Domarboken 13-15

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Simson

Simsons födelse

13 Ännu en gång gjorde Israel det som var ont i Herrens ögon. Herren överlämnade dem åt filistéerna i fyrtio år. ² En man från Sora, som hette Manoach och tillhörde Dans stam, hade en hustru som inte kunde få barn. ³ Herrens ängel visade sig för henne och sa: ”Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. ⁴ Drick inte vin eller starka drycker och ät inte mat som är oren, ⁵ för du ska bli gravid och föda en son. Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en Guds nasir ända från moderlivet och han ska påbörja Israels räddning från filistéerna.”

⁶ Kvinnan berättade detta för sin man: ”En gudsman visade sig för mig. Han såg ut som Guds ängel och han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom och han sa inte heller sitt namn. ⁷ Däremot sa han till mig: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en Guds nasir från sin födelse ända till sin död.’ ” ⁸ Manoach bad då till Herren: ”Låt denne gudsman komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet som ska födas!” ⁹ Gud hörde hans bön och Guds ängel kom igen till Manoachs hustru som då var ute på fältet. Men hennes man Manoach var inte med henne. ¹⁰ Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen är här igen!”

¹¹ Manoach följde då med henne och frågade mannen: ”Är du samme man som talade med henne häromdagen?” ”Ja, det är jag”, svarade han.

¹² ”När dina ord går i uppfyllelse, hur ska vi ta hand om honom? Hur ska vi göra med honom?” frågade Manoach honom.

¹³ Herrens ängel svarade: ”Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne! ¹⁴ Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent. Hon ska hålla allt jag befallt henne!”

¹⁵ ”Stanna kvar så vi får laga till en killing åt dig att äta”, sa Manoach till Herrens ängel.

¹⁶ ”Även om du håller mig kvar ska jag inte äta av maten”, svarade Herrens ängel Manoach. ”Men om du vill förbereda ett brännoffer, så bär fram det till Herren.” Manoach hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel. ¹⁷ Därför frågade Manoach Herrens ängel: ”Vad heter du? För när det som du sagt går i uppfyllelse vill vi hedra dig.” ¹⁸ ”Fråga inte efter mitt namn, för det är underbart”, svarade Herrens ängel.

¹⁹ Då tog Manoach en killing tillsammans med matoffret och offrade det till Herren på en klippa. Då lät han något förunderligt ske inför Manoach och hans hustru. ²⁰ När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn, for Herrens ängel upp i lågan från altaret mitt framför deras ögon. Då föll Manoach och hans hustru ner med sina ansikten mot jorden. ²¹ Detta var sista gången de såg ängeln och Manoach förstod nu att det varit en Herrens ängel^[a].

²² ”Vi kommer att dö”, sa Manoach till sin hustru. ”Vi har sett Gud!” ²³ Men hon svarade: ”Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret och matoffret och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och låtit oss se och höra allt detta.”

²⁴ Barnet som hon födde fick namnet Simson och Herren välsignade honom när han växte upp. ²⁵ Och Herrens Ande började verka på honom när han var i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.

Simsons gåta

14 En dag när Simson var i Timna såg han där en ung filisteisk kvinna. ² När han kom hem, sa han till sina föräldrar: ”Jag såg en filisteisk kvinna i Timna. Se nu till att jag får henne till hustru!” ³ Men de invände:

”Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller bland vårt folk? Varför måste du skaffa dig en hustru bland dessa oomskurna filistéer?” Men Simson sa till sin far: ”Låt mig få henne! Hon är den rätta för mig.”

⁴ Hans föräldrar förstod inte att Herren låg bakom detta. Han höll på att lägga ut en fälla för filistéerna som då härskade över Israel.

⁵ När Simson och hans föräldrar var på väg till Timna, anföll ett ungt rytande lejon honom vid vingårdarna i utkanten av staden. ⁶ Men just då kom Herrens Ande starkt över honom. Han slet isär lejonet så lätt som om det hade varit en killing. Men han nämnde ingenting om detta för sina föräldrar. ⁷ När han sedan kom till Timna och träffade flickan, blev han mycket förtjust i henne.

⁸ När han en tid senare återvände dit för att gifta sig med henne, vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Han fann då att en bisvärm hade slagit sig ner i den döda kroppen och där fanns också honung. ⁹ Han tog av honungen med sina händer och åt medan han vandrade vidare och han gav också sina föräldrar, men han talade inte om för dem att han skrapat av honungen ur lejonkadavret.

¹⁰ Medan hans far gick för att träffa bruden, ställde Simson till med en fest i staden, för det var sed för brudgummen att göra så. ¹¹ När de såg honom, hämtade de trettio unga män till bröllopsföljet. ¹² Simson sa till dem: ”Jag ska ge er en gåta! Om ni kan gissa gåtan under de här sju bröllopsdagarna, så ska jag ge er trettio linneskjortor och trettio högtidsdräkter. ¹³ Men om ni inte kan gissa rätt, måste ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sa: ”Låt oss höra din gåta nu! Berätta!”

