Add parallel Print Page Options

Var uppmärksam på min vishet, min son,
    och lyssna till min insikt,
så att du bevarar din klokhet
    och låter kunskapen styra dina ord.
En främmande kvinnas läppar dryper av honung,
    och halare än olja är hennes tal.
Till sist är hon bitter som malört,
    skarp som ett tveeggat svärd.
Hennes vandring går mot döden,
    hennes steg leder ner till dödsriket.
Hon tänker inte på livets väg,
    hon går på villovägar utan att ens märka det.

Lyssna nu på mig, barn,
    och vik inte bort från vad jag säger.
Håll dig långt borta från henne!
    Gå inte ens i närheten av dörren till hennes hus.
Annars ger du bort din styrka åt andra
    och dina år åt en som är grym,
10 främlingar utnyttjar din styrka,
    och allt vad du tjänat ihop kommer någon annan att lägga beslag på.
11 Till slut kommer du att stöna
    när din kropp tynar bort.
12 Då ska du säga: ”Hur kunde jag hata förmaning
    och så innerligt avsky tillrättavisning?
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärare
    och vägrade att höra på deras vägledning?
14 Mitt i den samlade menigheten
    har jag kommit till ruinens brant.”

15 Drick vatten ur din egen brunn,
    vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skulle dina källor rinna ut på gatan,
    dina strömmar på torgen?
17 Nej, behåll dem för dig själv,
    dela dem inte med någon annan.
18 Må din källa vara välsignad,
    och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den vackra gasellen.
    Låt hennes bröst alltid vara din njutning
    och hennes kärlek alltid berusa dig.
20 Varför skulle du, min son,
    berusas av en främmande kvinna
    och slå armarna om den som inte är din?

21 Herren ser alla människans förehavanden,
    han vakar noga över alla hennes vägar.
22 Den onde blir en fånge i sina egna missgärningar,
    han fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han dör i brist på vägledning,
    hans dårskap leder honom vilse.