Matteus 1-9

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus släkttavla

(Luk 3:23-38)

1 Detta är släkttavlan för Jesus Kristus^[a], som var ättling till David och Abraham:

¹⁷ Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.

Jesus föds

¹⁸ När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad^[c] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. ¹⁹ Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.^[d]

²⁰ Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. ²¹ Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.^[e]”

²² Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:

(Det betyder: Gud med oss).^[f]

²⁴ När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, ²⁵ men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.

Österländska stjärntydare hyllar Jesus

2 Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem ² och frågade: ”Var finns judarnas nyfödda kung? Vi har sett hans stjärna gå upp i vårt eget land och har kommit för att hylla^[g] honom.”

³ Kung Herodes blev skräckslagen, och hela Jerusalem med honom. ⁴ Han kallade därför samman folkets överstepräster och skriftlärda^[h] och frågade dem om de visste var Messias skulle födas.

⁵ ”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:

⁷ Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna igen för att få reda på den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. ⁸ ”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla^[j] det.”

⁹ Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg, och då visade sig den stjärna igen som de hade sett gå upp i deras eget land. Den gick före dem tills den stannade över det ställe där barnet fanns.

¹⁰ Stjärntydarna blev mycket glada då de fick se stjärnan, ¹¹ och de gick in i huset och fann barnet och hans mor, Maria. Där föll de ner för honom och hyllade^[k] honom. Sedan tog de fram sina kistor och gav barnet gåvor. Det var guld, rökelse och myrra^[l]. ¹² Men när de skulle återvända till sitt eget land, reste de aldrig tillbaka till kung Herodes, för de hade varnats för det genom en dröm, och därför tog de en annan väg.

Flykten till Egypten

¹³ När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”

¹⁴ Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor ¹⁵ och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”^[m]

¹⁶ Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. ¹⁷ Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:

Hemkomsten till Israel

¹⁹ När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten ²⁰ och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”

²¹ Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. ²² Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen ²³ och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.^[o]

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)

3 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. ² Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” ³ Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:

⁴ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. ⁵ Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, ⁶ och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

⁷ Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer^[q] kom för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[r] som det anstår en som är omvänd! ⁹ Inbilla er inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ¹⁰ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden.

¹¹ Jag döper er med vatten till omvändelse. Men efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler.^[s] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹² Han har kastskoveln i sin hand, färdig att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

Jesus blir döpt

¹³ Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, ¹⁴ men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” ¹⁵ Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.

¹⁶ När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han^[t] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. ¹⁷ Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”

Jesus prövas av djävulen

(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)

4 Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. ² Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. ³ Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

⁴ Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.^[u]’ ”

⁵ Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren ⁶ och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:

⁷ Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.^[w]’ ”

⁸ Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. ⁹ ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”

¹⁰ ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.^[x]’ ”

¹¹ Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)

¹² När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. ¹³ Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. ¹⁴ Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

¹⁷ Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”

De första lärjungarna

(Mark 1:16-20; Luk 5:2-11)

¹⁸ En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas. De höll på att kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁹ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ²⁰ Och de lämnade genast sina nät och följde honom.

²¹ När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och ²² genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus undervisar och botar sjuka

(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)

²³ Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, och vart han än kom predikade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor bland folket. ²⁴ Ryktet om honom spreds över hela Syrien^[z], och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem. ²⁵ Stora folkmassor följde honom vart han än gick – människor från Galileen, Tiostadsområdet^[aa], Jerusalem och hela Judeen och från andra sidan Jordan.

Bergspredikan

Verklig lycka

(Luk 6:20-23)

5 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på ett berg och satte sig ner. Hans lärjungar kom till honom, ² och han började undervisa dem. Han sa:

¹¹ Lyckliga är ni när man hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. ¹² Jubla och var glada, för ni får en stor lön i himlen. Så förföljde de ju profeterna före er.

Salt och ljus

(Mark 9:50; Luk 11:33; 14:34-35)

¹³ Ni är jordens salt. Men om saltet har förlorat sin kraft, hur får man det salt igen? Det duger inte till något annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. ¹⁴ Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas. ¹⁵ När man tänder en lampa ställer man inte ett sädesmått över den. En lampa ställer man i ett lampställ så att den lyser för alla i huset. ¹⁶ På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Fader i himlen.

Jesus och lagen

(Luk 16:17)

¹⁷ Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Nej, jag har inte kommit för att upphäva dem utan för att uppfylla dem. ¹⁸ Sannerligen^[ac] säger jag er: inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen ska förgås så länge himlen och jorden finns kvar, inte innan allting har inträffat. ¹⁹ Den som bryter mot minsta lilla bud i lagen och lär andra att göra likadant, han ska kallas som den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär andra att göra det, han ska kallas stor i himmelriket.

²⁰ Men jag säger er: om ni inte vida överträffar de skriftlärda och fariseerna^[ad] i rättfärdighet, så kommer ni inte in i himmelriket.

