Lukas 10-11

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar

(Matt 11:21-24)

10 Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar^[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.

² Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. ³ Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. ⁴ Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.

⁵ När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. ⁶ Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. ⁷ Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

⁸ När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, ⁹ bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ ¹⁰ Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: ¹¹ Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. ¹² Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom^[b] på den dagen än en sådan stad.

¹³ Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon^[c], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. ¹⁴ Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. ¹⁵ Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.

¹⁶ Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”

De sjuttiotvå kommer tillbaka

(Matt 11:25-27; 13:16-17)

¹⁷ De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”

¹⁸ Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. ¹⁹ Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. ²⁰ Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.^[d]”

²¹ I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.

²² Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”

²³ Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. ²⁴ Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

²⁵ En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

²⁶ Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

²⁷ Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[e]

²⁸ ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

²⁹ Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

³⁰ Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

³¹ Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. ³² Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

³³ Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. ³⁴ Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. ³⁵ Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[f] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

³⁶ Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

³⁷ ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

³⁸ När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. ³⁹ Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

⁴⁰ Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

⁴¹ Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! ⁴² Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”

Jesus undervisar sina lärjungar om bön

(Matt 6:9-13; 7:7-11)

11 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som Johannes lärde sina lärjungar att be.”

² Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga:

⁵ Sedan sa han till dem: ”Vem av er skulle kunna ha en vän som någon gick till mitt i natten och sa: ’Min vän, låna mig tre brödkakor! ⁶ En av mina vänner har kommit resande, och jag har inget att bjuda honom på.’ ⁷ Och vännen därinne skulle då svara och säga: ’Dörren är redan låst och mina barn ligger hos mig i sängen, så jag kan inte stiga upp och ge dem till dig.’ ⁸ Men jag säger er att även om han inte stiger upp och ger honom något därför att han är en vän, så gör han det för att slippa skämma ut sig^[h]. ⁹ Därför säger jag er: be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på, och dörren ska öppnas. ¹⁰ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

¹¹ Kan någon far, om hans barn ber om en fisk, ge det en orm, ¹² eller en skorpion, när barnet ber om ett ägg? ¹³ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge den heliga Anden till dem som ber honom?”

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-30; Mark 3:22-27)

¹⁴ En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, ¹⁵ men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul^[i], de onda andarnas härskare.” ¹⁶ Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen.

¹⁷ Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. ¹⁸ Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. ¹⁹ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. ²⁰ Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. ²¹ Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. ²² Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. ²³ Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Den orena andens återkomst

(Matt 12:43-45)

²⁴ När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ ²⁵ Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, ²⁶ letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.”

²⁷ Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.”

²⁸ Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.”

Jesus varnar för otro

(Matt 12:39-42)

²⁹ Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet.^{[j] 30} Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte.

³¹ Söderns drottning^[k] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. ³² Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona.

Släpp in ljuset

(Matt 6:22-23)

³³ När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. ³⁴ Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. ³⁵ Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”

Jesus anklagar de religiösa ledarna

(Matt 23:1-36)

³⁷ Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. ³⁸ Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad.

³⁹ Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. ⁴⁰ Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? ⁴¹ Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er.

⁴² Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel^[l] av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.

⁴³ Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! ⁴⁴ Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.^[m]”

⁴⁵ ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.”

⁴⁶ ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. ⁴⁷ Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! ⁴⁸ Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.

⁴⁹ Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ ⁵⁰ Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ⁵¹ ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.^[n] Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.

⁵² Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.”

⁵³ När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor ⁵⁴ för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.