Matteus 19-25

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

(Mark 10:1-12)

19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. ² Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.

³ Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man^[a] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” ⁴ ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,^[b] och ⁵ att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.^{[c] 6} De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”

⁷ Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”^[d]

⁸ Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. ⁹ Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.^[e]”

¹⁰ Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” ¹¹ Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. ¹² En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”

Jesus ber för barnen

(Mark 10:13-16; Luk 18:15-17)

¹³ Sedan kom man till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans lärjungar körde bort dem.

¹⁴ Då sa Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de.” ¹⁵ Så lade han händerna på barnen. Sedan gick han därifrån.

Jesus talar med en rik ung man

(Mark 10:17-31; Luk 18:18-30)

¹⁶ En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”

¹⁷ ”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är god. Men evigt liv kan du få om du håller buden.” ¹⁸ ”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, ¹⁹ Visa respekt för din far och mor, och Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[f]

²⁰ ”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”

²¹ Jesus sa till honom: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

²² Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.

²³ Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! ²⁴ Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

²⁵ Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” ²⁶ Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”

²⁷ Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”

²⁸ ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. ²⁹ Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. ³⁰ Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.

Liknelsen om vingårdsarbetarna

20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.

³ Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. ⁴ Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. ⁵ Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.

⁶ Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’

⁷ ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.

⁸ När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. ⁹ De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. ¹⁰ När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.

¹¹ Då började de protestera mot jordägaren: ¹² ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’

¹³ ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? ¹⁴ Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. ¹⁵ Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ ¹⁶ Så ska de sista bli först och de första sist.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)

¹⁷ När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:

¹⁸ ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden ¹⁹ och överlämna honom till hedningarna^[g] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)

²⁰ Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. ²¹ ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”^{[h] 22} Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”

²³ Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”

²⁴ När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. ²⁵ Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. ²⁶ Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, ²⁷ och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. ²⁸ Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus botar två blinda utanför Jeriko

(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)

²⁹ När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.

³⁰ Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” ³¹ Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”

³² När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”

³³ ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” ³⁴ Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar ² och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, ³ och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”

⁴ Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:

⁶ De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och ⁷ tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. ⁸ Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.^{[k] 9} Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:

¹⁰ Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” ¹¹ Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus rensar templet

(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

¹² Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.^{[m] 13} Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”^[n]

¹⁴ Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. ¹⁵ Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”^[o], blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” ¹⁶ ”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:

¹⁷ Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.

Jesus förbannar fikonträdet

(Mark 11:12-14; 11:20-24)

¹⁸ När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. ¹⁹ Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.^[q] Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.

²⁰ Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”

²¹ Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. ²² Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)

²³ När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” ²⁴ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” ²⁵ ”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”

De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ²⁶ Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” ²⁷ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om de två sönerna

²⁸ ”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ ²⁹ ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. ³⁰ Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. ³¹ Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”

Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. ³² Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)

³³ Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. ³⁴ När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.

³⁵ Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. ³⁶ Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. ³⁷ Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

³⁸ Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ ³⁹ Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” ⁴¹ Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”

⁴² Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:

⁴³ Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴ Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.^[s]”

⁴⁵ När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. ⁴⁶ Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.

Liknelsen om bröllopsfesten

(Luk 14:16-24)

22 Jesus berättade ännu en liknelse för dem: ² ”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. ³ Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej.

⁴ Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’

⁵ Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. ⁶ Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. ⁷ Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.

⁸ Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. ⁹ Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ ¹⁰ Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.

¹¹ Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. ¹² ’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.^[t]

¹³ Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’  ¹⁴ Många är inbjudna, men få är utvalda.”

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Mark 12:13-17; Luk 20:20-26)

¹⁵ Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. ¹⁶ De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare^[u], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. ¹⁷ Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”

¹⁸ Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? ¹⁹ Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, ²⁰ och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” ²¹ ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²² När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.

Ska de döda uppstå?

(Mark 12:18-27; Luk 20:27-40)

²³ Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom: ²⁴ ”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’^{[v] 25} Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan. ²⁶ Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju. ²⁷ Sedan dog också kvinnan. ²⁸ Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

²⁹ Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft. ³⁰ När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen. ³¹ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er: ³² ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.^[w] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.^[x]” ³³ När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.

Vilket bud är viktigast?

(Mark 12:28-31; Luk 10:25-28)

³⁴ Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de, ³⁵ och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga: ³⁶ ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

³⁷ Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’^{[y] 38} Detta är det första budet, och också det största. ³⁹ Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^{[z] 40} De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”

Är Messias ättling till David?

