Add parallel Print Page Options

Förtröstan på Herren

11 För körledaren. Av David.

Till Herren tar jag min tillflykt.
    Hur kan ni då säga till mig:
    ”Fly som en fågel upp till bergen?”
Se, de gudlösa spänner bågen,
    de lägger sina pilar mot strängen
    för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
När grundvalarna bryter samman,
    vad kan den rättfärdige göra?

Herren är i sitt heliga tempel,
    hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
    hans ögon granskar dem.
Han prövar de rättfärdiga,
    men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
    och en glödande vind ska bli deras lott.

Herren är rättfärdig
    och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.

Klagan över ondskan

12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.

Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.[c]

Klagan i en ångestfylld situation

13 För körledaren. En psalm av David.

Hur länge, Herre, ska du glömma mig?
    Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig?
Hur länge måste jag brottas med mina tankar,
    bära denna ängslan inom mig dag efter dag?
Hur länge ska min fiende ha övertaget?

Se på mig och svara, Herre, min Gud!
    Upplys mina ögon, låt mig inte somna in i döden.
Låt inte min fiende säga: ”Jag har besegrat honom!”
    Låt inte mina ovänner få glädjas över mitt fall.

Jag förtröstar på din nåd,
    och mitt hjärta gläder sig över din räddning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
    för han har varit god mot mig.

Gudsförnekelsens dårskap

(Ps 53)

14 För körledaren. Av David.

Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
    De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
    det finns ingen som gör det goda.

Från himlen ser Herren ner på människorna
    för att se om det finns någon med förstånd,
    någon som frågar efter Gud.
Men alla har vänt sig bort,
    alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
    inte en enda.

Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
    de som äter mitt folk som man äter bröd,
    de som inte ber till Herren?
Men de ska bli skräckslagna,
    för Gud är hos de rättfärdiga.
Ni hånar den fattiges planer,
    men Herren är hans tillflykt.

O, att det från Sion kom räddning för Israel!
    När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.

Ett rättfärdigt liv

15 En psalm av David.

Herre, vem får bo i ditt tält?
    Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?

Den som lever ett oklanderligt liv,
    gör det som är rättfärdigt
    och talar sanning av hjärtat,
den som inte förtalar andra,
    den som inte skadar sin granne
    eller vanärar sin medmänniska,
den som föraktar den förkastlige
    men ärar dem som fruktar Herren,
    den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
den som inte lånar ut pengar mot ränta
    och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.

    Den som gör så kommer aldrig att vackla.

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[d] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[e]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Footnotes

  1. 12:1 Se not till 6:1.
  2. 12:6 Eller: den som längtar därefter. Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker.
  5. 16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.