Markus 1-7

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Luk 3:2-16; Joh 1:19-28)

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus^[a], Guds Son.

² Det står skrivet genom profeten Jesaja:

⁴ Så trädde Johannes döparen fram i ödemarken och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse. ⁵ Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden. ⁶ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han åt gräshoppor och vildhonung. ⁷ Han förkunnade:

”Efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.^{[d] 8} Jag döper er med vatten, men han ska döpa er i den heliga Anden.”

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Luk 3:21-22; Joh 1:32-34)

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden. ¹⁰ När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han^[e] se himlen öppna sig och Anden sänka sig ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus prövas av Satan

(Matt 4:1-11; Luk 4:1-13)

¹² Då förde Anden ut Jesus i ödemarken, ¹³ och där stannade han under fyrtio dagar och prövades av Satan. Han levde bland de vilda djuren^[f], och änglarna betjänade honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Matt 4:12-17; Luk 4:14-15)

¹⁴ När Johannes sedan sattes i fängelse, kom Jesus till Galileen för att sprida evangeliet från Gud.

¹⁵ Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Guds rike är nära. Vänd om och tro på evangeliet!”

De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Luk 5:2-11)

¹⁶ En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.

¹⁷ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ¹⁸ De lämnade genast sina nät och följde honom.

¹⁹ När han gick lite längre bort fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät. ²⁰ Han kallade genast på dem också, och de lämnade då sin far Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.

Jesus undervisar med makt

(Luk 4:31-37)

²¹ De kom nu till Kafarnaum, och när det blev sabbat^[g] gick de till synagogan, där Jesus undervisade. ²² De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som de skriftlärda.

²³ I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa: ²⁴ ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”

²⁵ Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” ²⁶ Då började den orena anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.

²⁷ De blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de orena andarna lyder hans order!”

²⁸ Och ryktet om honom spred sig snabbt genom hela Galileen.

Jesus botar Simons svärmor och många andra

(Matt 8:14-16; Luk 4:38-41)

²⁹ När de hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Där låg Simons svärmor sjuk i feber, och det berättade de genast för Jesus. ³¹ Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

³² På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. ³³ Hela staden hade samlats utanför dörren. ³⁴ Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.

Jesus talar till folket i Galileen

(Luk 4:42-44)

³⁵ Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att be.

³⁶ Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom, ³⁷ och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”

³⁸ Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan förkunna där också. Det var därför jag kom hit.”

³⁹ Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och drev ut onda andar.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Luk 5:12-16)

⁴⁰ En gång kom en spetälsk^[h] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”

⁴¹ Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” ⁴² Och genast försvann spetälskan, och mannen var ren. ⁴³ Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom: ⁴⁴ ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[i] till ett vittnesbörd för dem.” ⁴⁵ Men mannen gick genast iväg och berättade detta öppet för alla. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.

Jesus botar en förlamad man

(Matt 9:2-8; Luk 5:18-26)

2 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit hem spred sig snabbt. ² Då samlades där så mycket folk att de inte ens fick plats utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.

³ Då kom fyra män till honom bärande på en förlamad man. ⁴ Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner bädden med den förlamade. ⁵ När Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Min son, dina synder är förlåtna.”

⁶ Men några skriftlärda satt där, och de tänkte i sina hjärtan: ⁷ ”Hur kan han tala på det viset och häda? Vem utom Gud kan förlåta synder?”

⁸ Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och frågade dem: ”Varför tänker ni sådana tankar i era hjärtan? ⁹ Vilket är lättare, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller att säga: ’Res dig upp, ta din bädd och gå?’ ” ¹⁰ ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ¹¹ ”säger jag till dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem!”

¹² Då steg mannen upp, tog sin bädd och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och sa: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Matt 9:9-13; Luk 5:27-32)

¹³ Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. ¹⁴ När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.

¹⁵ När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus.

¹⁶ Då de skriftlärda bland fariseerna^[j] såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” ¹⁷ Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Matt 9:14-17; Luk 5:33-39)

¹⁸ Johannes döparens lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: ”Varför fastar inte dina lärjungar som Johannes lärjungar och fariseerna gör?”

¹⁹ Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta. ²⁰ Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. ²¹ Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. ²² Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”

Jesus lärjungar plockar ax på sabbaten

(Matt 12:1-8; Luk 6:1-5)

²³ En gång när det var sabbat gick Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans lärjungar av ax.

²⁴ Fariseerna sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”

²⁵ Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta?^{[k] 26} Han gick in i Guds hus – då var Evjatar överstepräst – och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade med sig till de andra.” ²⁷ Sedan sa Jesus till dem: ”Sabbaten blev till för människans skull, och inte människan för sabbatens skull. ²⁸ Därför är Människosonen också Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbaten

(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)

3 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.

² De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.

³ Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” ⁴ Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. ⁵ Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.

⁶ Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare^[l] på hur de skulle få Jesus dödad.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)

⁷ Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, ⁸ Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.

⁹ Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. ¹⁰ Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.

¹¹ När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” ¹² Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

¹³ Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, ¹⁴ utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, ¹⁵ och han gav dem makt att driva ut onda andar.^{[m] 16} De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, ¹⁸ Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”^{[n] 19} och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

²⁰ När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. ²¹ När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

²² Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul^[o]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

²³ Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Ett rike där man strider mot varandra går ju under. ²⁵ Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. ²⁶ Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

²⁸ Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. ²⁹ Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

³⁰ De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.^[p]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

³¹ Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

³² Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” ³³ Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” ³⁴ Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. ³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. ² Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

³ ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” ⁹ Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

¹¹ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, ¹² för att

¹³ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

¹⁴ Det lantbrukaren sår är ordet. ¹⁵ Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. ¹⁶ Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, ¹⁷ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

¹⁸ Sådden bland tistlar är de som hör ordet ¹⁹ men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

²⁰ Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om lampan

(Luk 8:16-18)

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. ²² Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. ²³ Lyssna, hör, du som har öron!” ²⁴ Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. ²⁵ Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.”

