4 Moseboken 31-32

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Kriget mot Midjan

31 Herren talade än en gång till Mose och sa: ² ”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö^[a]!”

³ Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. ⁴ Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”

⁵ Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. ⁶ Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. ⁷ De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, ⁸ bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.

⁹ Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. ¹⁰ Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. ¹¹ De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. ¹² Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.

¹³ Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, ¹⁴ men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.

¹⁵ ”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. ¹⁶ ”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. ¹⁷ Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. ¹⁸ Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.

¹⁹ Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. ²⁰ Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”

²¹ Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: ²² Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, ²³ allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. ²⁴ På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”

²⁵ Herren sa till Mose: ²⁶ ”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. ²⁷ Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. ²⁸ Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. ²⁹ Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. ³⁰ Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”

³¹ Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. ³² Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, ³³ 72 000 oxar, ³⁴ 61 000 åsnor ³⁵ och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.

³⁶ Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av

⁴¹ Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.

⁴² Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, ⁴³ menighetens del, bestod av 337 500 får, ⁴⁴ 36 000 oxar, ⁴⁵ 30 500 åsnor ⁴⁶ och 16 000 människor.

⁴⁷ Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose ⁴⁹ och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. ⁵⁰ Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”

⁵¹ Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. ⁵² Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. ⁵³ Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. ⁵⁴ Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.

Några stammar får sitt område

(5 Mos 3:12-20)

32 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. ² De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: ³ ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, ⁴ landet som Herren vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. ⁵ Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!”

⁶ ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. ⁷ ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? ⁸ Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, ⁹ men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som Herren gett åt dem. ¹⁰ Herren blev då så vred på dem att han med ed lovade ¹¹ att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. ¹² De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren.

¹³ Herrens vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att bli ännu större den här gången. ¹⁵ Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!”

¹⁶ Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, ¹⁷ men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. ¹⁸ Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. ¹⁹ Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.”

²⁰ Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig ²¹ och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender ²² och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför Herren.

²³ Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! ²⁴ Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!”

²⁵ ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. ²⁶ ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, ²⁷ men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för Herren, precis som du, herre, har befallt.”

²⁸ Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. ²⁹ Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. ³⁰ Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.”

³¹ ”Det Herren har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. ³² ”Vi ska gå över beväpnade inför Herren till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.”

³³ Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring.

³⁴ Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, ³⁶ Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor.

³⁷ Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.^[b]

³⁹ Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. ⁴¹ Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. ⁴² Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.