3 Moseboken 7-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Att offra skuldoffer

7 Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: ² Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. ³ Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, ⁴ de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.

⁷ Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. ⁸ När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. ⁹ Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. ¹⁰ Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.

Att offra gemenskapsoffer

¹¹ Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:

¹² Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. ¹³ Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. ¹⁴ En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. ¹⁵ Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.

¹⁶ Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. ¹⁷ Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. ¹⁸ Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.

¹⁹ Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. ²⁰ Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. ²¹ Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”

²² Sedan talade Herren till Mose: ²³ ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. ²⁴ Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. ²⁵ Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. ²⁶ Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. ²⁷ Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”

²⁸ Och Herren talade till Mose: ²⁹ ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. ³⁰ Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. ³¹ Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner ³² medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. ³³ Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. ³⁴ Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”

³⁵ Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. ³⁶ På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.

³⁷ Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret ³⁸ som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.

Instruktioner för prästerna

(8:1—10:20)

Mose avskiljer prästerna för tjänst

(2 Mos 29:1-37)

8 Herren talade till Mose:

² ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst ³ och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”

⁴ Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, ⁵ sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”

⁶ Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ⁷ Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. ⁸ Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. ⁹ På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁰ Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. ¹¹ Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. ¹² Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. ¹³ Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁴ Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ¹⁵ Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. ¹⁶ Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. ¹⁷ Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.

¹⁸ Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud ¹⁹ och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. ²⁰ Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. ²¹ Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.

²² Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ²³ Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. ²⁴ Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.

²⁵ Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket ²⁶ och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. ²⁷ Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. ²⁸ Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. ²⁹ Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.

³⁰ Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.

³¹ Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. ³² Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.

³³ Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. ³⁴ Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. ³⁵ Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”

³⁶ Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.