Om mord och ovänskap

(Luk 12:58-59)

²¹ Ni har hört att det sades till förfäderna: ’Du ska inte mörda,^[ae] och den som mördar någon ska dömas.’ ²² Men jag säger er: det räcker med att man blir vred på någon, så ska man dömas. Kallar någon en annan för idiot, så ska han ställas inför domstol, och förbannar någon en annan, så väntar honom Gehennas^[af] eld. ²³ Om du därför står framför altaret för att bära fram ett offer och så kommer ihåg att någon har något emot dig, ²⁴ så lägg ner ditt offer vid altaret och gå och red upp det med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer. ²⁵ Skynda dig att komma överens med din motpart redan innan ni är framme vid domstolen. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som sedan låter vakten ta hand om dig och sätta dig i fängelse. ²⁶ Sannerligen säger jag dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt det sista öret.

Om otrohet

(Matt 18:8-9; Mark 9:43-48)

²⁷ Ni har hört det sägas: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.’^{[ag] 28} Men jag säger: den som ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta. ²⁹ Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. ³⁰ Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna.^[ah]

Om skilsmässa

(Matt 19:9; Mark 10:11-12; Luk 16:18)

³¹ Det har sagts: ’Om någon vill skilja sig från sin hustru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg om skilsmässan.’^{[ai] 32} Men jag säger: Den man som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, han blir orsak till att hon verkligen kan bli otrogen. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.^[aj]

Om löften

³³ Ni har också hört det sägas till förfäderna: ’Du ska inte bryta en ed som du har svurit, utan du ska hålla allt som du har lovat inför Gud.’^{[ak] 34} Men jag säger: Svär överhuvudtaget inga eder, varken vid himlen, för himlen är Guds tron, ³⁵ eller vid jorden, för jorden är pallen under hans fötter, eller vid Jerusalem, för Jerusalem är den store Kungens stad.^{[al] 36} Svär inte heller vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vare sig vitt eller svart. ³⁷ Säg bara ja eller nej. Det räcker. Tanken att ge mer tyngd åt orden kommer från den Onde^[am].

Om hämnd

(Luk 6:29-30)

³⁸ Ni har hört det sägas: ’Öga för öga, tand för tand.’^{[an] 39} Men jag säger: Möt inte ont med ont. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra mot honom. ⁴⁰ Ställs du inför domstol och någon tar ifrån dig din skjorta, så ge honom ytterplagget också. ⁴¹ Befaller någon dig att gå med honom en mil^[ao], så gå två. ⁴² Ge till den som ber dig och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Om att älska sina fiender

(Luk 6:27-28; 6:32-36)

⁴³ Ni har hört det sägas: ’Du ska älska din medmänniska^[ap] och hata din fiende.’^{[aq] 44} Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er. ⁴⁵ Då är ni barn till er Fader i himlen. För han låter solen skina över både onda och goda och regnet falla på både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Gör inte tullindrivare^[ar] det också? ⁴⁷ Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de andra folken också. ⁴⁸ Var fullkomliga som er Fader i himlen är fullkomlig.^[as]

Om att dela med sig

6 När ni utövar er rättfärdighet, se då till att ni inte gör det för att människor ska lägga märke till er, för annars har ni ingen lön att vänta från er Fader i himlen. ² När du ger en gåva till en nödlidande, ropa då inte ut det till andra. Var inte som hycklarna som basunerar ut sina goda gärningar i synagogorna och på gatorna för att få beröm! Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. ³ Nej, om du hjälper någon, så ska inte din vänstra hand veta vad den högra gör. ⁴ Ge din hjälp i det fördolda. Då kommer din Fader, som ser allt, att belöna dig.

Om bön

(Mark 11:25; Luk 11:2-4)

⁵ När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. ⁶ Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.

⁷ Rabbla inte upp tomma ord, som hedningarna gör. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord. ⁸ Var inte som de, för er Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.

⁹ Be istället så här:

¹⁴ För om ni förlåter dem som har gjort fel mot er, ska er Fader i himlen också förlåta er. ¹⁵ Men om ni inte förlåter andra deras överträdelser, kommer han inte att förlåta er era.

Om fasta

¹⁶ När ni fastar^[aw], visa då inte upp er för andra som hycklare som ser dystra och ovårdade ut bara för att folk ska lägga märke till att de fastar. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. ¹⁷ Nej, när du fastar ska du sköta om ditt hår och tvätta dig som vanligt. ¹⁸ Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.

Skatter i himlen

(Luk 11:34-36; 12:33-34; 16:13)

¹⁹ Samla inte skatter här på jorden, där de förstörs av mal och mask och lätt kan bli stulna av inbrottstjuvar. ²⁰ Samla skatter i himlen, där varken mask eller mal förstör och där de är säkra för tjuvar. ²¹ För där din skatt finns, där kommer också ditt hjärta att vara.

²² Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. ²³ Men om ditt öga är dåligt, så blir det mörkt i hela din kropp. Om det ljus du tror dig ha i själva verket är mörker, då är ditt mörker verkligen nattsvart.^[ax]

²⁴ Ingen kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon^[ay] samtidigt.