Liknelsen om säden som växer

²⁶ Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. ²⁷ Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. ²⁸ Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. ²⁹ När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.”

Liknelsen om senapsfröet

(Matt 13:31-32; Luk 13:18-19)

³⁰ Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta^[r] av alla frön som sås i jorden, ³² men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

³³ Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. ³⁴ Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.

Jesus stillar stormen

(Matt 8:18; 18:23-27; Luk 8:22-25)

³⁵ När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” ³⁶ Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. ³⁷ Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. ³⁸ Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?”

³⁹ Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰ Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”

⁴¹ Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

5 Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa^[s]. ² När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande ³ och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. ⁴ Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. ⁵ Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

⁶ Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. ⁷ ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, ⁸ för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

⁹ Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion^[t], för vi är många.” ¹⁰ Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade på berget. ¹² Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, ¹³ och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

¹⁴ Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. ¹⁶ Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. ¹⁷ Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. ¹⁹ Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

²⁰ Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet^[u] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

²¹ När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, ²² kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom ²³ och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” ²⁴ Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

²⁵ Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. ²⁶ Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. ²⁷ Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²⁹ Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

³⁰ Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

³¹ Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” ³² Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

³³ Kvinnan blev förskräckt,^[v] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. ³⁴ Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk^[w]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

³⁵ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ³⁶ Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” ³⁷ Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[x]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Matt 13:54-58; Luk 4:16-30)

6 Sedan lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad tillsammans med sina lärjungar. ² När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom blev förvånade och sa: ”Varifrån har han fått detta? Varifrån har han fått denna visdom, och att han kan göra sådana under med sina händer? ³ Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss.” Och så retade de sig på honom.

⁴ Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” ⁵ Så kunde han inte göra några under där, förutom att han botade några få sjuka genom att lägga händerna på dem. ⁶ Han förvånade sig över deras otro.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:1; 10:9-14; Luk 9:1-6)

Sedan vandrade Jesus runt i byarna och undervisade. ⁷ Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över orena andar. ⁸ Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav, ingen mat, ingen väska och inga pengar i bältet. ⁹ Sandaler skulle de ha, och bara en skjorta.

¹⁰ ”När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni fortsätter därifrån. ¹¹ Men om man på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och skaka platsens damm av era fötter, och det får då vittna mot dem.”

¹² Så gick de iväg och förkunnade att folk skulle vända om. ¹³ Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja^[y] och botade dem.

Johannes döparens död

(Matt 14:1-12; Luk 9:7-9)

¹⁴ Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.” ¹⁵ Men en del sa: ”Han är Elia^[z].” Andra sa: ”Han är en profet, precis som profeterna förr i tiden.”

¹⁶ ”Nej”, sa Herodes, när han hörde det, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått.”

¹⁷ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, som Herodes hade gift sig med. ¹⁸ Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” ¹⁹ Därför hatade Herodias honom och ville döda honom, men kunde inte. ²⁰ Herodes hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man. När han lyssnade på Johannes kände han sig osäker, men ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen. ²² Medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade.

Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.” ²³ Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”

²⁴ Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Och hon svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”

²⁵ Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!”

²⁶ Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, lät han henne få som hon ville. ²⁷ Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes ²⁸ och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mor. ²⁹ Men när Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och rapporterade allt de hade gjort och undervisat om. ³¹ Men eftersom det var så mycket folk som kom och gick att de inte ens fick tid att äta, sa Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” ³² Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats för att vara för sig själva.

³³ Men många såg att de åkte iväg och skyndade dit till fots från alla städer och mötte dem när de kom dit. ³⁴ Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Då undervisade han dem länge.

³⁵ Fram emot kvällen kom hans lärjungar till honom och sa: ”Det här är ödemark, och det är redan sent. ³⁶ Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa sig mat, så att de har något att äta.”

³⁷ Men Jesus sa: ”Ge dem mat, ni själva!”

”Hur då?” frågade hans lärjungar. ”Det skulle ju kosta tvåhundra denarer^[aa] att köpa mat till allihop.”

³⁸ ”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”

När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. ³⁹ Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper där det fanns grönt gräs. ⁴⁰ De satte sig i grupper på hundra eller femtio personer.

⁴¹ Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav lärjungarna, för att de skulle ge det vidare till folket. Han delade också de två fiskarna så att alla fick. ⁴² Alla åt och blev mätta, ⁴³ och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. ⁴⁴ Det var 5 000 män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Joh 6:16-21)

⁴⁵ Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. ⁴⁶ Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷ När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, ⁴⁸ såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind.

Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. ⁴⁹ Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. ⁵⁰ Alla såg de honom och blev förskräckta.

Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” ⁵¹ Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden.

De var alldeles häpna. ⁵² De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.

Jesus botar alla som rör vid honom

(Matt 14:34-36)

⁵³ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. ⁵⁴ Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. ⁵⁵ De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig. ⁵⁶ Överallt dit han kom, i städer och byar och på gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.

Guds bud och människors regler

(Matt 15:1-20)

7 Fariseer och en del skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring Jesus. ² De lade märke till att en del av hans lärjungar åt bröd med orena händer, utan att först ha tvättat händerna.