Lukas 17:11-18:14

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus botar tio spetälska

¹¹ På sin fortsatta vandring mot Jerusalem gick Jesus längs gränsen mellan Galileen och Samarien. ¹² Där gick han in i en by, och då kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort ¹³ och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”

¹⁴ Då såg han på dem och sa: ”Gå och visa upp er för prästerna!”^[a] Och medan de var på väg dit blev de rena.

¹⁵ En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud. ¹⁶ Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Den mannen var från Samarien^[b].

¹⁷ Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev rena? Var är de andra nio? ¹⁸ Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att ära Gud?”

¹⁹ Till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk^[c].”

Guds rike

(Matt 24:28; 24:37-39)

²⁰ En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. ²¹ Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.^[d]”

²² Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.^{[e] 23} Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! ²⁴ För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. ²⁵ Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.

²⁶ Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. ²⁷ Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.

²⁸ Likadant var det på Lots tid.^[f] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, ²⁹ ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. ³⁰ Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.

³¹ Den dagen får den som är uppe på taket^[g] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. ³² Kom ihåg Lots hustru! ³³ Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.

³⁴ Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. ³⁵ Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.^[h]”

³⁷ Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”

Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”

Liknelsen om den envisa änkan

18 En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:

² ”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. ³ I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ ⁴ Under en tid struntade han i henne, men till slut sa han till sig själv: ’Visserligen fruktar jag inte Gud eller bryr mig om människor, ⁵ men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”

⁶ Sedan sa Herren: ”Hör vad denna orättfärdiga domare säger! ⁷ Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? ⁸ Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

⁹ Till några som litade på sin egen rättfärdighet och som såg ner på andra människor berättade Jesus denna liknelse:

¹⁰ ”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare. ¹¹ Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är som andra, de som stjäl, gör orätt och är otrogna i sitt äktenskap, eller som tullindrivaren där borta! ¹² Jag fastar två gånger i veckan och jag ger en tiondel^[i] av allt jag tjänar.’ ¹³ Men tullindrivaren stod en bit bort och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna mot bröstet och ropade: ’Gud, var nådig mot mig syndare!’ ¹⁴ Jag säger er att han var det, inte den andre, som gick hem rättfärdig. För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig ska upphöjas.”