Add parallel Print Page Options

Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska

36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.

I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
    i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]

Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
    att den aldrig blir förhatlig.[b]
Men allt han säger är orätt och svek.
    Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
Till och med på sin bädd smider han onda planer,
    han har hängett sig åt en väg som inte är god,
    han skyr inget ont.

Herre, till himlen når din nåd,
    din trofasthet upp till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
    din rättvisa som det stora djupet.
    Både människor och djur räddar du, Herre.
Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
    Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
De får njuta av överflödet i ditt hus,
    du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljuset.

11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
    din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
    och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
    de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.

Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse

37 Av David.

Upprörs inte över de onda,
    avundas inte dem som gör orätt.
Snart vissnar de bort som gräset
    och försvinner som gröna växter.

Förtrösta på Herren och gör det goda,
    så kommer du att få leva i trygghet i landet.
Gläd dig i Herren!
    Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.

Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
    för han ska göra det.
Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
    din rättvisa som middagssolen.

Var stilla inför Herren, vänta på honom.
    Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.

Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
    Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
De som gör ont ska utrotas,
    men de som hoppas på Herren ska ärva landet.

10 Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
    och du söker på hans plats, men han finns inte där.
11 Men de ödmjuka får ärva landet
    och glädjas åt stor frid[c].

12 Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
    och biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
    för han ser hans dag komma.

14 De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
    för att slå ner de fattiga och förtryckta,
    slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
    och alla deras bågar ska brytas sönder.

16 Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
    än många gudlösas rikedom[d].
17 De gudlösas makt ska brytas,
    men Herren stöder de rättfärdiga.

18 Herren känner till de frommas levnadsdagar,
    och deras arv består för evigt.
19 De kommer inte på skam i onda tider,
    i tider av hunger har de gott om mat.

20 Men de gudlösa går under,
    Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.

21 Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
    Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva landet,
    men de som förbannas av honom kommer att utrotas.

23 Herren gör människans steg stadiga,
    han gläder sig över hennes väg.
24 Om hon snubblar faller hon inte,
    för Herren fattar hennes hand.

25 Jag har varit ung och är nu gammal,
    men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
    ej heller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid generös och lånar ut till andra,
    och hans barn är till välsignelse[e].

27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
    så får du bo där för evigt.
28 Herren älskar rättvisa,
    och han överger inte sina fromma.

Han beskyddar dem för evigt,
    men de gudlösas efterkommande ska förgås.
29 De rättfärdiga ska få ärva landet
    och bo där för all framtid.

30 Den rättfärdiges mun talar visdom
    och hans tunga det som är rätt.
31 Hans Guds lag finns i hans inre,
    och hans fötter vacklar inte.

32 Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
    och söker tillfälle att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
    och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.

34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
    Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.

35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
    som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[f]
36 Men det var snart över och han var borta.
    Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.

37 Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
    – det finns en framtid för fridens man!
38 Men syndarna förgås allesammans,
    och de gudlösas framtid skärs av.

39 De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
    han är deras fästning i nödens tid.
40 Herren hjälper och befriar dem,
    han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.

Ångerpsalm; den ångerfulles bön

38 En psalm av David, till påminnelse[g].

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    aga mig inte i din vredes glöd.
Dina pilar har genomborrat mig,
    din hand har kommit över mig.
Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
    ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
Min skuld går mig över huvudet,
    som en börda, som är alltför tung för mig.

Mina sår stinker och är fyllda med var
    för min dumhets skull.
Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
Mina höfter fylls av brinnande smärta,
    ingenting i min kropp är helt.
Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
    jag klagar i mitt hjärtas ångest.

10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
    varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
    och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
    mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
    de som vill skada mig talar om min undergång,
    hela dagarna tänker de ut onda planer.

14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
    som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
    som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
    du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
    eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”

18 Jag är nära att falla,
    och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
    Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
    många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
    och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.

22 Överge mig inte, Herre!
    Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
    Herre, du min räddning!

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

39 För körledaren, till Jedutun[h]. En psalm av David.

Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,[i]
    ökade ångesten bara inom mig.
Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar![j]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
11 Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
12 När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
14 Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”

Tacksägelse och bön

(Ps 70)

40 För körledaren. Av David. En psalm.

Uthålligt väntade jag på Herren,
    tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
Han drog upp mig ur fördärvets grop,
    upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
    och ställde mig på fast mark.
Han gav mig en ny sång i min mun,
    en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
    och sätta sin lit till Herren.

Lycklig är den som förtröstar på Herren
    och som inte vänder sig till de stolta,
    till dem som viker av till falska gudar.
Herre, min Gud,
    du har gjort många under och planer för oss.
    Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
    är de så många att jag inte kan räkna dem.

Offer och gåvor önskade du inte.
    – Du har gett mig öron[k] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
    frågade du inte efter.
Då sa jag: ”Se, här är jag.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
Jag vill göra din vilja, min Gud,
    för din lag är i mitt hjärta.”

10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
    jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
    jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
    låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
    mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
    och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
    Skynda dig och kom till min hjälp!

15 Låt skam och vanära komma över alla dem
    som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
    häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

18 Jag är betryckt och fattig,
    men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
    min Gud, dröj inte!

En lidandes bön

41 För körledaren. En psalm av David.

Lycklig är den som tar hand om den svage.
    Herren befriar honom på olyckans dag.
Herren skyddar honom och håller honom vid liv.
    I landet prisas hans lycka,
    och han utlämnas inte till sina fiender.
Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,
    du låter honom återhämta sig från sjukdomen.

Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig
    och gör mig frisk igen,
    för jag har syndat mot dig!”
Mina fiender säger elakt om mig:
    ”När ska han dö och hans namn utplånas?”
När någon kommer och besöker mig
    talar han falskt och samlar på ondska,
    för att sedan gå och sprida ut det.

Alla mina ovänner viskar tillsammans
    och tänker ut ont mot mig.
”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom
    och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”
10 Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd
    har lyft sin häl mot mig[l].

11 Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!
    Låt mig ge dem vad de förtjänar!
12 Då vet jag att du älskar mig,
    om min fiende inte får triumfera över mig.
13 Du upprätthåller min integritet
    och låter mig vara i din närhet för evigt.

14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet.
Amen, amen!

Footnotes

  1. 36:2 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 36:3 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  3. 37:11 frid (eller fred) är här, liksom på många ställen i Gamla testamentet, en begränsad översättning, eftersom vi saknar ord för det hebreiska ordet, som betecknar egentligen allt som är gott för människan, lycka, framgång osv.
  4. 37:16 Enligt Septuaginta m.fl.: …än syndarens stora rikedom.
  5. 37:26 Eller …hans barn är välsignade.
  6. 37:35 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  7. 38:1 Påminnelse kan tänkas vara en vädjan till Herren att komma ihåg den ångrande. Psalmen kan ha använts i samband med offer.
  8. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  9. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  10. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.
  11. 40:7 Ordagrant: grävt upp/rensat mina öron.
  12. 41:10 ”Att äta någons bröd” syftar på en nära gemenskap (måltidsgemenskap), ”att lyfta ens häl” mot någon att vända sig mot denne, bli en aktiv motståndare.