Om att oroa sig

²⁵ Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat och dryck eller kläder att ta på er. Nog är livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ²⁶ Se på himlens fåglar! De varken sår eller skördar eller samlar i lador, men er Fader i himlen ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? ²⁷ Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma?

²⁸ Och varför oroar ni er för kläder? Lägg märke till liljorna på ängen hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. ²⁹ Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. ³⁰ Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har!

³¹ Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka, eller för vad ni ska ta på er. ³² För sådant jagar all världens folk efter. Er Fader i himlen vet att ni behöver allt detta. ³³ Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så får ni allt det övriga också.

³⁴ Oroa er alltså inte för morgondagen, utan lös problemen den dag de dyker upp. En dags bekymmer räcker mer än väl.

Om att döma andra

(Luk 6:37-38; 6:41-42)

7 Döm inte, så blir ni själva inte dömda, ² för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. ³ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴ Varför säger du till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

⁶ Ge inte det som är heligt åt hundarna; de kommer att vända sig om och slita er i stycken. Och kasta inte pärlor åt svinen, de kommer att trampa på dem.

Be, så ska ni få

(Luk 11:9-13; 6:31)

⁷ Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas. ⁸ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

⁹ Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd, ¹⁰ eller en orm när det ber om en fisk? ¹¹ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?

Den gyllene regeln

¹² Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. Detta är vad lagen och profeterna säger.

Den trånga porten

(Luk 13:24)

¹³ Gå in genom den trånga porten. Vägen till fördärvet är bred, och porten dit in är vid, och många är de som väljer den. ¹⁴ Men porten till livet är trång, och vägen dit är smal. Det är få som finner den.

Trädet känns igen på frukten

(Luk 6:43-44)

¹⁵ Akta er för falska profeter. De kommer till er förklädda till får men är i verkligheten glupska vargar. ¹⁶ Ni kan känna igen dem på deras frukt, så som man ju inte plockar vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar. ¹⁷ Ett bra träd bär bra frukt och ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸ Ett bra träd kan inte bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan inte bära bra frukt. ¹⁹ Men varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och bränns upp. ²⁰ Ni kan känna igen dem på deras frukt.

Sanna lärjungar

²¹ Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.

²² På den dagen ska många säga till mig: ’Herre, Herre! Vi har ju profeterat i ditt namn och drivit ut onda andar i ditt namn och gjort många under i ditt namn.’ ²³ Men då ska jag säga dem sanningen: ’Jag har aldrig känt er! Försvinn härifrån, ni laglösa!’

Om att bygga på stadig grund

(Luk 6:47-49)

²⁴ Den som hör min undervisning och handlar efter den är klok. Han liknar en man som byggde sitt hus på berggrunden. ²⁵ Det blev skyfall och översvämning, och stormvindarna blåste med våldsam kraft mot huset, men det rasade inte eftersom det var byggt på berggrund.

²⁶ Men den som hör min undervisning och inte handlar efter den är en dåre. Han liknar en man som byggde sitt hus direkt på sanden. ²⁷ När sedan regnet kom och det blev översvämning, och stormvindarna blåste mot huset, föll det ihop med ett stort brak.”

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal var människorna mycket häpna över hans undervisning, ²⁹ för han talade med makt, och inte som deras skriftlärda.

Jesus botar en man med spetälska

(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)

8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. ² Då närmade sig en spetälsk^[az] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.

⁴ Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,^[ba] till ett vittnesbörd för dem.”

En romersk officer visar stark tro

(Luk 7:1-10; 13:28-29)

⁵ När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: ⁶ ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” ⁷ ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. ⁸ Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.^[bb] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹ Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

¹⁰ När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. ¹¹ Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. ¹² Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”

¹³ Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)

¹⁴ När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. ¹⁵ Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.

¹⁶ På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. ¹⁷ Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

Priset för att följa Jesus

(Luk 9:57-60)

¹⁸ När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. ¹⁹ Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”

²⁰ Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen^[bd] har ingen plats där han kan vila ut.”

²¹ En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”^[be]

²² Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda^[bf] begrava sina döda.”

Jesus stillar stormen

(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)

²³ Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. ²⁴ Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.

²⁵ Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” ²⁶ Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.

²⁷ Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”

Jesus befriar två män som är besatta av onda andar

(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)

²⁸ När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område^[bg], kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. ²⁹ Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”

³⁰ Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, ³¹ och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”

³² Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

³³ Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. ³⁴ Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.

Jesus botar en förlamad man

(Mark 2:3-12; Luk 5:18-26)

9 Jesus steg sedan i en båt och åkte över till staden där han bodde. ² Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”

³ Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar^[bh] ju!” ⁴ Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? ⁵ Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ” ⁶ ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ⁷ Och mannen reste sig och gick hem.

⁸ När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Mark 2:14-17; Luk 5:27-32)

⁹ När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.

¹⁰ När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.

¹¹ Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar. ¹² Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ¹³ Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’^[bi] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Mark 2:18-22; Luk 5:33-39)

¹⁴ En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?”

¹⁵ Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.