Mika 1-7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Domsord över Juda och Israel
(1:2—3:12)
1 Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör, alla folk,
lyssna, du jord
och allt som finns där!
Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
Dom över Samaria och Jerusalem
3 Se! Herren kommer!
Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
5 Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?
6 ”Därför ska jag göra Samaria
till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes gudabilder
ska slås i stycken,
allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”
Gråt och klagan
8 Över detta gråter och klagar jag.
Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
klagar som en berguv.
9 Hennes sår kan inte läkas.
Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
gråt inte!
Vältra er i stoftet
i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
för de har förts bort från dig.
Domsord över de hänsynslösa och falska
2 Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2 De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3 Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det[c]
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4 Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5 Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6 ”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7 Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina[d] ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8 På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9 Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10 Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11 Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12 Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13 Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
Domsord över folkets ledare
3 Jag sa:
”Lyssna, ni Jakobs ledare,
ni styresmän för Israels folk!
Ni borde väl veta vad som är rätt,
2 men ni hatar det goda och älskar det onda.
Ni sliter skinnet av dem
och köttet av deras ben,
3 äter mitt folks kött,
sliter av deras skinn,
krossar deras ben, styckar dem
och lägger dem som kött[e] i grytan,
som en kötträtt i pannan.”
4 Sedan ropar de till Herren,
men han svarar dem inte.
Han ska dölja sitt ansikte för dem
för det onda de har gjort.
5 Så säger Herren om profeterna
som leder mitt folk vilse:
”När man matar dem
ropar de: ’Frid!’
Men mot den som inte
stoppar något i deras mun
förklarar de krig.
6 En natt utan syner ska därför komma över er,
och ett mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner för profeterna
och dagen bli mörk för dem.
7 Siarna ska stå där med skam
och spåmännen blygas.
Alla ska de dölja sitt ansikte,
när Gud inte ger något svar.”
8 Men jag är fylld med kraft,
med Herrens Ande,
rätt och styrka,
jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse
och för Israel dess synd.
9 Lyssna på detta, ni ledare för Jakobs släkt,
ni styresmän för Israels folk,
ni som avskyr rättvisa,
och förvränger det rätta,
10 ni som bygger Sion med mord
och Jerusalem med gudlöshet.
11 Stadens ledare dömer för mutor,
dess präster tar betalt för sin vägledning,
och dess profeter spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Inget ont kan komma över oss.”
12 Det är på grund av er
som Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.
Israels återupprättelse
(4:1—5:15)
Herrens berg
(Jes 2:2-4)
4 I de yttersta dagarna
ska berget med Herrens hus stå fast grundat,
högst av bergen,
överst bland kullarna.
Folken ska strömma dit,
2 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
3 Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt bland mäktiga nationer långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
utan att någon skrämmer dem mer.
Härskarornas Herre har talat.
5 De andra folken vandrar
i sina gudars namn,
men vi vandrar i Herrens,
vår Guds, namn i all evighet.
Herrens plan
6 ”Den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande,
föra samman de skingrade
och dem som jag har plågat.
7 Jag ska göra de haltande till en kvarleva,
de fördrivna till en mäktig nation,
och Herren ska vara deras kung
på Sions berg
nu och för evigt.
8 Du, herdetorn, dotter Sions kulle,
till dig ska makten komma tillbaka
och dotter Jerusalems forna herravälde återvända.”
9 Men varför ropar du nu så högt?
Finns det ingen kung hos dig?
Har din rådgivare försvunnit?
Smärtan har ju drabbat dig
som när en kvinna föder barn.
10 Vrid dig i födslovånda,
dotter Sion, likt en barnaföderska,
för nu måste du lämna staden
och bo ute på fältet!
Du måste komma till Babylon.
Men där ska du bli räddad,
där ska Herren befria dig
ur dina fienders grepp.
11 Många folk har samlat sig mot dig
och säger:
”Låt Sion bli orenat,
det vill vi beskåda!”
12 Men de känner inte Herrens tankar
och förstår inte hans planer,
att han har samlat dem
som kärvar på en tröskplats.
13 ”Res dig upp och tröska, dotter Sion!
Jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar,
så att du kan krossa många folk.”
