Add parallel Print Page Options

Prästerna bär fram offren

På den åttonde dagen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel. Han sa till Aron: ”Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. Säg till Israels folk att ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria. Ta också ett gemenskapsoffer till Herren bestående av en tjur och en bagge och ett matoffer av mjöl blandat med olja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för er.”

De ledde alltså fram allt detta till uppenbarelsetältet som Mose hade befallt och hela församlingen kom och ställde sig inför Herren. Mose sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er och han ska uppenbara sin härlighet för er.”

Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra sitt syndoffer och brännoffer och skaffa försoning för sig själv och folket och sedan offra folkets offer för att försona dem så som Herren hade befallt.

Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som sitt syndoffer. Hans söner förde fram blodet åt honom och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret. 10 På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp syndoffrets fett, njurarna, fettet runt dessa och fettet runt levern, 11 men köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12 Därefter slaktade han brännoffersdjuret, hans söner gav honom blodet och han stänkte det på altarets alla sidor. 13 De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret. 14 Sedan tvättade han inälvorna och benen och brände också detta på brännoffret på altaret.

15 Därefter bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade folkets syndoffer på samma sätt som han gjort med det förra offret. 16 Så offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de givna föreskrifterna.

17 Sedan bar han fram matoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret förutom morgonens brännoffer.

18 Han slaktade tjuren och baggen, folkets gemenskapsoffer. Arons söner bar fram blodet till honom och han stänkte det på altarets alla sidor. 19 Fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet runt inälvorna och fettet runt njurarna och levern 20 placerade han på bringorna och brände upp fettet på altaret. 21 Men han lyfte upp bringorna och högra låret inför Herren som ett lyftoffer, så som Mose hade befallt.

22 Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet och när de kom ut igen, välsignade de folket och Herrens härlighet visade sig för hela folket. 24 Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade eld i dem och rökelse på elden och frambar otillåten eld inför Herren, en eld som han inte hade befallt. Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem så att de dog inför Herren. Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:

’Jag ska visa mig helig bland dem
    som söker mig och står mig nära,
och jag ska förhärligas inför allt folket.’ ”

Aron sa inte ett enda ord.

Mose skickade sedan efter Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Gå och hämta era kusiner från helgedomen och bär ut dem utanför lägret.”

De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras tunikor, så som Mose hade befallt.

Mose sa sedan till Aron och hans söner Elasar och Itamar: ”Låt inte ert hår vara okammat och riv inte sönder era kläder[a] för att ni inte ska dö och hela folket drabbas av vrede. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja dem som elden från Herren förbrände. Men ni får inte lämna ingången till uppenbarelsetältet för då kommer ni att straffas med döden för ni är smorda med Herrens smörjelseolja.”

De gjorde precis som Mose hade befallt.

Sedan sa Herren till Aron: ”Du och dina söner ska aldrig dricka vin eller starka drycker när ni går in i uppenbarelsetältet, för då kommer ni att dö. Den regeln ska vara oföränderlig och gälla från generation till generation 10 för att ni ska kunna skilja mellan heligt och oheligt, rent och orent 11 och kunna undervisa israeliterna om de lagar som Herren gett genom Mose.”

12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Elasar och Itamar: ”Ta vad som är kvar av matoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret åt Herren. Ät det osyrat vid altaret. Offret är högheligt. 13 Därför måste ni äta det på en helig plats. Den delen av eldoffret till Herren tillhör er och era söner för det har jag fått befallning om. 14 Men bringan som har lyfts upp och låret som getts till Herren kan ätas på vilken ren plats som helst. De tillfaller dig och dina söner och döttrar som er del av israeliternas gemenskapsoffer.

15 Låret som gavs ska tillsammans med bringan som lyftes upp som offer bäras fram tillsammans med fettet från eldoffret och lyftas fram inför Herren som ett lyftoffer. Sedan tillfaller det dig och dina barn som er andel för all framtid för det har Herren befallt.”

16 Sedan letade Mose efter bocken till syndoffret och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han vred på Elasar och Itamar, Arons återstående söner och sa: 17 ”Varför har ni inte ätit upp syndoffret på den heliga platsen? Offret är högheligt, och det har getts till er för att ta bort menighetens skuld och skaffa försoning för dem inför Herren. 18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre, skulle ni ha ätit köttet på helig plats som jag befallde er.”

19 Men Aron sa till Mose: ”De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren och mig har det hänt som har hänt. Skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?”

20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.

Footnotes

  1. 10:6 Okammat hår och sönderrivna kläder var tecken på sorg.