Mika 6-7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Från straff till upprättelse
(6:1—7:20)
6 Hör vad Herren säger:
”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
Låt höjderna höra din röst!
2 Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
han går till rätta med Israel.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
4 Det var jag som förde dig ut ur Egypten
och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 Kom ihåg, mitt folk,
vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
och vad det var för svar han fick
av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”
6 Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
med brännoffer och årsgamla kalvar?
7 Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8 Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
Israels skuld och straff
9 Herren ropar till staden;
vis är den som fruktar hans namn!
”Lyssna, du stam, och stadens församling![a]
10 Finns det ännu i den gudlöses hus skatter
som mätts upp med för små mått,
sådana mått som jag har förbannat?[b]
11 Skulle jag acceptera fiffel med vågen
och falska vikter i väskan?
12 Stadens rika män är våldsbenägna,
dess invånare är lögnare
och talar med bedräglig tunga.
13 Därför har jag nu tagit itu med dig [c]
för att straffa dig
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 Du ska äta utan att bli mätt
och ständigt gå hungrig.
Du försöker spara
men kan ändå inte rädda något,[d]
och det du räddar
överlämnar jag åt svärdet.
15 Du ska så
men inte skörda.
Du ska pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du ska trampa druvor
men inte få dricka vinet.
16 Man följer Omris stadgar
och gör som Achavs släkt.
Ni har följt deras råd.
Därför ska jag låta dig ödeläggas
och stadens invånare bli till åtlöje.
Ni får bära mitt folks[e] förakt.”
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[f]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[g] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[h]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
Footnotes
- 6:9 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen av versen högst osäker.
- 6:10 Versen är svårförståelig i grundtexten och dess exakta innebörd osäker. Ev. kan början av versen läsas: Skulle jag kunna glömma, du gudlösa hus, de skatter som…Ordet ”mått” är ett efamått som motsvarade 20-40 liter.
- 6:13 Eller …gjort dig sjuk…
- 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 6:16 Enligt Septuaginta folkens.
- 7:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna.
- 7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.