Psaltaren 16-18

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”^[b]
3 Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
⁴ De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

⁵ Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
⁶ Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
⁸ Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

⁹ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
¹⁰ för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
¹¹ Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

³ Du prövar mitt innersta,
    du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
    Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
⁴ som människor gör.
    Jag har hållit de ord som du talat,
    jag har hållit mig borta från män som brukar våld.^[c]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
    mina fötter har inte stapplat.

⁶ Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
    Lyssna på mig, hör vad jag säger.
⁷ Visa din underbara nåd,
    du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
    undan sina motståndare.
⁸ Bevara mig som din ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga,
⁹ för de gudlösa som anfaller mig,
    mina dödsfiender som omger mig.

¹⁰ De har förhärdat sina hjärtan,
    de tar stora ord i sin mun.
¹¹ De omringar oss överallt där vi går,
    med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.^[d]
12 Han är som ett lejon,
    ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
    som ligger på lur.

¹³ Stå upp, Herre, gå emot honom!
    Slå ner honom!
    Rädda mig från de onda med ditt svärd!
¹⁴ Herre, rädda mig med din hand från sådana,
    från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
    vilkas buk du fyller med din rikedom,
    vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.^[e]

¹⁵ I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
    det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

² Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

³ Herren är min klippa,
    han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
    Han är min sköld och min frälsnings horn^[f], mitt värn.
⁴ När jag ropar till Herren,
    han som är värd allt pris,
    räddar han mig från alla mina fiender.
⁵ Dödens snaror omgav mig,
    fördärvets strömmar sköljde över mig.
⁶ Dödsrikets band omgav mig,
    dödens snaror föll över mig.
⁷ I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden och bävade,
    bergens grundvalar skakade.
    De skälvde, för han var vred.
⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar
    och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
¹⁰ Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
¹¹ Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.
¹² Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
    mörka vatten, tjocka regnmoln.
¹³ I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
    med hagel och klot av eld.
¹⁴ Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras
    med hagel och klot av eld.
¹⁵ Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
¹⁶ Vattnens bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.

¹⁷ Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
¹⁸ Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
¹⁹ De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
²⁰ Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
    för han älskar mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
²² Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
²³ Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
²⁴ Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
²⁵ Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
    mina händers renhet inför honom.

²⁶ Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
²⁷ Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
²⁸ Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
²⁹ Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
    förvandlar mitt mörker till ljus.
³⁰ Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud störta fram mot en mur.

³¹ Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
    Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
³² Vem är Gud utom Herren?
    Vem är en klippa utom vår Gud?
³³ Gud ger mig kraft
    och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
³⁴ Han gör mig säker på foten som en hind,
    och ställer mig uppe på bergen.
³⁵ Han ger mig skicklighet i striden
    och lär mig hur jag ska spänna bågen.
³⁶ Du gav mig din frälsnings sköld.
    Din högra hand stödde mig
    och när du svarade mig, stärkte du mig^[g].
³⁷ Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

³⁸ Jag förföljde mina fiender
    och hann upp dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
³⁹ Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
    Jag trampade ner dem fullständigt.
⁴⁰ Du gav mig styrka till att strida.
    Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
⁴¹ Du drev mina fiender på flykten.
    Jag har utplånat dem allesammans.
⁴² De ropade på hjälp,
    men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
    men han svarade inte.
⁴³ Jag krossade dem till dammkorn.
    Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

⁴⁴ Du räddade mig då jag anfölls av folken.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
    även främlingar kom och betjänade mig.
⁴⁵ Främlingar kom krypande till mig.
    När jag talade till dem, lydde de.
⁴⁶ Främlingars mod försvann,
    och darrande kom de ut ur sina fästen.

⁴⁷ Herren lever! Prisad vare han,
    min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
⁴⁸ Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
⁴⁹ Du räddar mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
⁵⁰ Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

⁵¹ Han ger stora segrar till sin smorde kung.
    Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.