Psaltaren 130-132

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

³ Om du, Herre, håller räkning på synder,
    Herre, vem kan då bestå?
⁴ Men hos dig finns förlåtelse,
    och därför fruktar man dig.

⁵ Jag väntar på Herren,
    jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
⁶ Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
    ja, mer än väktarna på morgonen.

⁷ Israel, hoppas på Herren,
    för hos Herren finns nåd,
    hos honom finns full befrielse.
⁸ Han ska befria Israel från alla deras synder.

³ Hoppas på Herren, Israel,
    nu och för evigt.

² Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
    Han svor en ed inför Herren,
    gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
³ ”Jag vill inte gå in i mitt hus,
    och jag vill inte lägga mig i min säng,
⁴ inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
    eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
⁵ förrän jag funnit en plats åt Herren,
    en boning åt Jakobs Mäktige.”

⁶ Vi hörde om den^[a] i Efrata
    och fann den på Jaars fält.
⁷ Låt oss gå till hans boning,
    falla ner inför hans fotpall.
⁸ Res dig, Herre, gå till din viloplats,
    du och din makts ark!
⁹ Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
    dina fromma ska jubla av glädje!

¹⁰ För din tjänare Davids skull,
    förkasta inte din smorde.

¹¹ Herren har svurit David en ed,
    som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
    ska jag låta sitta på din tron.
¹² Om dina söner håller mitt förbund
    och mina befallningar som jag ger dem,
    ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

¹³ För Herren har utvalt Sion,
    där har han velat ha sin boning.
¹⁴ ”Detta är min viloplats för evigt.
    Här vill jag bo, det är min önskan.
¹⁵ Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
    och mätta dess fattiga med mat.
¹⁶ Jag ska klä dess präster i frälsning,
    och dess fromma ska jubla av glädje.

¹⁷ Här vill jag låta ett horn^[b] växa upp åt David;
    jag har satt upp en lampa åt min smorde.
¹⁸ Hans fiender ska jag klä i skam,
    men kronan på hans huvud ska stråla.”