er mer. 14 Gå och ropa till de gudar ni valt! Låt dem rädda er nu när ni är i nöd!”

15 Men de sa till honom: ”Vi har syndat! Straffa oss på det sätt du anser vara bäst, men rädda oss än en gång!” 16 Sedan gjorde de sig av med de främmande gudar de hade tillbett och tjänade i stället bara Herren och han kunde inte längre stå ut med att se deras elände.

17 Samtidigt drog sig Ammons armé samman i Gilead och förberedde ett anfall mot Israels armé vid Mispa. 18 Men folkets ledare i Gilead sa till varandra: ”Vem vill bli vår anförare i striden mot ammoniterna? Han ska bli hövding för alla gileaditerna.”

Footnotes

  1. 9:46 Eller valvet. Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 9:49 Se not till v. 46.