Ordspråksboken 7-9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Min son, håll mina ord,
bevara mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva.
Bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind fast dem vid dina fingrar
och skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: ”Du är min syster”,
och kalla insikten din närmaste.
5 De bevarar dig för den främmande kvinnan,
för henne som talar förföriska ord.
6 En gång tittade jag ut
genom fönstergallret i mitt hus,
7 och bland de okunniga såg jag
en yngling som saknade vett.
8 Han gick nära hennes gathörn,
i riktning mot hennes hus
9 i skymningen, mot kvällen,
när nattmörkret föll.
10 Ut kom då en kvinna för att möta honom,
klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter,
11 rastlös och utmanande,
med fötter som ständigt vill ut hemifrån.
12 Än på gator, än på torg,
vid varje gathörn står hon på lur.
13 Hon grep tag i honom, kysste honom
och talade till honom med en fräck uppsyn:
14 ”Jag har gett ett gemenskapsoffer,
fullföljt mina löften idag.
15 Därför har jag gått ut för att möta dig,
jag har letat efter dig
och nu har jag hittat dig.
16 Min säng är bäddad med sköna täcken
av färgat linne från Egypten,
17 och jag har bestänkt min bädd
med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen,
älskar tillsammans med vällust!
19 Min man är på resa och är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog med sig pengarna,
och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.”
21 Hon förledde honom med sitt överflödande prat,
hon förförde honom med sina smickrande läppar.
22 Han följde genast efter henne,
liksom en oxe som går för att slaktas.
Han var som en hjort som fastnat i en fälla,[a]
23 tills en pil genomborrar hans lever,
som en fågel som skyndar till en snara
utan att veta att hans liv står på spel.
24 Lyssna nu till mig, barn,
ge akt på vad jag säger.
25 Låt dig inte dras in på hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Många är de offer hon fått på fall,
otaliga har hon slaktat.
27 Från hennes hus går vägen till dödsriket,
den leder till dödens kamrar.
Visheten ropar
8 Hör, visheten ropar,
förståndet höjer sin röst!
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägar och vägskäl.
3 Vid stadsportarna och vid ingångarna
ropar den högt:
4 ”Jag ropar till er, människor,
jag höjer min röst till alla människobarn.
5 Ni okunniga, lär er klokhet,
ni dårar, lär er förnuft!
6 Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
mina läppar säger vad rätt är.
7 Sanning är vad min mun vill tala,
för mina läppar avskyr det onda.
8 Alla mina ord är rättfärdiga,
i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
9 De är klara för de förstående
och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[b].
Jag var hans ständiga glädje,
i hans närhet fröjdades jag.
31 Jag jublade över hela hans värld
och gladde mig över människosläktet.
32 Lyssna därför till mig, mina barn!
Lyckliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till min förmaning och bli visa!
Förkasta den inte!
34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig,
som dagligen vakar vid mina dörrar
och väntar vid min tröskel.
35 Den som finner mig finner livet
och Herrens välbehag.
36 Men den som syndar mot mig skadar sig själv.
De som hatar mig älskar döden.”
Vishetens inbjudan
9 Visheten har byggt sitt hus
och huggit ut sina sju pelare.
2 Den har tillrett köttet, blandat sitt vin
och dukat ett bord,
3 skickat ut tjänsteflickorna
och ropar nu från stadens höjder:
4 ”Den okunnige ska komma hit!”
Till den som saknar vett säger den:
5 ”Kom och ät min mat
och drick vinet, som jag har blandat!
6 Lämna okunnigheten bakom er, så får ni leva!
Gå förståndets väg!”
7 Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf,
den som förmanar en gudlös blir hånad.
8 Tillrättavisa inte en hädare,
då blir du bara hatad av honom.
Tillrättavisa den vise,
så älskar han dig.
9 Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är förstånd.
11 Genom mig får du många levnadsdagar
ja, fler år läggs till ditt liv.
12 Om du är vis, blir visheten till nytta för dig,
men om du hädar skadar du bara dig själv.
Dårskapens inbjudan
13 Dårskapen är en högljudd kvinna,
enfaldig, utan vett.
14 Hon sitter vid dörren till sitt hus,
på en plats högt uppe i staden,
15 och kallar på dem som går förbi
på sin väg rakt fram:
16 ”Är du okunnig, kom hit!”
Och till den som saknar vett säger hon:
17 ”Stulet vatten är sött,
och bröd som äts i hemlighet smakar bäst!”
18 Men de vet inte att döden[c] härskar där,
att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.
Footnotes
- 7:22 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också tolkas som en dåre (i kedjor), som förs till att bli bestraffad, vilket kan vara en något mer ordagrann översättning men passar sämre in i parallellismen med djurbilder både före och efter. Ordet som här översätts hjort är i Septuaginta hund.
- 8:30 Det hebreiska ordets betydelse, som här översatts alltid , är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a: Jag var vid hans sida som barn…som den älskade…som hantverkare.
- 9:18 Refaim översätts ibland med de dödas andar. Se not till Ps 88:11.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.