(Mark 12:35-37; Luk 20:41-44)

⁴¹ Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem: ⁴² ”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?”

De svarade: ”David.” ⁴³ ”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:

⁴⁵ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

⁴⁶ Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Mark 12:38-39; Luk 11:43-46; 20:45-46)

23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sa: ² ”Dessa skriftlärda och fariseer sitter på Moses stol. ³ Därför ska ni lyda och följa vad de säger, men följ inte deras exempel, för de talar gärna, men handlar inte efter sina egna ord. ⁴ De binder ihop tunga bördor som de lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att flytta dem.

⁵ Allt de gör, gör de för att synas. De går omkring med breda böneremmar^[ab] på armarna och sätter långa tofsar^[ac] på sina mantlar. ⁶ De älskar att sitta vid honnörsborden under festerna, och i synagogorna tar de plats på främsta raden. ⁷ De vill gärna bli hälsade med respekt på torgen och kallas ’rabbi^[ad]’ av alla människor.

⁸ Men låt aldrig någon kalla er ’rabbi’, för bara en är er läromästare, och ni är alla syskon. ⁹ Kalla inte heller någon här på jorden ’fader’, för bara en är er Fader, han som är i himlen. ¹⁰ Och låt ingen kalla er ’lärare’, för bara en är er lärare, Kristus. ¹¹ Den som vill bli stor bland er måste bli de andras tjänare. ¹² Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.

Jesus anklagar de religiösa ledarna

(Luk 11:39-42; 11:44; 11:47-52)

¹³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma in hindrar ni.^[ae]

¹⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare, som kan resa över både hav och land för att vinna en enda proselyt, men sedan gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.

¹⁶ Ve er, ni blinda ledare! Ni påstår att om man svär vid templet betyder det ingenting, men om man svär vid guldet i templet är det bindande. ¹⁷ Blinda dårar! Vilket är viktigast, guldet, eller templet som gör guldet heligt? ¹⁸ Ni säger också att om man svär vid altaret betyder det ingenting, men om man svär vid gåvan på altaret är det bindande. ¹⁹ Blinda dårar! Vilket är störst, gåvan på altaret, eller altaret som gör gåvan helig? ²⁰ När någon svär vid altaret svär han både vid altaret och vid allt som är på det, ²¹ och när någon svär vid templet svär han både vid templet och vid honom som bor i det. ²² När någon svär vid himlen, så svär han vid Guds tron och vid honom som sitter där.

²³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger en tiondel av mynta, dill och kummin, men ni struntar i det som är långt viktigare: rättvisa, barmhärtighet och trohet. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.^{[af] 24} Ni blinda ledare! Ni silar bort myggor, men sväljer kameler.^[ag]

²⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! På utsidan gör ni bägaren och skålen ren, men inuti är de fulla av girighet och njutningslystnad. ²⁶ Blinda farisé! Se först till att du får insidan ren, så kommer utsidan också att bli ren.

²⁷ Ve er, skriftlärda och fariseer! Ni är som vitmålade gravar, vackra på utsidan, men inuti är de fyllda av döda människors ben och orenhet. ²⁸ Ni ser ut som om ni var rättfärdiga, men inombords är ni fulla av hyckleri och laglöshet.

²⁹ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas minnesstenar. ³⁰ Och ni säger: ’Om vi hade levt på förfädernas tid, skulle vi aldrig ha dödat några profeter.’ ³¹ Men så vittnar ni om att ni är ättlingar till dem som mördade profeterna. ³² Så fortsätt att gå i era förfäders fotspår, och gör färdigt det de startade!

³³ Ormar, huggormsyngel! Hur ska ni kunna slippa att dömas till Gehenna? ³⁴ Jag ska sända er profeter och visa män och skriftlärda. En del av dem kommer ni att döda och korsfästa. Andra kommer ni att piska i era synagogor och förfölja från stad till stad. ³⁵ Men på grund av detta ska ni få stå till svars för alla mord på de rättfärdiga, ända från Abel till Sakarja, Berekjas son, honom som ni mördade mellan templet och altaret.^{[ah] 36} Sannerligen säger jag er: allt detta ska detta släkte få svara för.

