Domarboken 20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Israel anfaller Benjamins stam

20 Israeliterna drog då ut allesammans, från Dan till Beer Sheva, och samlades inför Herren i Mispa. ² Hela folkets, alla Israels stammars, ledare trädde fram inför Guds folk, 400 000 väpnade män till fots. ³ Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna i Mispa nådde snart Benjamin. Israeliterna sa: ”Berätta hur detta illdåd gick till!”

⁴ ”Jag kom med min bihustru till Giva i Benjamin för att stanna där över natten”, sa leviten, den mördade kvinnans man. ⁵ ”Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda och min bihustru kränkte de så att hon dog. ⁶ Då styckade jag hennes döda kropp och sände ut delarna över hela landet, för dessa män hade begått en avskyvärd och skamlig gärning i Israel. ⁷ Nu, israeliter, ni som är samlade här, nu vill jag höra er dom!”

⁸ De svarade alla som en man: ”Ingen av oss tänker gå tillbaka eller vända om hem. ⁹ Vi anfaller Giva så som lotten avgör. ¹⁰ I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen och tusen av tiotusen. De ska förse oss med proviant. Resten ska förinta Giva som straff för deras skamliga gärning de begått i Israel.”

¹¹ Hela nationen förenades i förbund med varandra mot staden.

¹² Israels stammar skickade budbärare till hela Benjamins stam och ställde krav: ”Ni är skyldiga till ett oerhört brott! ¹³ Utlämna dessa onda män från Giva, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska.” Men folket i Benjamin ville inte höra på sina israelitiska bröder. ¹⁴ I stället samlades de från sina städer till Giva för att strida mot israeliterna. ¹⁵ Benjaminiterna mönstrade 26 000 väpnade män, förutom de 700 utvalda som bodde där. ¹⁶ Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta som kunde träffa ett hårstrå med sina slungstenar utan att missa. ¹⁷ Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400 000 krigsmän beväpnade med svärd.

¹⁸ Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Gud. ”Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?” frågade de. ”Juda ska gå först”, svarade Herren.

¹⁹ Tidigt nästa morgon bröt israeliterna upp och slog läger utanför Giva. ²⁰ De drog ut till strid mot Benjamins män och ställde upp sig mot dem utanför Giva. ²¹ Men benjaminiterna rusade ut och dödade under den dagen 22 000 israeliter.

²² Den israelitiska hären fattade nytt mod och ställde upp sig på samma ställe som första dagen, ²³ efter att ha gått upp och klagat inför Herren ända till kvällen och rådfrågat honom: ”Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?” ”Ja!” svarade då Herren. ²⁴ Alltså drog israeliterna ut nästa dag mot benjaminiterna ²⁵ och även den dagen ryckte benjaminiterna ut, så att de förlorade ytterligare 18 000 man, allesammans beväpnade med svärd.

²⁶ Då drog alla israeliterna, hela armén, upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. ²⁷ De rådfrågade Herren. Guds förbundsark fanns där på den tiden ²⁸ och Pinechas, Elasars son och Arons sonson, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: ”Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin eller inte?” Herren svarade: ”Ja, gör det! Jag ska ge honom i ditt våld i morgon.”

²⁹ Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Giva ³⁰ och gick sedan på den tredje dagen ut mot benjaminiterna och gjorde sig i ordning för strid utanför Giva så som de gjort tidigare. ³¹ Benjamins trupper kom ut ur staden och lurades bort från staden. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägarna över fälten till Betel och till Giva och lyckades döda ett trettiotal israeliter.

³² Då ropade man i Benjamins armé: ”Vi besegrar dem igen!” Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle dra sig tillbaka och locka dem bort från staden ut till vägarna. ³³ Alla israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar och de som fanns i bakhåll strömmade fram från sina ställen väster om Giva. ³⁴ De 10 000 israelitiska elitsoldaterna gick till anfall mot Giva och Benjamin förstod inte hur stor faran för nederlag i själva verket var.

³⁵ Herren lät Israel besegra Benjamin och Israels armé dödade 25 100 man i Benjamin den dagen, alla beväpnade män.

³⁶ Nu insåg benjaminiterna sitt nederlag. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin, för de litade på sitt bakhåll vid Giva. ³⁷ De som låg i bakhåll rusade in i staden och dödade alla som fanns där med svärd. ³⁸ Israeliterna hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle sända ett stort rökmoln från staden. ³⁹ Israeliterna gjorde helt om i striden och då slog benjaminiterna ihjäl ett trettiotal av dem och sa: ”Vi har slagit dem precis som förra gången.” ⁴⁰ Men rökmolnet steg från staden och när benjaminiterna vände sig om, såg de att staden stod i lågor. ⁴¹ Israeliterna vände nu helt om och benjaminiterna greps av skräck, eftersom de insåg att olyckan var över dem. ⁴² De flydde ut i öknen för israeliterna, men de kunde inte undgå striden, för männen som varit i staden kom och slog ner dem. ⁴³ De omringade och krossade benjaminiterna och förföljde dem utan uppehåll till en plats öster om Giva. ⁴⁴ I Benjamins armé dog 18 000 tappra krigare i striden. ⁴⁵ När de vände och flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, dödades 5 000 utmed vägen och de förföljde benjaminiterna och dödade ytterligare 2 000 närmare Gidom.

⁴⁶ Benjamins stam förlorade den dagen 25 000 tappra krigare som varit beväpnade med svärd. ⁴⁷ De 600 som fanns kvar, flydde alltså till öknen till Rimmons klippa där de stannade i fyra månader. ⁴⁸ Men Israels armé återvände och dödade allt och alla, även boskapen, som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad i hela området.