Add parallel Print Page Options

Domsord över Juda och Israel

(1:2—3:12)

Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.

Hör, alla folk,
    lyssna, du jord
och allt som finns där!
    Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.

Dom över Samaria och Jerusalem

Se! Herren kommer!
    Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
    Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
    som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
    Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
    Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
    Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?

”Därför ska jag göra Samaria
    till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
    Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
    och blotta hennes grundvalar.
Alla hennes gudabilder
    ska slås i stycken,
    allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
    och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
    Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”

Gråt och klagan

Över detta gråter och klagar jag.
    Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
    klagar som en berguv.
Hennes sår kan inte läkas.
    Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
    till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
    gråt inte!
Vältra er i stoftet
    i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
    i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
    kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
    dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
    och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
    har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
    befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
    att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
    Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
    Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
    till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
    för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
    för de har förts bort från dig.

Domsord över de hänsynslösa och falska

Ve dem som tänker ut orätt
    och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
    genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
    De får begär till åkermark
och tar för sig,
    till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
    mannen och hans egendom.

Så säger därför Herren:

”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
    Ni ska inte kunna rädda er ur det[c]
och inte mer gå där så stolta,
    för det är en ond tid.
Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
    och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
    Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
    Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”

Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
    som drar upp gränserna för någon jordlott.

Falska profeter

”Förkunna inte”, förkunnar de.
    ”Om sådant får man inte förkunna.
    Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
Skulle man säga, o Jakobs ätt:
    ”Är Herrens Ande otålig?
    Är det här hans gärningar?”

”Är inte mina[d] ord för den människas bästa
    som lever rättrådigt?
På sistone har mitt folk
    rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
    som tryggt går förbi,
    likt män som återvänder från kriget.
Ni driver bort mitt folks kvinnor
    från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
    min prakt för evigt.
10 Res er, ge er iväg härifrån!
    Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
    oåterkalleligt fördärvad.
11 Om någon skulle komma
    med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
    skulle han vara en profet för detta folk!

Herren samlar sitt folk

12 Jag ska samla dig, hela Jakob,
    föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
    som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
    en sorlande skara människor.
13 Han som banar väg
    går före dem,
de bryter sig igenom
    och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
    Herren går i spetsen för dem.”

Footnotes

  1. 1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.
  2. 1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.
  3. 2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
  4. 2:7 Enligt Septuaginta hans.