Jesus sörjer över Jerusalem

(Luk 13:34-35)

³⁷ Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁸ Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. ³⁹ Jag säger er: ni kommer härefter inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^[ai]’ ”

Jesus talar om framtiden

(Mark 13:1-20; Luk 21:5-24)

24 När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna. ² Men han sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: allt detta som ni nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”

³ När Jesus senare satt på Olivberget och var ensam med sina lärjungar, kom de fram till honom och frågade: ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidsålderns slut närmar sig?”

⁴ Jesus sa till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. ⁵ Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’, och de ska leda många vilse. ⁶ Ni kommer att få höra om krig och rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit. ⁷ Folk och länder ska resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. ⁸ Men allt detta är bara början på födslovärkarna.

⁹ Man ska tortera och döda er, och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. ¹⁰ Många kommer då att förneka sin tro och förråda och hata varandra. ¹¹ Många falska profeter ska framträda och lura många, ¹² och när laglösheten ökar, kommer kärleken hos de flesta att kallna. ¹³ Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^{[aj] 14} Och evangeliet om riket ska förkunnas i hela världen, till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.

¹⁵ När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’, som är omtalad genom profeten Daniel, stå på den heliga platsen^[ak] (må den som läser detta förstå det),^{[al] 16} då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. ¹⁷ Den som är uppe på taket^[am] får inte gå ner till huset för att hämta något, ¹⁸ och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder. ¹⁹ Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! ²⁰ Be att ni inte behöver fly på vintern eller på sabbaten, ²¹ för detta lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat sedan världens begynnelse, och inte heller senare kommer att inträffa. ²² Om inte den tiden förkortades skulle ingen räddas, men för de utvaldas skull ska tiden förkortas.

När Jesus kommer tillbaka

(Mark 13:21-31; Luk 21:25-33; 17:23-24; 17:37)

²³ Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Här är han’, så tro honom inte! ²⁴ Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra stora tecken och under för att om möjligt lura också de utvalda. ²⁵ Var på er vakt! Se, jag har varnat er i förväg!

²⁶ Får ni alltså höra ett rykte om att han är ute i öknen, så gå inte dit. Och säger någon att han har gömt sig någonstans, så tro det inte! ²⁷ För som när blixten flammar till över himlen från öster till väster, så ska det vara när Människosonen återvänder. ²⁸ Där kadavret finns, där samlas gamarna.

²⁹ Strax efter den tidens lidande

³⁰ Då ska Människosonens tecken visa sig på himlen, och alla folk på jorden ska jämra sig och klaga. De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.^{[ao] 31} Och till ljudet av mäktiga trumpetstötar ska han sända ut sina änglar för att samla ihop hans utvalda från alla väderstreck, från himlens ena gräns till den andra.

Liknelsen om fikonträdet

³² Lär er en liknelse från fikonträdet: När kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. ³³ På samma sätt kan ni veta att han är nära, utanför dörren, när ni ser allt detta hända. ³⁴ Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.^{[ap] 35} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

(Mark 13:32-37; Luk 21:34-36; 17:26-27; 17:34-35; 12:39-46)

³⁶ Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. ³⁷ När Människosonen kommer tillbaka ska det vara som på Noas dagar. ³⁸ Dagarna innan floden kom åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken. ³⁹ Ingen anade någonting förrän floden kom och dränkte dem allihop. Så kommer det också att vara när Människosonen återvänder. ⁴⁰ Då ska två män vara tillsammans på åkern; den ena tas med, den andra lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans på en handkvarn; den ena tas med, den andra lämnas kvar.

⁴² Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer! ⁴³ Ni ska veta att om husägaren bara visste vilken tid på natten tjuven tänkte komma, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in. ⁴⁴ Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.

⁴⁵ Vem är en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? ⁴⁶ Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. ⁴⁷ Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. ⁴⁸ Men om det är en ond tjänare som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, ⁴⁹ och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka med druckna, ⁵⁰ då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. ⁵¹ Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med hycklarna. Där ska man gråta och skära tänder.

Liknelsen om de tio brudtärnorna

25 Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor tog sina oljelampor och gick ut för att möta brudgummen. ² Fem av dem var oförståndiga och fem kloka. ³ De fem oförståndiga tog med sig lamporna men ingen olja, ⁴ medan de kloka hade både oljekrukor och lampor. ⁵ När brudgummen sedan dröjde, blev de så trötta att de somnade.