Add parallel Print Page Options

En bön om beskydd, tacksägelse för räddning

28 Av David.

Jag ropar till dig, Herre.
    Min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som går ner till graven.
Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp
    och sträcker mina händer mot det allra heligaste.

Släpa inte bort mig
    tillsammans med de onda och de som gör orätt,
de som talar så vänligt till sina grannar
    men går i onda tankar.
Löna dem efter deras handlingar
    och efter deras onda gärningar.
Löna dem efter vad de gjort,
    ge dem vad de förtjänar!

De bryr sig inte om Herrens gärningar,
    om allt han har gjort.
Han ska riva ner dem
    och inte bygga upp dem igen.

Välsignad är Herren,
    för han har lyssnat till mina böner!
Herren är min styrka och min sköld.
    Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig.
Glädjen bubblar nu i mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa honom.

Herren är sitt folks styrka
    och en räddnings fästning för sin smorde.
Rädda ditt folk och välsigna din arvedel!
    Led dem som en herde,
och bär dem för evigt!

Herrens ära och makt

29 En psalm av David.

Ge Herren, ni Guds söner,
    ge Herren ära och makt!
Ära honom för hans härliga namn!
    Böj er inför Herren i helig skrud[a].

Herrens röst hörs över vattnen,
    Gud, den upphöjde, dundrar.
    Herrens röst hörs över de stora vattnen.
Herrens röst är väldig,
    Herrens röst är praktfull.
Herrens röst knäcker cedrar,
    Herren knäcker Libanons cedrar.
Han får Libanon att hoppa som en kalv
    och Sirjon som en vildoxe.
Herrens röst slår med ljungande blixtar.
Herrens röst skakar öknen,
    Herren skakar Kadeshöknen.
Herrens röst får hindarna att kalva,
    den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”

10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
    Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
    Herren välsignar sitt folk med frid.

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

Jag vill lova dig, Herre,
    för du lyfte mig upp
    och lät inte mina fiender triumfera över mig.
Herre, min Gud, jag bad till dig,
    och du helade mig.
Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
    du räddade mig tillbaka till livet,
    från att fara ner i graven.

Lovsjung Herren, ni hans fromma,
    prisa hans heliga namn!
Hans vrede varar bara ett ögonblick
    men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
    men när morgonen gryr kommer glädjen.

När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
    ”Ingenting kan rubba mig.”
Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[b]
    Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.

Jag ropade till dig, Herre,
    jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
    Kan stoftet prisa dig?
    Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
    Herre, bli min hjälpare!”

12 Då förvandlade du min klagan till dans.
    Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
    Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!

Footnotes

  1. 29:2 Eller härlighet/glans, vilket i så fall syftar på Herren och inte på dem som uppmanas till tillbedjan.
  2. 30:8 Grundtextens innebörd är osäker.