Matteus 10-15

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

10 Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. ² Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, ³ Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, ⁴ Simon ”den ivrige”^[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, ⁶ utan bara till Israels förlorade får. ⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva. ⁹ Ta inget guld eller silver eller koppar med er, ¹⁰ och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. ¹² När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, ¹³ och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. ¹⁴ Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter^[b]. ¹⁵ Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra^[c] än för en sådan stad.

Jesus varnar för förföljelse

(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)

¹⁶ Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna^[d]. ¹⁸ Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. ¹⁹ Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. ²⁰ Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. ²¹ Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ²² Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[e]

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer. ²⁴ Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ²⁵ Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul^[f], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.

Var inte rädda

(Luk 12:2-9)

²⁶ Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.

²⁸ Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna^[g]. ²⁹ En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. ³⁰ Och på er är till och med hårstråna räknade. ³¹ Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)

³² Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. ³³ Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att vända

³⁷ Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.^{[i] 38} Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. ³⁹ Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.

⁴⁰ Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. ⁴¹ Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan. ⁴² Den som ger så mycket som bara ett glas kallt vatten till en av dessa minsta, en som är min lärjunge, sannerligen säger jag er: han inte ska gå miste om sin lön.”

Jesus svarar på Johannes döparens fråga

(Luk 7:18-35; 16:16)

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och förkunna i städerna i Galileen.

² Johannes döparen, som satt i fängelse, fick höra om Kristus gärningar och skickade därför iväg några av sina lärjungar ³ för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”

⁴ Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett: ⁵ att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra evangeliet.^{[j] 6} Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”

⁷ När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? ⁸ Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder finns i kungapalatsen. ⁹ Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. ¹⁰ Han är den som det står skrivet om:

¹¹ Sannerligen säger jag er: ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Ändå är den minsta i himmelriket större än han.

¹² Ända sedan Johannes döparens tid och fram tills nu har himmelriket trängt fram, och det finns de som vill få det att ske med våld^[l]. ¹³ Lagen och profeterna har profeterat fram till Johannes. ¹⁴ Och vare sig ni tror det eller inte, så är han Elia^[m] som skulle komma^[n]. ¹⁵ Lyssna, hör, den som har öron!

¹⁶ Vad ska jag jämföra detta släkte med? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:

¹⁸ Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ ¹⁹ Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt.^[o]’ ”

Jesus anklagar galileiska städer

(Luk 10:13-15)

²⁰ Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade omvänt sig. Han sa:

²¹ ”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon^[p], hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. ²² Men jag säger er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. ²³ Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas. För om de under som gjorts hos dig hade utförts i Sodom^[q], skulle den staden ha funnits kvar än idag. ²⁴ Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än du!”

Jesus utlovar ro och vila

(Luk 10:21-22)

²⁵ Vid den tiden sa Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. ²⁶ Ja, Fader, så har du bestämt.

²⁷ Min fader har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för. ²⁸ Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. ²⁹ Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. ³⁰ Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”

Jesus lärjungar plockar ax på sabbatsdagen

12 En sabbat^[r] en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.

² Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet^[s] på sabbaten.”

³ Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?^{[t] 4} Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. ⁵ Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? ⁶ Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. ⁷ Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’^[u], så skulle ni inte döma oskyldiga. ⁸ För Människosonen är Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbatsdagen

(Mark 3:1-6; Luk 6:6-11)

⁹ Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, ¹⁰ och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. ¹¹ Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? ¹² Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” ¹³ Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra.

¹⁴ Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad.

Guds tjänare

(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)

¹⁵ När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, ¹⁶ men han förbjöd dem att avslöja vem han var. ¹⁷ Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Mark 3:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

²² Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. ²³ Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” ²⁴ Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”

²⁵ Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. ²⁶ Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? ²⁷ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. ²⁸ Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. ²⁹ Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. ³⁰ Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

³¹ Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. ³² Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.^[w]

³³ Få ett träd att bli bra, så bär det bra frukt, eller få trädet att bli dåligt, så bär det dålig frukt. För ett träd känns igen på sin frukt. ³⁴ Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. ³⁵ En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. ³⁶ Jag säger er, att på domens dag ska människorna få stå till svars för varje onyttigt ord de har talat. ³⁷ De ord du talar nu avgör om du ska frias eller dömas.”