¹⁴ Då sa Simson:

Efter tre dagar hade de ännu inte kommit på lösningen.

¹⁵ På den fjärde dagen sa de till bruden: ”Locka din man att ge svaret på den här gåtan, annars ska vi bränna upp både dig och din fars hus! Vi blev väl inte inbjudna till den här festen för att bli alldeles ruinerade!” ¹⁶ Simsons hustru låg över honom, grät och sa: ”Du älskar mig inte alls, du hatar mig, för du har gett mitt folk en gåta, men du har inte talat om svaret för mig!” ”Jag har inte talat om det ens för mina föräldrar. Varför skulle jag då tala om det för dig?” svarade han. ¹⁷ Då fortsatte hon att gråta varje gång hon var tillsammans med honom under hela den återstående tiden av bröllopet. Till slut, på den sjunde dagen, gav han upp, eftersom hon pressade honom så och avslöjade lösningen för henne. Hon gav den då till sina landsmän ¹⁸ och före solnedgången den sjunde dagen fick Simson deras svar:

¹⁹ Då kom Herrens Ande över honom och han gick till Ashkelon. Där dödade han trettio män, tog deras kläder och gav dem till de unga männen som hade svarat rätt på gåtan. Men han var mycket förargad och återvände hem till sina föräldrar. ²⁰ Hans övergivna hustru gifte sig i stället med den av de trettio unga männen som stått honom närmast.

Simson dödar många fiender

15 Lite senare, under veteskörden, tog Simson med sig en killing och gick för att besöka sin hustru, men hennes far ville inte släppa in honom till henne. ² ”Jag trodde att du hatade henne”, sa han. ”Därför lät jag henne gifta sig med din vän. Men hör här, hon har en yngre syster som ser ännu bättre ut. Henne kan du i stället gifta dig med.” ³ Då sa Simson: ”Nu är jag oskyldig om jag gör upp med filistéerna!”

⁴ Han fångade trehundra rävar, band ihop dem i svansarna två och två och band fast en fackla mellan varje par. ⁵ Så tände han facklorna och släppte rävarna lösa bland filistéernas sädesfält. Fälten brändes ner fullständigt tillsammans med kärvar och sädesskylar och även vingårdar och olivplanteringar förstördes.

⁶ När filistéerna frågade vem som hade gjort allt detta, blev svaret: ”Simson, timnitens svärson. Han har gjort det därför att hans svärfar gett hans hustru till hans vän.” Filistéerna tog då flickan och hennes far och brände dem levande. ⁷ ”Därför att ni bär er åt så ska jag hämnas!” sa Simson till dem.

⁸ Och han anföll dem ursinnigt och dödade många. Sedan lämnade han dem och bosatte sig i en grotta vid Etam. ⁹ Filistéerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger där och spred sig mot Lechi.

¹⁰ ”Varför har ni kommit hit?” frågade då männen i Juda. ”För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss”, svarade de.

¹¹ Då marscherade 3 000 män från Juda ner till Simson där han bodde i grottan vid Etam. ”Vad är det du har gjort?” frågade de honom. ”Vet du inte att det är filistéerna som råder över oss?” Men Simson svarade: ”Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig!”

¹² ”Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filistéerna”, sa männen till honom. ”Men ni måste svära att inte döda mig!” sa Simson. ¹³ ”Ja”, svarade de. ”Vi ska bara binda dig och överlämna dig till filistéerna. Vi ska inte döda dig.” De band honom så med två nya rep och tog honom med sig från grottan. ¹⁴ När de kom till Lechi och filistéerna fick syn på honom, ropade de av glädje. Men då kom Herrens Ande över Simson och repen som han var bunden med slets av som svedda lintrådar och bojorna gled av hans händer. ¹⁵ Sedan tog han upp benet av en färsk åsnekäke och med detta dödade han tusen man. ¹⁶ Simson sa:

¹⁷ Därefter slängde han käken ifrån sig. Sedan dess har den platsen kallats Käkbenshöjden.

¹⁸ Men Simson hade blivit väldigt törstig, så han ropade till Herren: ”Du har låtit din tjänare uppleva en stor räddning! Måste jag nu dö av törst och falla i dessa oomskurnas händer?”

¹⁹ Då lät Gud vatten komma fram ur en fördjupning i marken i Lechi och Simson drack av det och kände sig styrkt. Den platsen kallas därför ”den ropandes källa” och källan finns där än i dag.

²⁰ Simson var Israels domare under tjugo år, men filistéerna fortsatte att härska i landet.