Psaltaren 37-39

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

³ Förtrösta på Herren och gör det goda,
    så kommer du att få leva i trygghet i landet.
⁴ Gläd dig i Herren!
    Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.

⁵ Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
    för han ska göra det.
⁶ Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
    din rättvisa som middagssolen.

⁷ Var stilla inför Herren, vänta på honom.
    Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.

⁸ Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
    Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
⁹ De som gör ont ska utrotas,
    men de som hoppas på Herren ska ärva landet.

¹⁰ Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
    och du söker på hans plats, men han finns inte där.
¹¹ Men de ödmjuka får ärva landet
    och glädjas åt stor frid^[a].

¹² Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
    och biter samman sina tänder mot honom.
¹³ Men Herren ler åt honom,
    för han ser hans dag komma.

¹⁴ De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
    för att slå ner de fattiga och förtryckta,
    slakta dem som är uppriktiga.
¹⁵ Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
    och alla deras bågar ska brytas sönder.

¹⁶ Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
    än många gudlösas rikedom^[b].
¹⁷ De gudlösas makt ska brytas,
    men Herren stöder de rättfärdiga.

¹⁸ Herren känner till de frommas levnadsdagar,
    och deras arv består för evigt.
¹⁹ De kommer inte på skam i onda tider,
    i tider av hunger har de gott om mat.

²⁰ Men de gudlösa går under,
    Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.

²¹ Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
    Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
²² De som välsignas av Herren ska ärva landet,
    men de som förbannas av honom kommer att utrotas.

²³ Herren gör människans steg stadiga,
    han gläder sig över hennes väg.
²⁴ Om hon snubblar faller hon inte,
    för Herren fattar hennes hand.

²⁵ Jag har varit ung och är nu gammal,
    men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
    ej heller hans barn tigga om bröd.
²⁶ Han är alltid generös och lånar ut till andra,
    och hans barn är till välsignelse^[c].

²⁷ Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
    så får du bo där för evigt.
²⁸ Herren älskar rättvisa,
    och han överger inte sina fromma.

Han beskyddar dem för evigt,
    men de gudlösas efterkommande ska förgås.
²⁹ De rättfärdiga ska få ärva landet
    och bo där för all framtid.

³⁰ Den rättfärdiges mun talar visdom
    och hans tunga det som är rätt.
³¹ Hans Guds lag finns i hans inre,
    och hans fötter vacklar inte.

³² Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
    och söker tillfälle att döda honom.
³³ Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
    och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.

³⁴ Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
    Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.

³⁵ Jag såg en gudlös våldsverkare,
    som bredde ut sig likt ett frodigt träd.^[d]
36 Men det var snart över och han var borta.
    Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.

³⁷ Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
    – det finns en framtid för fridens man!
³⁸ Men syndarna förgås allesammans,
    och de gudlösas framtid skärs av.

³⁹ De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
    han är deras fästning i nödens tid.
⁴⁰ Herren hjälper och befriar dem,
    han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.

² Herre, straffa mig inte i din vrede,
    aga mig inte i din vredes glöd.
³ Dina pilar har genomborrat mig,
    din hand har kommit över mig.
⁴ Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
    ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
⁵ Min skuld går mig över huvudet,
    som en börda, som är alltför tung för mig.

⁶ Mina sår stinker och är fyllda med var
    för min dumhets skull.
⁷ Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
⁸ Mina höfter fylls av brinnande smärta,
    ingenting i min kropp är helt.
⁹ Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
    jag klagar i mitt hjärtas ångest.

¹⁰ Herre, du vet allt jag längtar efter,
    varje suck ligger öppen för dig.
¹¹ Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
    och ljuset lämnar mina ögon.
¹² Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
    mina närmaste håller sig på avstånd.
¹³ De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
    de som vill skada mig talar om min undergång,
    hela dagarna tänker de ut onda planer.

¹⁴ Men jag är som en döv som ingenting hör,
    som en stum som inte kan öppna sin mun.
¹⁵ Jag är som en man som inte hör,
    som inte öppnar sin mun för att svara.
¹⁶ Men jag väntar på dig, Herre,
    du ska svara, Herre, min Gud.
¹⁷ Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
    eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”

¹⁸ Jag är nära att falla,
    och min smärta är ständigt hos mig.
¹⁹ Jag bekänner min synd.
    Jag sörjer över min skuld.
²⁰ Mina fiender är många och starka,
    många är de som hatar mig utan orsak.
²¹ De lönar gott med ont
    och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.

²² Överge mig inte, Herre!
    Var inte långt ifrån mig, min Gud!
²³ Skynda dig att hjälpa mig,
    Herre, du min räddning!

² Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
³ Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,^[g]
    ökade ångesten bara inom mig.
⁴ Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

⁵ ”Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
⁶ Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

⁷ Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

⁸ Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
⁹ Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar!^[h]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
¹¹ Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
¹² När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

¹³ Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
¹⁴ Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”