De religiösa ledarna ber Jesus om ett tecken

(Luk 11:29-32)

³⁸ En dag bad några av de skriftlärda och fariseerna: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” ³⁹ Men Jesus svarade: ”Detta onda och trolösa släkte söker efter tecken, men det enda tecken de ska få se är profeten Jonas tecken^[x]. ⁴⁰ På samma sätt som Jona var i den stora fisken i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta i tre dagar och tre nätter^[y]. ⁴¹ Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. ⁴² Söderns drottning^[z] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo.

Den orena andens återkomst

(Luk 11:24-26)

⁴³ När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. ⁴⁴ Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset tomt, rent och iordningställt, ⁴⁵ letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut. Så blir det också med detta onda släkte.”

Jesus riktiga familj

(Mark 3:31-35; Luk 8:19-21)

⁴⁶ Medan Jesus fortfarande talade till folket, kom hans mor och bröder dit och ville prata med honom, men de stannade utanför huset. ⁴⁷ Någon sa till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill prata med dig.” ⁴⁸ Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” ⁴⁹ Sedan pekade han på sina lärjungar och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. ⁵⁰ Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, min syster och min mor.”

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Mark 4:1-9; Luk 8:4-8)

13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön. ² Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. ³ Han berättade för dem många liknelser:

”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och gav skörd, hundra, sextio och trettio gånger så mycket säd som hade såtts. ⁹ Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Mark 4:10-20; Luk 8:9-15; 10:23-24)

¹⁰ Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”

¹¹ Då svarade han: ”Ni har fått gåvan att förstå himmelrikets hemligheter, men andra har inte fått den gåvan. ¹² Den som har ska få ännu mer. Men den som inget har ska bli av med även det han har. ¹³ Det är därför jag berättar de här liknelserna,

¹⁴ Så går det i uppfyllelse som förutsagts om dem genom profeten Jesaja:

¹⁶ Men era ögon är lyckliga som kan se och era öron som kan höra. ¹⁷ För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.

¹⁸ Hör nu vad som menas med liknelsen om lantbrukaren som sådde säd: ¹⁹ När någon hör ordet om riket men inte förstår, kommer den Onde och rycker bort sådden ur hans hjärta. Det är sådden längs stigen. ²⁰ Den steniga markens sådd är den som hör ordet och tar emot det med glädje, ²¹ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort. ²² Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst. ²³ Men den bördiga jorden är den som lyssnar till ordet och förstår det och bär frukt, en skörd som är hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om ogräset och vetet

²⁴ Jesus berättade en annan liknelse för folket:

”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker. ²⁵ En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån. ²⁶ När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.

²⁷ Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’ ²⁸ ’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade han.

Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’ ²⁹ ’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt. ³⁰ Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”

Liknelsen om senapsfröet

(Mark 4:30-32; Luk 13:18-19)

³¹ Han berättade en annan liknelse för dem:

”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. ³² Det är det minsta^[ab] av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”

Liknelsen om surdegen

(Mark 4:33-34; Luk 13:20-21)

³³ Han berättade också en annan liknelse:

”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”

³⁴ Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:

Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet

³⁶ Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.

³⁷ Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. ³⁸ Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. ³⁹ Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.

⁴⁰ Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. ⁴¹ Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, ⁴² och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. ⁴³ Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!

Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet

⁴⁴ Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. ⁴⁶ Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.

⁴⁷ Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. ⁴⁸ När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.

