Lukas 14-15

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus botar en man på sabbaten

14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet^[a]. Man observerade honom noga, ² eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. ³ Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”

⁴ Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.

⁵ Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”

⁶ Men det kunde de inte svara på.

Sträva inte efter främsta platsen

⁷ När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: ⁸ ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, ⁹ och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.

¹⁰ När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹ Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

¹² Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. ¹³ Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. ¹⁴ Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Liknelsen om den stora festen

(Matt 22:2-14)

¹⁵ En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”

¹⁶ Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. ¹⁷ När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ ¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ ¹⁹ En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ ²⁰ En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’

²¹ När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. ²² Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’

²³ Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”

Priset för att vara en lärjunge till Jesus

(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)

²⁵ Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: ²⁶ ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.^{[b] 27} Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

²⁸ Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? ²⁹ Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. ³⁰ ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’

³¹ Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? ³² Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.

³³ Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. ³⁴ Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? ³⁵ Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. ² Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

³ Då berättade Jesus en liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? ⁵ När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. ⁶ Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

⁷ Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? ⁹ Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? ¹⁰ På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”

Liknelsen om sonen som lämnade sin far

¹¹ Jesus sa: ”En man hade två söner. ¹² Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.

¹³ Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. ¹⁴ Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. ¹⁵ Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. ¹⁶ Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.

¹⁷ Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! ¹⁸ Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. ¹⁹ Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ ²⁰ Och så gick han tillbaka hem till sin far.

Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

²¹ Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’

²² Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! ²³ Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. ²⁴ För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.

²⁵ Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. ²⁶ Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. ²⁷ Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’

²⁸ Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. ³⁰ Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’

³¹ ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. ³² Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”