Add parallel Print Page Options

Herren tillhör all ära

115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
    utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.

Varför får folk säga:
    ”Var finns deras Gud?”
Vår Gud är i himlen,
    och han gör vad han vill.
Deras gudar är silver och guld,
    människohänders verk.
De har mun men kan inte tala,
    ögon, men kan inte se.
De har öron men kan inte höra,
    näsa, men kan inte lukta.
De har händer, men kan inte gripa,
    och fötter, men kan inte gå.
    De ger inga ljud ifrån sin strupe.
De som gjort dessa blir som de,
    ja, alla som förtröstar på dem.

Israel, förtrösta på Herren!
    Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
    Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
    Han är deras hjälp och sköld.

12 Herren tänker på oss
    och vill välsigna Israels folk,
    han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
    små och stora.

14 Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
    som har gjort både himmel och jord.

16 Himlen tillhör Herren,
    men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
    de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!

Halleluja!

Tacksägelse för räddning från en säker död

116 Jag älskar Herren,
    för han har hört min röst och mina böner.
Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
    Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

Dödens snaror omslöt mig,
    dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
    nöd och förtvivlan kom över mig.
Då ropade jag på Herrens namn:
    Herre, rädda mitt liv!”

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren beskyddar de okunniga.
    Jag var nere, och han räddade mig.

Nu kan min själ komma till ro på nytt,
    för Herren har varit god mot mig.

Du har räddat mig från döden,
    mina ögon från tårar
    och mina fötter från att snava.
Jag får leva inför Herren
    i de levandes länder.

10 Jag trodde när jag sa:
    ”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
    ”Alla människor är lögnare.”

12 Men vad kan jag nu göra för Herren
    som tack för all hans godhet mot mig?

13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren.

15 För hans frommas död
    är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
    du har befriat mig från mina bojor.

17 Jag vill ge dig ett tackoffer
    och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Uppmaning till alla folk att prisa Herren

117 Prisa Herren, alla nationer!
    Lova honom, alla folk,
för hans nåd mot oss är stor,
    och Herrens trofasthet varar i evighet.

Halleluja!

Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp

118 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar i evighet.

Säg, Israel:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, Arons släkt:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, ni som fruktar Herren:
    ”Hans nåd varar i evighet!”

I mitt trångmål ropade jag till Herren,
    och han svarade mig
    och förde mig ut till en rymlig plats.
Herren är med mig.
    Jag är inte rädd.
    Vad kan en människa göra mot mig?
Herren är med mig, och han hjälper mig.
    Jag ska triumfera över dem som hatar mig.

Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än att lita på människor.
Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än lita på personer i maktposition.
10 Jag var omringad av alla folk,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
11 Jag var fullständigt omringad,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
12 De svärmade runt mig som bin,
    men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar.
    I Herrens namn höll jag dem borta från mitt liv.

13 De knuffade mig hårt för att få mig att falla,
    men Herren hjälpte mig.
14 Herren är min styrka och min sång,
    han har blivit min räddning.

15 Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16 Herren har lyft sin makts hand.
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17 Jag behöver inte dö,
    utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18 Herren har tuktat mig hårt,
    men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna rättfärdighetens portar för mig!
    Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20 Det här är Herrens port,
    de rättfärdiga får gå in genom den.
21 Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
    och räddat mig.

22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk
    och förunderligt i våra ögon.
24 Detta är dagen då Herren har agerat,
    låt oss därför vara glada och jubla.

25 Herre, rädda oss[b]!
    Herre, ge framgång!

26 Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
    Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud och ger oss ljus.
    Låt oss gå i en procession tillsammans,
med kvistar i händerna,
    fram till altarets horn![c]

28 Du är min Gud, jag vill prisa dig,
    min Gud, jag vill upphöja dig.

29 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar för evigt.

Footnotes

  1. 116:15 Se Ps 72:14.
  2. 118:25 På hebreiska hosianna.
  3. 118:27 Grundtextens innebörd är osäker och kan kanske också tolkas som en uppmaning till att binda högtidsoffret vid altarets horn.