⁴⁹ Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, ⁵⁰ och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. ⁵¹ Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”

⁵² Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)

⁵³ När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. ⁵⁴ Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:

⁵⁵ ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, ⁵⁶ och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” ⁵⁷ Och de retade sig på honom.

Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” ⁵⁸ Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.

Johannes döparens död

(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)

14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes^[ad] höra vad man berättade om Jesus, ² och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”

³ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. ⁴ Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” ⁵ Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.

⁶ Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust ⁷ att han svor att ge henne vad hon än begärde. ⁸ Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” ⁹ Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. ¹⁰ Därför halshöggs Johannes i fängelset, ¹¹ och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.

¹² Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

¹³ Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.

¹⁴ När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵ På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” ¹⁶ Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” ¹⁷ De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” ¹⁸ ”Ge dem till mig”, sa han.

¹⁹ Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. ²¹ Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)

²² Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. ²³ Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

²⁴ Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. ²⁵ Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. ²⁶ Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

²⁷ Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

²⁸ Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” ²⁹ ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”

Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. ³⁰ Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. ³¹ Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.

”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” ³² Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. ³³ De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

Jesus botar alla som rör vid honom

(Mark 6:53-56)

³⁴ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, ³⁵ och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. ³⁶ Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.

Guds bud och människors regler

(Mark 7:1-23)

15 Sedan kom några fariseer och en del skriftlärda från Jerusalem till Jesus och frågade:

² ”Varför bryter dina lärjungar mot förfädernas tradition? De tvättar ju inte händerna innan de äter.” ³ Han svarade: ”Varför bryter ni själva mot Guds bud genom att följa er tradition? ⁴ Gud sa: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som talar illa om sina föräldrar ska dömas till döden.’^{[ae] 5} Men ni menar att om någon säger till sin far eller mor: ’Det du kunde ha fått av mig ger jag som tempelgåva’, ⁶ då behöver han inte respektera sina föräldrar. Så ogiltigförklarar ni Guds ord genom era egna traditioner. ⁷ Ni hycklare! Profeten Jesaja profeterade rätt om er:

¹⁰ Sedan kallade Jesus till sig folket och sa: ”Hör på och försök att förstå: ¹¹ Människan blir inte oren av det som kommer in i munnen. Det är det som går ut ur munnen, som gör människan oren.”

¹² Då gick hans lärjungar fram till honom och sa: ”Vet du att du retade upp fariseerna genom det du sa?”

¹³ Jesus svarade: ”Varje planta, som inte har planterats av min Fader i himlen, ska ryckas upp med roten, ¹⁴ så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder andra blinda, och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen.”

¹⁵ Då bad Petrus att Jesus skulle förklara liknelsen för dem.

¹⁶ ”Förstår inte ni heller?” frågade han. ¹⁷ ”Inser ni inte att det som kommer in i en människa bara passerar genom magen och kommer ut på avträdet? ¹⁸ Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är det som gör människan oren. ¹⁹ Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell omoral, stöld, lögn och förtal, ²⁰ och det är sådant som gör människan oren. Men ingen blir oren av att äta utan att först ha tvättat händerna.”

En icke-judisk kvinnas tro

(Mark 7:24-30)

²¹ Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon.^[ag]

²² En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.” ²³ Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans lärjungar kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.” ²⁴ Han sa då till kvinnan: ”Jag har sänts bara till Israels förlorade får.”^{[ah] 25} Men kvinnan kom närmare och föll ner för honom och sa: ”Herre, hjälp mig!” ²⁶ Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” ²⁷ ”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.” ²⁸ ”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.

Jesus botar många sjuka

(Mark 7:31-37)

²⁹ Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg och satte sig där. ³⁰ Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem. ³¹ Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se. Och alla hyllade Israels Gud.

Jesus ger mat åt mer än 4 000 personer

(Mark 8:1-10)

³² Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: ”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.”

³³ Men hans lärjungar svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?” ³⁴ Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju bröd och några små fiskar”, svarade de.