Deras orätta byte
ska du viga åt Herren,
deras rikedomar åt hela jordens Herre.
En härskare ska födas i Betlehem
5 Rista sorgmärken på dig, du belägrade stad![f]
En belägringsvall är rest mot oss,
och med käpp slår de
Israels domare på kinden.
2 ”Men du Betlehem i Efrata,
så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
i eviga tider.”
3 Därför ska de bli övergivna,
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.
4 Han ska träda fram
och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.
5 Han ska vara vår frid.
Och när assyrierna invaderar vårt land
och tränger in i våra palats
ställer vi mot dem sju herdar
och åtta ledande män.
6 De ska härska över Assyrien med svärd
och över Nimrod med dragna vapen.
Han ska befria oss från assyrierna,
när de anfaller vårt land
och tågar in på vårt territorium.
7 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräset,
som inte väntar på en människa
eller dröjer för mänsklighetens skull.
8 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
som, där det går fram, trampar ner och river,
och vars byte ingen kan rädda.
9 Låt din hand lyftas mot dina motståndare,
låt alla dina fiender förintas.
10 ”Den dagen, säger Herren,
utplånar jag dina hästar som finns hos dig
och förstör dina stridsvagnar.
11 Jag förstör städerna i ditt land
och river ner alla dina fästningar.
12 Jag gör slut på all trolldom hos dig,
det ska inte längre finnas några teckentydare hos dig.
13 Jag river ner dina utskurna gudabilder
och stoder som finns hos dig.
Du ska inte mer tillbe någonting
som du med dina händer har gjort.
14 Jag utrotar dina asherapålar
och ödelägger dina städer.
15 Jag ska i vrede och förbittring
ta hämnd på de folk som vägrat att lyda.”
Från straff till upprättelse
(6:1—7:20)
6 Hör vad Herren säger:
”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
Låt höjderna höra din röst!
2 Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
han går till rätta med Israel.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
4 Det var jag som förde dig ut ur Egypten
och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 Kom ihåg, mitt folk,
vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
och vad det var för svar han fick
av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”
6 Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
med brännoffer och årsgamla kalvar?
7 Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8 Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
Israels skuld och straff
9 Herren ropar till staden;
vis är den som fruktar hans namn!
”Lyssna, du stam, och stadens församling![g]
10 Finns det ännu i den gudlöses hus skatter
som mätts upp med för små mått,
sådana mått som jag har förbannat?[h]
11 Skulle jag acceptera fiffel med vågen
och falska vikter i väskan?
12 Stadens rika män är våldsbenägna,
dess invånare är lögnare
och talar med bedräglig tunga.
13 Därför har jag nu tagit itu med dig [i]
för att straffa dig
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 Du ska äta utan att bli mätt
och ständigt gå hungrig.
Du försöker spara
men kan ändå inte rädda något,[j]
och det du räddar
överlämnar jag åt svärdet.
15 Du ska så
men inte skörda.
Du ska pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du ska trampa druvor
men inte få dricka vinet.
16 Man följer Omris stadgar
och gör som Achavs släkt.
Ni har följt deras råd.
Därför ska jag låta dig ödeläggas
och stadens invånare bli till åtlöje.
Ni får bära mitt folks[k] förakt.”
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[l]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[m] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[n]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
Footnotes
- 1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.
- 1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.
- 2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
- 2:7 Enligt Septuaginta hans.
- 3:3 Ordet kött finns inte i grundtexten utan är taget ur Septuaginta.
- 5:1 Grundtextens innebörd är osäker; stad: ordagrant dotter. Tanken kan möjligen också vara: Mobilisera dina trupper, du stad med/omgiven av trupper…
- 6:9 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen av versen högst osäker.
- 6:10 Versen är svårförståelig i grundtexten och dess exakta innebörd osäker. Ev. kan början av versen läsas: Skulle jag kunna glömma, du gudlösa hus, de skatter som…Ordet ”mått” är ett efamått som motsvarade 20-40 liter.
- 6:13 Eller …gjort dig sjuk…
- 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 6:16 Enligt Septuaginta folkens.
- 7:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna.
- 7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.